Attendo-chefen hyllar sin egen ”öppenhet” – men vägrar intervjuas

De får miljoner i stöd från skattebetalarna – men vill inte svara på frågor

De skryter om sin öppenhet och transparens.
Men när Aftonbladet vill göra intervjuer vägrar toppcheferna att ställa upp.
Attendo har tagit emot över hundra miljoner i stöd från svenska skattebetalare – det minsta de kan göra är att svara på frågor i en intervju, skriver Aftonbladets stf utgivare Martin Schori.

Martin Tivéus.

Pandemiåret 2020 blev riktigt bra för Martin Tivéus.

Medan många småföretagare tvingats sänka sina löner fick Attendo-vd:n totala ersättningar på 12,9 miljoner kronor, en ökning med 16 procent. Han och fem andra chefer fick dela på nästan 5 miljoner kronor i bonus, avslöjade Christoffer Nilsson och Mattias Sandberg tidigare i veckan. Samma år fick bolaget 120 miljoner kronor i stöd av svenska skattebetalare.

En av anledningarna till att bonusen betalades ut är att Tivéus uppfyller kriterierna för ”medarbetarnöjdhet”. Enligt Attendos egna dokument är den siffran nämligen – imponerande! – 100 procent.

 

När Aftonbladet kontaktat Attendo har ledningen och Tivéus vägrat att ställa upp på en intervju. Företaget hänvisar till att de har en ”tyst period” inför sitt rapportsläpp senare denna vecka.

Att Attendo inte kan svara på frågor kring ekonomiska detaljer före en rapport är en sak. Men det finns andra frågor att ställa till Tivéus. Om moral, till exempel.

Helena Helmersson, vd på H&M

En annan person som offentligt hyllar sin egen öppenhet – men sedan vägrar svara på frågor – är H&M:s vd Helena Helmersson.

Aftonbladets 200 sekunder kunde för några månader sedan avslöja rasism i H&M:s butiker. Avslöjandet blev en världsnyhet. Trots att H&M ständigt lyfter fram sitt mångfaldsarbete och transparens vägrade ledningen ställa upp på en intervju.

Och trots att vi hade ett material som visade på systematisk diskriminering av kunderna ville man inte ens titta på filmerna före publicering.

Under sju veckor frågade vi vd:n Helena Helmersson om en intervju. Hon duckade, men valde sedan istället att tala ut i en annan tidning (ett klassiskt krishanteringsknep).

 

Denna taktik blir allt vanligare. Istället för att ställa upp på en intervju och reda ut eventuella frågetecken och ge sin syn på saken före publicering, så duckar man. Vi får förlita oss på källor och dokument, eftersom vi inte tycker att man ska slippa granskning för att man gör sig otillgänglig.

Men sedan, efter publicering, då blir det plötsligt aktivitet från ledning och pressavdelningar.
Finns det en liten oklarhet eller till och med ett marginellt faktafel (som kunde ha retts ut vid en intervju) – då slår man ner på det stenhårt. Syftet är uppenbart: att misstänkliggöra granskningen – och granskaren.

 

När vi granskade Amazons intåg i Sverige möttes våra frågor med en kompakt tystnad. Efter att reportagen var publicerade fick reportrarna Olof Svensson och John Granlund ett mejl från en pr-byrå med påstådda ”faktafel”, som snarare visade sig vara synpunkter på ordval. Inga faktafel fanns och vi stod fast vid vår publicering.

Och sedan hörde vi aldrig något mer.

 

”En öppen och lärande kultur är viktigt i alla välmående organisationer. Det gäller kanske i ännu större utsträckning offentligt finansierad verksamhet som vård och omsorg”.

Så skrev Martin Tiuvéus för bara några dagar sedan på Attendos hemsida.

Och jag kan bara hålla med. Om du får din lön från skattebetalarna, då är öppenhet extra viktigt.

Så börja svara på frågor, Martin Tivéus. Eller är det du skriver bara fina ord?