Svenske brandmannen Johan, 48, om djuren i Australien: Blir kokta

Med livet som insats kämpar han mot bränderna – frivilligt

Av: Leo Pettersson

Publicerad:
Uppdaterad:

Johan Nilsson har varit frivilligbrandman i Australien i sex år.

Men inget hade kunnat förbereda honom på de värsta skogsbränderna i landets historia. 

– Vissa bränder som kommit emot dig är 50 meter höga. Träden försvinner i lågorna. Då finns det ingen himmel, bara eld. Först står man där med vidöppna ögon och bara tittar, säger han.

Johan Nilsson, 48, flyttade från Sverige till Australien 1992. Sedan en tid tillbaka bor han med sin fru och två barn i Blue Mountains, cirka två timmars bilfärd från Sydney. Längs bergskedjan hittas samhällen av olika storlekar och de natursköna områdena är populära besöksmål för turister.

I den lilla orten Hartley bor familjen cirka fem minuter från frivilligbrandkårens station.

Sedan oktober förra året är det en sträcka Johan Nilsson kört många gånger. Varje gång vet han att det kan dröja 18 timmar innan han kommer hem igen.

Johan har varit frivilligbrandman i Australien i sex år.
Foto: LEO PETTERSSON
Johan har varit frivilligbrandman i Australien i sex år.

”Det enda du tänker är att du inte vill brinna”

Riskerna har också gjort sig skrämmande uppenbara den senaste tiden.

– Runt jul var vi fem stycken som var ute på husvakt och vi förlorade huset i branden. När elden slukade huset var det som att vi befann oss i en snökula. Vart man än tittade såg man eld. Vi var helt omringade.

– Det kändes som att vi var där i tio minuter, men det varade kanske i fem sekunder. Den bilden, den stannar hos dig. En av de andra sa att han aldrig varit så rädd i sitt liv, och ja, vi alla kände det.

Foto: PRIVAT
”Träden försvinner i lågorna”, berättar Johan.

Vad går genom ditt huvud då?

– Det enda du tänker är att du inte vill brinna. I stunden är det bara skräckinjagande och du måste göra det mesta av att vara rädd. Du är så fokuserad på vad du gör och tar in alla detaljer. 

– När du kommer ur det och går av skiftet, då börjar du verkligen tänka. Vad har hänt med min familj? Mitt hus? Mina djur? Den här branden vi var på runt jul, den var tre kilometer från mitt hus. Glöden kan färdas tolv kilometer så det hade enkelt kunnat träffa mitt hus. Det är sånt som håller dig vaken om nätterna...  Kommer jag ha en likadan dag i morgon?

Foto: PRIVAT
Tre av Johans kollegor har förlorat sina hem i bränderna.

”Nyårsafton blev en dejt i brandbilen”

Att vara frivilligbrandman är ett skoningslöst uppdrag. Tre kollegor till honom förlorade sina hem i bränderna i mitten av december. Två dagar senare var alla tre på plats i brandbilen när larmet gick.

Johan Nilssons nyårsafton tillbringades ute på fältet på grund av bränderna. Som tur för honom är hans fru Kristie också frivilligbrandman, så de kunde ändå vara tillsammans under högtiden.

– Så ja, nyårsafton blev en dejt i brandbilen, säger han med ett skratt.

De senaste månaderna har Australiens frivilliga brandmän uppmärksammats världen över. Många kallar dem hjältar och miljoner har donerats.

Men att det skulle leda till någon större skillnad för kåren i Hartley tror Johan Nilsson inte.

– Alla de här miljonerna, de har jag inte sett så här långt. Och jag tror inte att vi kommer märka mycket heller.

Foto: PRIVAT
Johan säger att brandmännen själva inte märkt av de miljoner som donerats till brandbekämpningen.
Foto: LEO PETTERSSON
Drycker som kommit in som donationer till den lokala brandstationen.

Det har ju pratats om att ni ska kompenseras ekonomiskt. Inget har hamnat i era fickor?

