”Vi kom hit i gummibåt – vad ska vi göra om ryssarna kommer till Gotland, simma?
Slitebon Nour Ali, 31, vill att Sverige går med i Nato
Uppdaterad 2022-05-17 | Publicerad 2022-05-16
SLITE. Vid kajen ligger det tyska signalspaningsfartyget Oste.
Som en hela tiden närvarande påminnelse om det historiska beslut Sverige är på väg att ta.
Att gå med i Nato tycker de Slitebor vi möter bara är bra.
– Vi flydde ryssarna i Syrien – nu är jag rädd att de kommer hit, efter oss igen, säger fyrbarnsmamman Nour Ali, 31.
I fredags stävade det stora tyska örlogsfartyget Oste, som enligt uppgift tillhör den tyska flottans 6:e ubåtsflottilj in i Slite hamn på östra Gotland.
Enligt Jörgen Wessman, tysk honorärkonsul på Gotland, är det första gången på ”många år” som den tyska marinen besöker ön, skriver Hela Gotland.
Här ska fartyget bunkra, tömma sopor och byta personal under sin vanliga signalspaningsverksamhet i Östersjön.
Ironiskt nog är kajen fartyget ligger vid en gång byggd av just Ryssland, som tack för att de fick dra gasledningen till Tyskland i havet här utanför.
Nu rör sig grönklädda män på kajen ibland, det är den enda verksamhet som syns.
I Slite är det folktomt och söndagssömnigt.
Vill ha Natobas på Gotland
På den andra kajen intill tyska Oste håller Per Nyström, 64, på att renovera sin nyinköpta gamla fiskbåt Tindra.
Betydligt mindre och i trä – till skillnad från det stora grå stålskeppet i fonden.
På durken ligger hunden Buster snällt i sin flytväst.
Per Nyström, som numera delar sin tid mellan Visby och Slite, tycker att det är bra att Sverige går med i Nato.
– Ja, det tycker jag. Vi skulle ha gått med för länge sedan.
– Vi har inte något försvar i dag. Det är under uppbyggnad, men det tar ju sin tid.
– Förut hade vi kustartilleri, pansartrupper och luftvärn på Gotland – vad har vi nu? Typ 200 man och 36 stridsvagnar i Tofta.
Han är inte orolig för de ökade spänningar och det upptrappade läge en Natoansökan kan innebära för Sveriges del.
– Nej, jag tror att Ryssland har för mycket att förlora på det. De kommer att bli beroende av oss igen, sedan.
Han ser fram emot en Natobas på Gotland.
– Jag hoppas det. Det skulle ge arbeten.
”Måste vi fly?”
En som däremot är rädd, till och med mycket rädd – av förståeliga skäl – är Nour Ali, 31.
Sedan Ryssland invaderade Ukraina har hon levt med rädslan för att kriget ska komma – en för de flesta svenskar obekant rädsla, för henne en alltför bekant och fruktad känsla.
– Vi har levt i krig förut. Vi vill inte ha det hit också, säger Nour bestämt.
För sex år sedan flydde hon och maken Ahmad Khalat, 40, och deras tre äldre barn kriget i Syrien, när Ryssland gick in med sitt krigsmaskineri.
De kom till Sverige – och till Gotland.
I december blev de svenska medborgare.
Nu flanerar Nour och Ahmad och yngsta dottern Ayla, 15, månader, i den lilla parken i Slite.
Solen strålar ner genom trädens skira grönska och i gräset blommar förgätmigej och mandelblom.
– Vi har bestämt oss. Vi vill leva här. Barnen trivs i skolan, det finns en framtid för dem här och vi drömmer om hus, säger Nour.
Ahmad jobbar som undersköterska och Nour ska efter sin mammaledighet bli barnsköterska. Hennes dröm är att utbilda sig till specialpedagog.
Men nu har planerna stannat upp.
– Ska vi köpa en ny soffa? Kan vi stanna här – eller kommer kriget hit? Kommer ryssarna hit också? säger Nour.
Hon vill att Sverige ska gå med i Nato – om det innebär att det inte blir krig här.
– Ja, absolut. Då finns det fler som ställer upp och försvarar oss, säger Nour.
– Vad ska vi göra om kriget kommer hit? Ska vi lämna allt och fly? Vart ska vi ta vägen då? Vi kom i en gummibåt – ska vi simma nu?
”Sverige behöver hjälp”
En som också upplevt krig, men inte är rädd här på Gotland, är Maria Hanzaz, 26, som nyligen har flyttat till lilla Slite med sin familj – och njuter av lugnet här, med en liten bebis.
– Jag är uppvuxen i Saudiarabien – jag blir inte rädd, säger hon.
Att Sverige går med i Nato tycker hon vore bra.
– Sverige behöver hjälp om det går illa. Vi har inte en chans annars.
– Oavsett vad vigör verkar det ju reta upp Putin. Det är inget att oroa sig för.
När Ryssland invaderade Ukraina blev hennes lillebror fast i landet, i staden Denipro med mormor, som vägrade lämna.
– Han blev fast i en månad där, innan de till sist lämnade tillsammans. Nu är han i Turkiet, säger Maria.
En positiv sak ser hon med det som händer nu. När kriget har kommit närmare.
– Kanske folk inser hur bra vi har det här i Sverige. För det har vi, säger hon.
”Står med byxorna nere”
På pizzerian i stan sitter Fredrik Malmqvist, 54, och hans kompisar.
De laddar inför kvällens fotbollsderby mellan AIK och Hammarby.
– Att Sverige ska gå med i Nato – det är perfekt. Det finns inget alternativ, säger Fredrik.
– Om Finland går med måste vi ju gå med. Vi kan inte hålla på att slingra oss och hålla oss undan.
Han berättar att när han växte upp här i Slite var stridsvagnar och militärer en vanlig syn.
– Jag har varit besviken på att de har rustat ned på Gotlands försvar.
– Nu står vi med byxorna nere. Vi har ingenting i dag. Hellre Nato än EU, så tycker jag, säger Fredrik.
Det är söndag eftermiddag i Slite.
Om en inte alltför avlägsen framtid ser det nu ut som om Sverige och Tyskland inte bara kommer att vara förenade genom EU, utan också allierade i Nato.
På måndag lämnar det tyska signalspaningsfartyget Oste kajen i Slite för att ge sig ut på Östersjön igen.
På andra sidan vattnet, i sydöst, finns Ryssland.
