Cajsa von Zeipel är underhållande oängslig
Publicerad 2018-08-05
Hennes skulpturer viker aldrig ned blicken.
Cajsa von Zeipel ägnar Sommar åt konsten, kroppen och kärleken.
”Du är fin som du är”.
Ja, fuck you too. Konstnären Cajsa von Zeipel, själv med erfarenhet av ätstörningar, är trött på folks lama försök till tröst. Ditt yttre har visst en påverkan på hur livet blir och att inse det är klartänkt. Men kanske är det inte till den milda grad så viktigt som du tror, tillägger hon.
Cajsa von Zeipel talar direkt till dem hon främst skapar sin konst för – unga tjejer och queers. De som lever i en verklighet där det inte går att snacka bort kroppens betydelse. När hon efter mycket sökande hittar sin konstform skulpterar hon figurerna till sin spegelbild, de blir objekt, exponerade för alla. Men de granskande ögon som brukar bedöma den kvinnliga kroppen, och som de flesta av oss blivit vana vid, möts här av en blick som aldrig blygsamt viker ned.
Cajsa von Zeipel är underhållande oängslig och jag kan se en och annan P1-lyssnare sätta kaffet i vrångstrupen när hon väljer att spela den ocensurerade versionen av Khias sexuellt explicita hit ”My neck, my back (lick it)”.
Kärleken till den nyblivna frun, hennes ”sexiga Robinson Crusoe” Sophie Mörner, liknar hon vid att vara en ”rekryterad ängel”. Hustrun som alltid redo till försvar tar sängen närmast dörren när de sover på hotell, för alltid präglad av det våld hon utsattes av från nazister utanför gayklubbar i Stockholm på 90-talet.
Numera lever de konstnärsliv i New York, vilket naturligtvis låter oförskämt glamouröst. Men konstnärer är varken mytiska genier eller precis som alla andra. Von Zeipel beskriver det som en ”gegga” i huvudet, ibland längtar hon efter att sluta analysera allt.
Det – och torra händer – är konstens pris.