– Nej. Eller, det kanske har hänt någonstans. Men definitivt inte i den här regionen.

Han börjar i stället peka ut saker inne på brandstationen.

– Det ni ser här; vatten, mat och kylskåp. Det är de donationer som vi har fått, men de kommer från den lokala communityn. 

Foto: LEO PETTERSSON
Enligt Johan ser han och hans kollegor hellre att pengarna som donerats till bränderna går till de som förlorat sina hem och till djuren än till brandmännen.

Hellre pengar till drabbade människor – och djur

Faktum är att han hellre ser att pengarna går till andra ändamål än hans kår.

– Nu pratar jag inte för alla men vi, här i Hartley, har vad vi behöver för att bekämpa bränder. Visst, vi kan alltid få bättre utrustning men jag ser hellre att pengarna går till saker som inte är budgeterade. Jag tänker på folk som förlorat sina hem och på djuren.

Just djuren har lidit enormt av brandkrisen. Rapporter har kommit om att över en halv miljard djur ska ha dött i bränderna sedan september.

Den grymma förödelsen har Johan tvingats se på nära håll.

– Min största mardröm är att brinna till döds. Jag kan inte tänka mig något värre. Att drunkna eller bli skjuten, det är något annat. Att brinna är extremt jävla plågsamt tills du dör. Och att se djur brinna till döds.... Det påverkar dig varje gång du ser det och det finns inget du kan göra. 

– Du ser ofta djur som brinner, som sedan springer över till en plats där det inte brinner. Några minuter senare brinner det där också. Det är fruktansvärt.

Foto: PRIVAT
Johan om hettan under brandbekämpningen: ”Du vet när man var barn och försökte gå så nära elden det bara gick? Tänk den hettan gånger tio. ”
Foto: LEO PETTERSSON
Bränderna väntas pågå under flera månader till.

”Koalorna hinner bli aska innan de når marken”

En av koalans överlevnadsinstinkter i de här situationerna är att söka skydd längst upp i träden. Historiskt sett har det varit en relativt säker plats att vänta ut bränderna på.

Men de ”nya” bränderna är för kraftiga. Lågorna slukar träden hela.

– Vi ser inte koalorna falla ner från trädkronorna för de har hunnit bli aska innan de når marken.

Även alla djur inuti träden dör på grund av hettan.

– Ormar, wombats och ödlor blir kokta. Det är absolut jävla hemskt. 

Luktade bränt hår

Än så länge har Johan Nilsson själv klarat sig relativt oskadd ur bränderna. Förvisso har han ofta brännmärken på överkroppen, ibland fylls hans lungor med så mycket rök att han blir yr och rökstanken har blivit vardag.

Hettan är så påtaglig att han valt att raka av sig allt skägg då det började lukta bränt hår.

– En kompis bad mig försöka förklara hur varmt det blir. Det enda jag kunde tänka på var Valborgsmässoafton, du vet när man var barn och försökte gå så nära elden det bara gick? Tänk den hettan gånger tio. 

Brandsäsongen kommer att pågå i ytterligare månader och läget förväntas förvärras mest i Victoria, delstaten söder om New South Wales.

Vad är den största belöningen med att göra det du gör?

– Två saker. Man vet att man gör en bra sak och det känns bra att göra det. Förhoppningsvis sätter jag ett exempel för mina barn. Sen är det alltid belönande att bli uppskattad såklart. Du ser skyltarna vid sidan av vägen där lokalborna tackar oss och om du köper mjölk på vägen hem från skiftet kommer folk över och skakar din hand, säger han och fortsätter:

– Du kan vara förebild för barnen och folk uppskattar vad du gör. Det är värt helvetes mycket mer än pengar.

Leo Pettersson på plats i Australien.

PODD Över en miljard djur kan ha dött i bränderna

I dagens Aftonbladet Daily pratar vi om bränderna i Australien och hur det påverkar landets unika djurliv.

 
Lyssna:  iPhone  Acast  Spotify
 
Eller ⬇️ Klicka på PLAY-knappen

Publicerad:

LÄS VIDARE