Galina, 69, lämnade Ryssland: ”Rädd för stängda gränser”

Uppdaterad 2022-04-08 | Publicerad 2022-03-02

HELSINGFORS. Rysk-finländska Irina, 35, fick panik när kriget mot Ukraina inleddes.

Mamma Galina, 69, var ju kvar i Ryssland.

– Jag var rädd att gränserna skulle stängas och sade till henne att genast resa hit, berättar Irina och kramar om mamma som precis stigit av tåget.

Följ ämnen
Ukraina

Sedan alla ryska flyg bannlysts från EU:s luftrum är Helsingfors tågstation i Finland en livlina för ryssar som vill lämna hemlandet. De är många. Vid finsk-ryska gränsen är det en lång kö av ryska bilar, berättar Irina, som precis hört det av en väninna.

Många ryssar steg av tisdagståget från Sankt Petersburg med ankomsttid 18:00 på Helsingfors centralstation.

Och här på centralstationen ser vi långt över 100 ryssar stiga av tåget från Sankt Petersburg denna tisdagskväll. Många är ryssar med dubbelt medborgarskap, som ska flyga vidare till andra destinationer i Europa. En av dem är Anton, från en liten stad i Uralbergen men numera boende i Tjeckien:

– Många ryssar stödjer inte kriget, och försöker protestera. Men tyvärr agerar polisen ganska tufft för närvarande, säger Anton.

Vad pratar folk om i Ryssland?

– Många är rädda, på grund av den ekonomiska situationen. Flera av mina vänner säger att ”jag har förlorat 30 procent av mina tillgångar på två, tre dagar”. Samtidigt hjälper många ukrainarna genom att skänka saker. Många är också oroliga för vad européerna ska tänka om oss ryssar, säger Anton.

Han har flera vänner i Ukraina, och har precis haft kontakt med en väninna i Kiev.

– Hon skrev till mig för en timme sedan. Hon hade stått i kö fyra timmar för att köpa ett stycke bröd. Jag hoppas att vår regering slutar kriga och återkallar våra styrkor därifrån, säger Anton.

Anton från Uralbergen var på väg till nya hemlandet Tjeckien.

Många av hans vänner har börjat prata om att försöka lämna landet. Men det blir svårt, tror Anton.

– 80 procent av ryssarna har inte pass. De kan inte lämna landet, konstaterar han.

Anton vill inte ha sitt efternamn i tidningen. Han konstaterar oroligt att han egentligen borde kalla kriget för en ”militär operation”, som det officiella ryska språkbruket lyder.

En annan tågpassagerare, Sofia Rongonen från Sankt Petersburg, berättar att hon lämnat Ryssland av kärlek. Maken bor i Helsingfors:

– Kriget är hemskt, oavsett vad det beror på. Det är en katastrof, säger hon.

När vi frågar vad Sofia tycker om Vladimir Putin vill hon inte svara, utan säger bara att ”vi har val vart fjärde år”.

Sedan träffar vi Irina, som bott i Finland sedan 2011 och har både ryskt och finskt medborgarskap. Hon är här för att ta emot mamma Galina, som kommer från en stad vid Uralbergen. Galina säger:

– Runt mig på järnvägsstationen i Sankt Petersburg stod det sex andra mammor som skulle till sina döttrar i Finland.

Inte så konstigt egentligen, eftersom det bor över 84 000 rysktalande i Finland.

Mamma Galina och dottern Irina återförenade på Helsingfors centralstation.

Mamma Galina och dottern Irina har väldigt olika syn på vad som händer i Ukraina, eftersom de inte ser på samma nyheter. Dottern Irina följer finska medier medan mamma Galina får sin information från regimtrogna ryska medier, visar det sig när vi sitter hemma vid Irinas köksbord.

– När Putin pratade om att använda kärnvapen blev alla rädda. Det är därför alla som har möjlighet lämnar landet, säger mamma Galina, medan dottern Irina inte alls tror att några kärnvapenbomber kommer att släppas.

