"Jag hoppas att Amerika vaknar"

Från sitt hus hörde hon skott och helikoptrar och såg flammorna när polisstationen stacks i brand. Några dagar senare hjälpte hon till att städa upp på gatorna.

Minneapolisbon Karoline Lange stödjer protesterna mot polisiärt övervåld – men är orolig över upploppen.

– Den allmänna känslan av orättvisa är så stark, säger hon på telefon till TT.

– Jag hoppas att detta leder till att Amerika vaknar så att en bestående förändring kan ske.

Lange, som är läkare, bor bara några kvarter från den polisstation som tidigt i fredags sattes i brand under upploppen. Hon beskriver sitt grannskap som en plats präglad av mångfald – där olika etniciteter bor och där låga hus kantar de breda gatorna. Själv är hon vit och som många andra har hon satt upp en skylt med texten Black Lives Matter vid sitt hus.

– Solidariteten med dem som protesterar är stor i Minneapolis, säger hon.

– Jag har vänner som är vita och tillhör millenniegenerationen och de demonstrerar ofta tillsammans med Black Lives Matters.

Helt oacceptabelt

Karoline Lange har deltagit vid protester mot polisskjutningar tidigare men på grund av coronapandemin – främst av omtanke om sina patienter – har hon avstått de senaste dagarnas manifestationer.

George Floyd, den svarte man som förra veckan dödades vid ett brutalt polisingripande i staden, är dock något hon ständigt pratar med grannar och kollegor om.

– För första gången upplever jag att det finns en enighet. Även mina republikanska och "polisvänliga" vänner säger att mordet på George Floyd är helt oacceptabelt. Det värmer hjärtat, säger hon.

– Men jag är orolig. Jag tror att vi kommer att se mer våldsamheter.

Förtroendet mellan polis och allmänhet i Minneapolis är dock helt söndertrasat, anser Lange och riktar kritik mot polisen för vad hon anser var bristande öppenhet de första dagarna efter Floyds död. Hon noterar att krav på reformering av USA:s polisväsende förts fram upprepade gånger de senaste åren utan att något skett.

– Utbildningen måste ändras och mer mångfald behövs i poliskåren.

Sopade rent

Just polisreform var en fråga som hon och grannarna diskuterade i söndags när de, iklädda munskydd och handskar och på avstånd från varandra, städade efter protesterna. När de lämnade gatan var den helt rensopad – men förödelsen kunde fortfarande ses inne i butiker, apotek och kemtvättar som plundrats.

– Det var helande att städa. Jag tror att det är typiskt för Minnesota, att grannskapet sluter upp, gör rent och pratar om vad som hänt, säger hon.

Några kvällar tidigare var känslan annorlunda. Karoline Lange och hennes katt kunde inte sova, det var rök i luften, en helikopter hovrade och de hörde krigsliknande ljud.

Lange säger att hon då för första gången kände sig otrygg.

– Min upplevelse av att bo i Minneapolis som vit kvinna är helt annorlunda jämfört med en svart persons. Jag har alltid känt mig säker och skyddad av polisen, men nu plötsligt förstod jag hur det måste kännas att vara svart, resonerar hon.

– Att vara svart i USA är att leva i osäkerhet. Det som hände George Floyd visar det med all tydlighet.

Ändrade system?

Hon får medhåll av Richard Adair, pensionerad läkare och aktivist som deltog i medborgarrättsrörelsen på 1960-talet och som bott i Minneapolisområdet stora delar av sitt liv.

– Inget har ändrats i poliskulturen, där finns underliggande rasism. Det är paradoxalt för Minneapolis, som i övrigt är en mycket progressiv stad känd för mångfald och integrationsprojekt, säger han.

TT: Kommer protesterna att leda till förändring?

– Ja, jag tror att det system som finns för utvärdering av poliser kommer att ändras. 90 procent av kåren är fantastisk, men de ruttna frukterna måste gallras ut. Och jag tror att vår stad kommer att läka.