Åsa blir misstänkt för att vara coronasmittad – för att hon är svensk

Uppdaterad 2020-10-13 | Publicerad 2020-10-12

Åsa har bott 23 år i Norge, men när coronapandemin kom var det som att all tid försvann.

Hon tycker norrmännen ser på henne som hon är en ”superspridare”, trots att hon knappt satt sin fot i Sverige på ett halvår.

– Jag har aldrig känt mig mindre hemma i det landet jag kallar hem. Jag kommer ha svårt att förlåta Norge för det, säger hon.

Åsa Weiland, 53, har slutat prata i matbutiken.

Hennes svenska gör att folk tittar snett, flyttar sig och fräser fram frågor om hon har varit i Sverige nyligen.

– Jag blev ställd till svars om Sveriges strategi, och varför så många dör där. Jag tycker det är skitjobbigt, att hela tiden bli misstänkliggjord.

Hon bor i Oslo sedan 23 år tillbaka, och har känt sig som hemma. Men sedan dagen Sverige och Norge valde två olika vägar i coronakrisen glider hon längre bort från hennes norska medmänniskor.

– Plötsligt kände jag att de där 23 åren inte räknades längre, de försvann allihop i mars.

Kissade inte i röda zoner

Norrmännen får resa till olika zoner i Sverige beroende på hur stor smittspridningen är. Om zonen är ”röd” måste man sitta i karantän i tio dagar när man kommer tillbaka, men om den är gul kan man åka dit.

När Skåne var ”gult” satte sig Åsa i bilen för att köra och hälsa på sin 81-årige pappa i den lilla fiskebyn Abbekås i södra Skåne.

– Jag kissade vid den norska gränsen, och sedan höll jag mig hela vägen fram till Skåne, bara för att försäkra mig att jag inte skulle sätta foten i en röd zon. Sedan träffade jag bara min pappa och körde hem igen, men då var det som jag kom med pesten tillbaka.

Åsa är besviken som tycker hon har gett mycket till Norge genom åren, framför allt genom sitt yrke som sjuksköterska. Men Norge har gett henne mycket med. Det var kärleken som tog henne till dit i slutet på 90-talet, och nu har hon två barn och en fin arbetsplats som håller henne kvar. Under den sin tid har hon jobbat hårt på att försöka passa in och känna sig hemma.

Och även om det varit svårt innan, så har våren varit något helt nytt. Folk har varit aggressiva och hoppat på henne.

– Då har jag känt: vad fan har de med mig och göra? Och vad vet de om vilket ansvar jag tar?

Kan inte förlåta Norge

Hon är inte ensam om att känna sig utsatt. Det var när hennes vän delade ett facebookinlägg som hon blev förbannad. Inte bara för hon, tillsammans med många andra, känner sig utanför, utan också för att hon tycker det är helt fel sätt att vara just nu.

– Jag kan inte förstå att när vi står inför en sån här pandemisk katastrof, att vi håller så lite ihop. Att det splittrar mer än det för ihop.

Syskonen Norge och Sverige har alltid tävlat med varandra, i allt från längdskidor till vem som egentligen är ”lillebror”.

– Men det vi tävlar om nu är ju den som har minst dödsoffer, och det är ju så sjukt att jag inte vet vad jag ska säga.

Hon poängterar att pandemin har många saker som är värre. Alla som mist någon de har kär, livsverk som raseras och psykisk ohälsa av att människor inte kan vara nära varandra på samma sätt längre.

Men de mellanmänskliga kontakterna och tilltron till sina grannar Norden kommer bli svårt att reparera, menar hon.

– Jag har aldrig känt mig mindre hemma i det landet jag kallar hem. Jag kommer ha svårt att förlåta Norge för det.

PODD Corona-rapport från kontinenten

Aftonbladet Daily pratar med Benjamin Ekroth i Berlin och Frida Fagerlund i London.

 
Lyssna:  iPhone  Acast  Spotify
 
Eller ⬇️ Klicka på Lyssna-knappen