Irina blev chockad när kriget inleddes i torsdags, hon grät och visste först inte vad hon skulle göra:

– Sedan ringde jag mamma och bad henne resa hit så snart som möjligt.

Irina, hennes syster i Amsterdam och systerns barn ska fira mammans 70-årsdag i Holland i april, och nu var de överens om att få ut henne ur Ryssland snabbt, så inte gränserna skulle hinna stängas och jubileumsfirandet omöjliggöras.

”Jag vill alltid hem igen”, säger Galina

Mamma Galina själv säger att hon absolut vill hem till Ryssland om två månader igen, när hennes Schengenvisum går ut.

– Jag har levt hela mitt liv där. Även om jag rest hit nu, så vill jag alltid hem igen.

Hennes största oro efter invasionen i Ukraina var att kontakten med familjen skulle brytas.

– När jag hörde om kriget blev jag rädd att chattkanalen Telegram skulle stängas. Det är den vi använder för att hålla kontakt med varandra inom familjen, säger Galina.

Hennes bild av kriget i Ukraina är att Ryssland genomför en specialoperation för att hjälpa sina utsatta ryska bröder i Donbass-området. Hon tror inte att raketbeskjutningen av ett höghus i Kiev utfördes av ryssarna. Dottern Irina säger:

– När jag berättar om vad som sägs i de europeiska nyheterna säger mamma att ”vi har andra nyheter”. Det är ett skäl till för att jag vill ha henne här, att hon ska komma bort från propagandanyheterna. Jag ska visa hennes finländska Yles ryska nyheter, då hoppas jag hon ändrar uppfattning, säger Irina.

Rysk-finländska Irina hoppas på en ny, bättre regim i Ryssland. ”Jag är rädd för Putin. Han är galen”, säger hon.

Både mamma Galina och dottern Irina tycker illa om president Vladimir Putin. Ingen av dem har någonsin röstat på honom. Ändå vill Galina ha honom kvar:

– Om Putin försvinner, vad får vi i stället? En annan knäppskalle. Alla är tjuvar, så har det alltid varit, säger mamma Galina.

Hon är upprörd över att sanktionerna slår så hårt mot vanligt folk. Galina berättar att hon har en lärarpension på motsvarande drygt 1 000 kronor i månaden.

– Därför måste jag jobba extra till jag dör. Restriktionerna borde bara gälla Putin och hans elit, inte vanliga människor, säger Galina.

Sedan tillägger hon, lite motsägelsefullt:

– Putin säger att den ryska ekonomin klarar allt. Att Ryssland har resurser för allt.

”Sovjetledarna och Putin agerar likadant”

Irinas farfar skickades till Gulag-lägren i Sibirien i början av 1930-talet, eftersom han var kulakbonde i Ukraina. Sonen föddes senare i en stad vid Uralbergen, och gifte sig med Galina.

– Farfar förlorade allting. Efter hans död läste jag hans självbiografi, den var hemsk att läsa. Men det som Sovjetunionen gjorde mot folket då, liknar på många sätt vad makthavarna gör i dag, konstaterar Irina och fortsätter:

– Jag är rädd för Putin. Han är galen och pratar om kärnvapen. Men samtidigt är så många ryssar emot kriget. Många demonstrerar på gatorna, även om de vet att det är farligt. Så jag tror situationen kan förändras i Ryssland, säger Irina.

Sedan Ukraina invaderades den 24 februari har 6 800 anti-krigs-demonstranter gripits i Ryssland. Ett faktum som mamma Galina inte ens känner till, eftersom statsmedia inte rapporterar om protesterna.

Rädslan för den ryske presidenten sitter djupt bland ryssarna vi möter i Helsingfors. Innan vi skiljs åt säger Irina att ”jag hoppas att Putin inte mördar mig nu”. Hon skämtar, men vill samtidigt inte ha sitt riktiga namn i tidningen.

Fotnot: Irina och Galina är fingerade namn.