Annelie, 51, förlorade brösten i cancer: Jag kände mig könsstympad
Uppdaterad 2021-10-24 | Publicerad 2021-10-23
Hon förlorade båda brösten i cancer – och fick tjata i fyra år för att få nya.
– Jag kände mig som jag hade förlorat min identitet som kvinna. Jag kände mig könsstympad, säger Annelie Babitz, 51
Annelie Babitz var 46 år gammal när hon fick veta att hon hade cancer i sitt högra bröst, att cancern var aggressiv och att bröstet måste bort. Många av hennes nära släktingar har dött i sjukdomen.
Två veckor senare hade bröstet opererats bort.
– Jag fick ingen förklaring till varför hela bröstet måste tas bort. Eller om det hade kunnat bevaras på något sätt, säger Annelie Babitz.
– Jag fick heller ingen information om bröstrekonstruktion eller vilka alternativ som fanns.
Hon befann sig i chock och ställde därför inga frågor.
– När jag vaknade upp ur narkosen gallskrek jag över att mitt bröst var borta. Då sa personalen att ”det var ju bara ett bröst, tänk om det hade varit ett ben”.
”Förlorade mina sexuella attribut”
Att bli avfärdad i sin sorg gjorde henne bara ännu mer förtvivlad.
– Jag kände mig som jag hade förlorat min identitet som kvinna. Brösten har att göra med könsidentitet och sexualitet för mig.
Hon uppfattade också signaler från sjukvården om att hon borde känna sig lättad över att cancern var borta.
– Men jag var ju inte lättad över att jag hade förlorat mina sexuella attribut, säger hon.
Att Annelie Babitz var tacksam över att hon hade överlevt, men att hon samtidigt sörjde sitt bröst, var nog svårt för omgivningen att förstå, menar hon.
– Det är klart att jag är glad att jag lever. Men det är som att tacksamheten över att man lever ska överskugga förlusten av en kroppsdel.
Blev lämnad under den här tiden
Hon ville kunna känna sig normal – och med normal menar hon att ha två bröst.
– Jag känner att en massa möjligheter i livet togs i från mig när jag förlorade mina bröst. Jag drabbades av rädsla och skam, säger hon.
Annelie Babitz ville inte vänta längre än nödvändigt på ett nytt bröst. Ändå tog det fyra år.
– Jag levde i ett könsidentiskt limbo, säger hon.
Under fyra års tid ringde hon och tjatade och sade att det inte kändes bra att leva så här, att hon inte kände sig hel.
– Jag tycker att jag blev behandlad som fåfäng.
Det gjorde inte livet lättare att hon blev lämnad under den här tiden.
– Jag hade en partner men han lämnade mig faktiskt när jag bara hade ett bröst.
Tog bort även sitt andra bröst
Hon blev konstant påmind om de ideal som omger kvinnokroppen.
– Så fort jag började chatta med någon på Tinder och berättade att jag bara hade ett bröst blev jag raderad direkt. Det är stenhårt, säger Annelie Babitz.
Hon upplevde inte heller att sjukvården förstod vilken betydelse brösten hade för henne. Hon uppfattade att läkarna mer kopplade dem till funktion, fruktsamhet, graviditet, amning och till kvinnans ålder.
– Jag är singel, har inga barn och har aldrig velat ha barn och då är det liksom att de tycker att man använt sina bröst klart.
Hon blev rekommenderad att också ta bort sitt vänstra bröst för att minimera risken för cancer igen. Det bestämdes då att hon skulle få en dubbelsidig bröstrekonstruktion under samma operation som det friska bröstet togs bort.
Brösten sitter ojämnt
Eftersom huden på hennes högra bröst hade blivit hård av strålbehandlingarna så var det aldrig aktuellt med implantat.
Hon erbjöds i stället en DIEP-lambå. Det innebär att de nya brösten skapas av kroppens egen vävnad, i det här fallet med fett och hud från buken.
Det är ett omfattande och ganska komplicerat ingrepp, som tog tio timmar och krävde ett team av fem kirurger.
Det var i februari förra året som hon äntligen fick sina nya bröst.
Men Annelie Babitz blev inte nöjd med resultatet. Hon tycker att de är osymmetriskt placerade.
– Mitt vänstra bröst sitter längre ned än det högra. Så jag kan inte ha behå, för bröstet är fastsytt två till tre centimeter längre ned.
”Vill känna mig bekväm naken”
Hon har därför krävt att få träffa en plastikkirurg.
– Det är väldigt lite begärt att jag ska ha två bröst i samma höjd. Det är ju en estetisk plastikoperation, säger Annelie.
– Det är min kropp och jag vill känna mig bekväm med mina bröst, även när jag är naken och när jag har sex.
Det är mycket som hon är kritisk till när det kommer till bröstrekonstruktioner, inte minst den långa väntetiden.
Annelie Babitz som är journalist har därför skrivit en bok. I ”Inte bara ett bröst” (Vertigo förlag) har hon intervjuat andra kvinnor med bröstcancer, varav en del förlorat ett bröst eller båda i sjukdomen.
– Jag har träffat kvinnor som väntat i åtta, nio år på en rekonstruktion, säger hon.
Dejtandet på is
På det rosa bokomslaget sitter en naken Barbiedocka med bara ett bröst och ett långt horisontellt ärr tvärs över bröstkorgen.
I dag ligger dejtandet på is.
Annelie Babitz känner sig inte så lockad längre.
Om hon ska dejta någon framöver har hon numera ett oavvisligt krav för att vara villig att träffa den personen igen.
– Då frågar jag: ”Är du feminist?”. Om personen svarar nej, då blir det inget mer, säger hon.