Artisten Anna Stadling, 50, om sin bröstcancer: ”Hela tillvaron rasade”

Uppdaterad 2020-09-17 | Publicerad 2020-09-16

De insjuknade båda två i cancer samtidigt.

Först han – hennes make – i prostatacancer.

Sedan hon själv, i bröstcancer.

– Det har varit tufft, väldigt påfrestande, säger artisten Anna Stadling, 50.

Det var vid en ren rutinkontroll som Anna Stadlings bröstcancer upptäcktes, på den mammografiundersökning hon hade kallats till.
Den visade att hon hade cancer i sitt vänstra bröst.

Hon kände ingen knöl, inget annorlunda, inget märkligt, verkligen ingenting.

– Det är ju det som är så lömskt med all cancer, att vi kanske inte känner något som plötsligt bara är där, säger hon.

Julen blev inte som vanligt

Det var dagen före julafton 2015, när familjen förberedde julen, som hon fick beskedet.

– Det är nästan som att jag inte kommer ihåg något, säger Anna.

Bara några månader tidigare, i september, hade hennes man, musikern Pecka Hammarstedt, 53, fått veta att han hade prostatacancer.

Nu stod de där båda, tillsammans, med var sin dödlig sjukdom och med ansvaret för 5-årige sonen John Henry – och kände att livet kanske hängde på en skör tråd.

– Jag tror att man för sitt barns skull försöker göra det så bra man kan. Men det är klart att man sitter där och gråter och funderar på om det finns en jul till, för min man och för mig, säger Anna Stadling.

Plötsligt var de två i familjen med cancer.

– Det var surrealistiskt.

Två som kämpade för att tillfriskna och som skulle komma att bli patienter på samma klinik, onkologiska kliniken på S:t Görans sjukhus i Stockholm.

”Det var en chock”, säger musikern Anna Stadling, 50.  Julen 2015 fick hon veta att hon hade bröstcancer, och hela tillvaron rasade.

Skräcken: att dö ifrån sitt barn

En vinterdag i januari låg Pecka på operationsbordet. Två veckor senare var det dags för Anna.

Efter julhelgen hade hon fått veta att hela bröstet måste bort.

– Då rasade hela tillvaron. Det här med att ta bort ett bröst, det var en skräck för mig, säger hon.

– Det är en sorg, att ta bort en kroppsdel. Men i förhållande till vad det hade kunnat orsaka, så tänker jag "skit i det där bröstet, jag vill ju leva".

Så småningom fick hon en protes inopererad.

– Det är stenhårt, säger Anna om ”det nya” bröstet och knackar på det med fingerknogarna.

Men den absolut största rädslan var att hon inte skulle överleva. Eller ännu värre: Att både hon och Pecka skulle dö ifrån sitt barn.

– Jag var rädd för att det skulle vara så allvarligt att jag inte skulle få vara kvar med John Henry. Det var min största skräck, säger Anna Stadling.

– Jag vet ju många som fått lämna sina barn, det är svårt att ta in. Jag har varit på många sådana begravningar.

I dag är artisten Anna Stadling, 50, frisk från sin bröstcancer. Nu är hon stark nog att gå ut och berätta om sin cancer. Hon har precis tackat ja till hedersuppdraget som ambassadör för Bröstcancerförbundet.

Ambassadör för Bröstcancerförbundet

Kunde du och Pecka hämta stöd i varandra – eller var ni så förkrossade att ni inte klarade det?

– Vi satt ju inte varje dag och pratade om ”om du ska dö eller om jag ska dö”. Men vi kunde få en förståelse för den andres smärta och oro.

Samtidigt som de försökte trösta sig själva, trösta varandra, så skulle de försöka göra sjukdomen begriplig för sin lille son.

– Vi sade ”En dag ska man ju dö, men NU ska vi leva”.

I dag har Anna Stadling landat så pass väl i livet att hon tackat ja till hedersuppdraget som ambassadör för Bröstcancerförbundet. Ett uppdrag hon delar med fotomodellen och entreprenören Emma Wiklund och artisten Blossom Tainton Lindqvist.

Därför träffar vi Anna i Bröstcancerförbundets rosa lokaler i centrala Stockholm, ett stenkast från där hon själv bor.

– Jag kommer att försöka sprida vad jag själv varit med om och förhoppningsvis kunna bidra med hopp, säger hon.

De drabbades båda av cancer samtidigt, artisten Anna Stadling, 50, och hennes make, musikern Pecka Hammarstedt, 53. Hon fick bröstcancer och han fick prostatacancer. I dag är båda friska.

Låten började delas

Känslan av att leva utan kontroll har väldigt drabbande, upplever hon. Den där känslan av kontrollförlust och längtan tillbaka till ett vanligt liv var det som Anna Stadling ville förmedla i låten ”När allt de här är över”.

Den kom till under den här svåra perioden. Låten är skriven och producerad av Andreas Mattsson, men det är Annas upplevelser som ligger bakom sångtexten.

Den tillkom – precis som flera andra låtar – under den akuta cancertiden.

Men i våras hände något, som ingen av dem var beredda på.

– När pandemin började skölja över oss så började folk dela den här låten och skrev att det är en låt om vår tid, för vår tid, om vår längtan ut, säger hon.

Längtade efter vardagen

Nu berättar Anna Stadling för första gången vad som egentligen var upphovet till låten.

– Man längtar efter att vardagen ska vara tillbaka, man längtar efter det enkla, säger Anna Stadling om den svåra cancertiden.

Årligen ställs runt 10 000 bröstcancerdiagnoser i Sverige.

– Det känns jättekonstigt att vara en av dem som drabbats av bröstcancer –men nu är jag en av dem.

Något som gått förlorat är den tidigare självklara tilliten till livet.

– Naiviteten inför att inte kunna drabbas, den där naiva känslan, den är ju borta för mig, säger Anna Stadling.

– Samtidigt känner jag en väldigt stor tacksamhet för att vi har överlevt, för att vi får vara kvar.