Supa och ruska tupp med gott samvete

Joanna Górecka

Eurovision blir inte av, påven har ställt in påsken. Allt har bordlagts.

– Det är få sektorer som är så beroende av att människor samlas och möts som kulturen och idrotten, sa kultur- och idrottsminister Amanda Lind på en presskonferens under fredagen.

Samlas och mötas är något vi absolut inte får, Uppsalas kulturliv befinner sig i karantän.

Det blöder i sin smittospärr. Corona har inneburit tunga tapp och stängda dörrar. Vi befinner oss i en spökstad där kultur- och nöjeslivet, precis som i resten av landet, försatts i ekonomisk kris och kulturutövare ser sin inkomst försvinna.

Uppsala stadsteater ställer in alla föreställningar. Nationskörfestivalen har avblåsts, så även konstrundan Årets konst på väg, de flesta av UKKs föreställningar och Uppsala Fria Teater.

Arrangörer och lokaler går på knäna. Frilansare är extremt ekonomiskt utsatta, gigen har fått fötter och skenar iväg.

Restauranger gapar tomma och det varslas så det knakar medan vi äter det vi hamstrat, sittandes på högar av bunkrat toalettpapper. 

Och vi, publiken, som är vana vid att underhållas med mat och nöje on demand – VAD SKA VI GÖRA NU? Supa och ruska tupp hemma? Allt vi lärt oss – att vi förtjänar vadhelst hjärtat begär nu, nu, nu – måste vi plötsligt glömma. Vi står inför en liten lektion i uppskjuten belöning.

Förmätna typer har redan skrivit irriterande rader om det här. Att vi kan dra lärdom av detta. Läsa en bok. Se det som en meditativ övning i i introspektion, en nyttig läxa inför framtida klimatkatastrofer (eller ryssen, eller vadsom). En slags gåva som vi ska förvalta, en påtvingad fasta. Se, vi klarar oss utan SAS, sushi och shopping, och kan självstimulera med bunkrad linssoppa och bok.

Ärligt talat verkar många oklädsamt upphetsade inför begränsningarna. Mitt i allt lidande pågår en lekfull kulturell parkour som indikerar att vi har varit rejält svältfödda på ramar. Som när jag var liten och verkligen längtade efter att få gå på en sträng internatskola.

SVT Kultur påminner om att Shakespeare skrev Macbeth i karantän, jobbiga influencers trugar om att nyttiggöra isoleringen, använda avspärrningen för att lära sig laga ravioli, lära sig tälja, gå ner i spagat.

Den underliggande och lite aggressivt kavata tonen är att den här perioden av isolering ska utnyttjas för personlig utveckling. Du må vara inlåst men nu ska du spänta en smörkniv.

Jag vill hävda att du absolut inte behöver personutvecklas i karantän, men något vi alla kan göra är att lyfta blicken från naveln pyttelite och se vad vi kan göra för att stötta lokala verksamheter.

Ja, bollen är rund men vi kan åtminstone försöka ta ner månen. Påhittighetens glansdagar är här och det finns exempel på smarta initativ att ta efter:

Malmö Opera livestreamar föreställningar, Google har öppnat en interaktiv Frida Kahlo-utställning, svenska kändisar bjuder in till karantänsessions, museum streamar visningar.

Mycket som kan göras är enkelt.

Behåll biljetterna till ditt inställda evenemang. Ge jättedricks. Köp kompisbiljetter.

Sen kan du med gott samvete supa och ruska tupp.