Vi måste lära oss att leva med terrorhot

Efter terrordåden i Paris och Bryssel borde det inte råda någon tvekan i allas medvetande om att även Sverige kan drabbas av terrorattacker.

Därmed inte sagt att det hot Säpo nu utreder nödvändigtvis är äkta.

Min tolkning är att Säpo inte säkert kan bedöma om hotet är verkligt men tar det så allvarligt att man vill köra spåret i botten. Utan offentlig insyn men med en indirekt varning till allmänheten att vara på sin vakt.

Säpo blev brända när man några dagar efter terrordåden i Paris den 13 november förra året plötsligt höjde den nationella hotnivån med hänvisning till ett konkret hot. Man skickade ut en bild på en misstänkt gärningsman till all polismyndigheter. En bild man visste snabbt skulle hamna i media.

Den gången visade sig tipset vara helt fel. Den misstänkte levde dessutom öppet i Sverige sedan en längre tid. Jakten fick Säkerhetspolisen att framstå som en aning amatörmässiga.

Den här gången går Säpo inte ut med vad man vet och avstår också från att höja hotnivån. Något som indikerar att det eventuella hotet om terrordåd inte är lika konkret eller akut. Vilket är i linje med de obekräftade uppgifterna från nyhetsbyrån Reuters att de misstänkta terroristerna kan ha kommit till Sverige för mer än ett år sedan.

Säpos dilemma är att risken med att ropa "vargen kommer" alltför ofta är att till slut ingen lyssnar.

Generellt lever vi i ett tidevarv där risken för terrordåd ökat högst påtagligt.

Sverige fick en första varning julen 2010 då självmordsbombaren Taimour Abdulwahab försökte genomföra en massaker på Drottninggatan i Stockholm men bara lyckades ha ihjäl sig själv.

Krigen i Irak, Afghanistan, Libyen och Syrien i kombination med utropande av Islamiska statens kalifat har helt ändrat hotbilden. Sverige deltar eller har deltagit på ett eller annat sätt i alla krigen utom Syrien.

Dessutom gör Lars Vilks teckning av profeten Muhammed som rondellhund Sverige till måltavla precis som Danmark blev det efter Muhammedkarikatyrerna som Jyllands Posten publicerade.

Just nu pågår en rättegång i Sollentuna mot en ung man som misstänks för planer på att genomföra ett terrordåd med en tryckkokare. Bland mycken annan jihadistisk litteratur hade han laddat ner manualer på hur en sådan bomb kunde tillverkas. Han hade också köpt ett antal av de ingredienser som krävdes.

Kanske hade han tänkt spränga en bomb. Kanske inte. Vi får se vad utslaget i rätten blir. Men kom inte och säg att det inte finns individer i Sverige som inte är både kapabla och villiga att genomföra terrorhandlingar.

Jag har skrivit det ett antal gånger tidigare men det förtjänar att upprepas. Sedan 2012 har 300 svenska medborgare, ofta med bakgrund i Mellanöstern eller Nordafrika, rest till Syrien för att slåss på jihadisternas sida. Något mindre än hälften av dessa har återvänt till Sverige. Ett antal av dem tränade i terrortekniker och möjligen med en motivation att utföra terrordåd här eller någon annanstans.

Dåden i Belgien och Frankrike visar att det finns internationella jihadistiska terrornätverk där man hjälper varandra över Europas gränser. En svensk 23-åring som bott hela sitt liv i Malmö misstänks för att ha varit med vid dåden i Paris och Bryssel. Därför är det inte osannolikt att militanta islamister från andra länder kan delta vid operationer i Sverige.

En annan nödvändig insikt är att det aldrig går att skydda sig hundraprocentigt mot terrordåd lika lite som det går att vara helt säker på att inte råka ut för en trafikolycka. Risken är oerhört liten men befinner man sig på fel plats vid fel tidpunkt kan man råka illa ut.

Vi kommer att bli tvungna att vänja oss vid att leva med den här typen av hot. Men utan att för den skull låta rädslan styra våra liv.

Se det så här: Det märkliga är inte att även Sverige kan drabbas av terror. Det underliga är att vi nästan klarat oss helt undan så här långt.