Sheikh Jarrah – krutdurken i den stora konflikten

Publicerad 2021-05-28

JERUSALEM. Palestiniern Saleh Diab, 51, hotas av att bli utkastad från huset där han bott hela sitt liv.

Jakob Fauci hävdar att han, som är jude, har historisk rätt till marken.

De står på varsin sida i striden om Sheikh Jarrah – ett par jordlotter som satt hela Israel i brand.

Följ ämnen
Israel

Saleh Diab, 51, knuffar upp järngrinden till trädgården och visar upp enplansvillan där han bor med fru och fem barn.

Här har han bott sedan barnsben. Nu hotas familjen av vräkning, på den plats som tände gnistan till ett elva dagar långt missilkrig.

Men konflikten om mark i Sheikh Jarrah är inte ny. 

– I åratal har jag kämpat för det här området, nästan helt ensam. Äntligen känns det som om världen har öppnat ögonen, och jag har fler bakom mig, säger Saleh Diab.

Striden i Israel trappades upp i april, när fyra palestinska familjer riskerade att mista sina hem till judiska bosättare. 

Medan Högsta domstolen utvärderade fallet, utbröt stora protester.

Saleh Diab, som haltar på kryckor, visar mobilfilmer på hur israelisk kravallpolis störtade in i hans trädgård. 

Kaos utbröt, och Saleh bröt benet.

Sedan spred sig våldsamma sammandrabbningar mellan polis och demonstranter till Tempelberget, två kilometer bort. 

Där stormade israelisk polis al-Aqsamoskén, en av de heligaste platserna för muslimer, med tårgas och chockgranater. Snart eskalerade konflikten ytterligare.

Saleh Diab bröt benet i samband med att israelisk kravallpolis störtade in i hans trädgård.

”Den stora katastrofen”

Den 10 maj började raketer regna från den militanta organisationen Hamas på Gazaremsan, som hämnd för rättstvisten i Jerusalem och våldet vid al-Aqsa. Israel svarade med en ännu starkare bomboffensiv.

Saleh Diab pustar och slår sig ner i soffan under vinrankorna i uterummet. 

I stenhuset bor även hans 95-årige pappa, och historien börjar med honom. Pappan kom hit efter kriget i regionen, som slutade med att staten Israel utropades 1948. 

Palestinierna kallar den tiden för Nakba, eller ”Den stora katastrofen”, eftersom byar förstördes och över 700 000 palestinier fördrevs från sina hem vid bildandet av det nya judiska hemlandet.

Saleh Diabs föräldrar var två av flyktingarna. 

De landade här i Östra Jerusalem, en plats som då annekterats av Jordanien. 

FN:s hjälporganisation som hjälper palestinska flyktingar i Mellanöstern byggde bostäder för dem som fördrivits. Husen på just den här gatan stod färdiga 1956. 

Ett årtionde senare bröt nästa krig ut. Då tog Israel kontroll över Östra Jerusalem – och därmed grannskapet Sheik Jarrah. 

Sedan dess har olika rättsliga strider om egendomarna fortsatt. 

Ny granne efter demonstrationerna

Framför sig har Saleh Diab en hög med fotografier från demonstrationer 2009. Redan då kastades flera palestinska familjer ut ur hus i området. 

Kort därpå fick familjen Diab en ny granne. 

Jakob kom från USA för runt 20 år sedan. Nu bor han i ett hus som  byggts av palestinier. ”Vi följer lagen och använder rättsliga beslut för att få tillbaka vårt land”, säger han.

Jakob Fauci skyndar ut ur huset som ligger vägg i vägg. Han vill helst inte prata med någon efter den virala video som spridits på honom världen över. 

Filmen visar hur han står i trädgården och konfronteras av en palestinsk kvinna, dotter till den man som byggt huset Jakob nu bor i. 

Hon ropar: ”Du stjäl vårt hus!”.

Jakob svarar: ”Om inte jag stjäl det, kommer någon annan stjäla det”. 

Videon delades tusentals gånger, och blev en symbol för hur judiska bosättare resonerar. 

– De lurade mig. De gjorde en korkad video, fick mig att komma ut i mina underkläder, och snärjde mig till att säga något dumt, säger Jakob Fauci i dag.

– Visst, de kan roa sig med barnsliga lekar och göra memes av mig på internet. Men det kommer inte stoppa oss, fortsätter han med tjock New York-accent.

”Vi följer lagen”

Jakob Fauci kom från USA för runt 20 år sedan. Nu bor han i ett hus, som visserligen byggts av palestinier, men vars grund ligger på jord som han hävdar ägs av en judisk organisation efter en rättslig strid. 

Enligt hans version ägdes marken av judar från 1800-talet fram till kriget 1948. 

– Vi kommer inte att lämna, för i slutändan har vi lagen på vår sida. Vi är varken banditer eller pirater – vi följer lagen och använder rättsliga beslut för att få tillbaka vårt land. Vi kommer att segra i slutändan.

Om judar inte gör anspråk på marken nu, är han rädd att den kan gå förlorad i framtida fredsavtal. 

Men för palestinier ses vräkningarna som en fördrivning av palestinska folket. Ännu en Nakba – ett led i den illegala ockupationen och etnisk rensning, menar de. 

Jakob Fauci säger att han har bosatt sig i området av religiösa och politiska skäl. Att det är en symboliskt viktig plats även för judar. 

Ur deras synvinkel försöker bosättarna säkerställa judisk dominans över Östra Jerusalem, den plats palestinier en dag hoppas ska utropas till huvudstad vid en framtida tvåstatslösning. 

Jakob Fauci säger att han har bosatt sig på gatan av religiösa och politiska skäl. Att det är en symboliskt viktig plats även för judar.

– Därför kommer vi inte lämna, och folk måste acceptera det. Palestinier som är villiga att godta det kan bo kvar i närområdet. Men folk försöker hitta på etniska konflikter som inte existerar, säger han.

Han upplever att han bara nyttjar sin lagliga rätt och inte har något moraliskt ansvar för de familjer som kan komma att tvingas ut, säger han. Allt är snarare Jordaniens och FN:s fel, när de byggde bostäderna på 50-talet. 

– De borde ha veta bättre, då skulle vi inte ha den här diskussionen just nu. Det är de som brutit mot internationell rätt och tagit land som inte hör till dem. De kan inte komma och klaga nu, 65 år senare. 

Var ska jag bo om de tar mitt hem, på gatan? säger Saleh. 

På andra sidan stenmuren lutar sig Saleh Diab lutar fram i soffan och häller upp ännu en kopp kardemummakaffe. 

– Mitt hem är mitt liv. Om jag skulle komma och stjäla ditt hem – vad skulle din familj göra? Skulle du slåss för det, eller skulle du bara ge bort det?, frågar fembarnspappan.

Handlar om en större fråga

Samtidigt vill han understryka att det handlar om mer än ett par tomter, den större frågan är Israels ockupation av Palestina, där de behandlas som andra klassens medborgare.

– Vi vill skapa en god framtid för våra barn. De är rädda när de går till skolan, eftersom hela tillvaron är som ett stort fängelse för oss. Vad är det för liv egentligen?.

Nu ser han hur fler liknande rättsfall i Östra Jerusalem får allt större uppmärksamhet, på grund av deras tvist. Bland annat i området Silwan, ett par kilometer söderut. 

Inom ett par veckor väntas besked för grannskapet Sheikh Jarrah. 

Och inom ett par veckor väntas besked för grannskapet Sheikh Jarrah.

Ett beslut som kan avgöra framtiden för fyra familjer, och i förlängningen påverka rättsprocesser för ytterligare 24 palestinska familjer i området. 

Utslaget riskerar att få konflikten i Jerusalem att flamma upp igen. 

Saleh hoppas på det bästa, och säger att han bara kan vänta. 

– Var ska jag bo om de tar mitt hem, på gatan? Men jag tror vi nått en vändpunkt, säger Saleh. 

Han drar paralleller till Black Lives Matter-rörelsen i USA, och menar att den nya vågen av medborgarrättsrörelsen verkar ha gjort att amerikaner plötsligt ställer sig bakom palestinier, för att de ser Israel som en förtryckande stat. 

Därför hoppas han att de har momentum. 

– Israel har den amerikanska regeringen i ryggen, som ger dem militära vapen för miljarder varje år. Men jag tror de håller på att förlora folkligt stöd, säger han. 

– Människor över hela världen sluter upp bakom oss just nu. Det gör att jag orkar fortsätta kampen för att bli fri – jag kommer inte gå någonstans. Inshallah.

Karta över de planerade vräkningarna.