Vem vill veta sanningen om kemgasattacken?

Bilder från Douma som uppges visa följderna av kemgasattacken.

Alla sidor hävdar att de vill ha fram sanningen bakom den senaste kemgasattacken i Syrien.

Ändå hindrar regimen och Ryssland inspektörerna från att undersöka platsen.

Vem bryr sig egentligen om sanningen?

Redan någon dag efter angreppet i Douma den 7 april bjöd den syriska regimen med stöd av Ryssland in OPCW, FN:s organ som ska se till att det världsomfattande förbundet för kemiska och biologiska vapen upprätthålls, för att inspektera om det skett en kemvapenattack.

Meningen är att det ska signalera både Damaskus och Moskvas villighet att reda ut skuldfrågan för den förmodade kemiska attacken där ett 70-tal människor dödades.

Men sedan inspektörerna kom till Damaskus i lördags har regimen på olika sätt förhalat gruppens möjligheter att ta sig till den drabbade förstaden. Myndigheterna har hänvisat till att tillstånd saknas, till säkerheten och till den attack som USA, Frankrike och Storbritannien genomförde i helgen.

Förstöra bevis

En given misstanke är att regimen och ryssarna försöker städa undan bevis. I vilket fall är det uppenbart att varken regimens eller Rysslands främsta mål är att utreda attacken och vem som ligger bakom. I så fall skulle man ha sett till att inspektörerna bussades till Douma fortast möjligt.

Om de släpps in i morgon som Ryssland säger återstår att se. Sannolikt tar det sedan några månader innan de kommer med en slutgiltig rapport om vilken typ av kemvapnen som användes, om några.

Mönstret känns igen från tidigare kemvapenattacker i Syrien. När bevisen väl finns har det gått så lång tid att attacken börjat falla i glömska efter nya dåd.

Det passar såväl Syriens presiden Assad som Ryssland väldigt bra. Initialt förnekar man alltid att regimen ligger bakom kemvapenangreppen. När bevisen väl finns där och ofta pekar ut Assadsidan som den sannolika boven avvisar Syrien och Ryssland resultatet. Inspektörerna har begått "misstag" och fått fel resultat, hävdas det.

Krigets dimma

Detta skapar en krigets dimma där anklagelserna haglar mellan parterna och ingenting är tillsynes säkert. Vilket är precis den bild som Ryssland och Assad vill etablera.

Ryssland har bidragit till att göra dimman ännu tjockare genom att i FN:s säkerhetsråd lägga in sitt veto mot den grupp inom OPCW som tidigare pekat ut den skyldiga parten till kemvapenangrepp. Det får de inte längre göra.

Inför bombattacken som väst genomförde för att straffa Syrien för användningen av kemvapen i Douma hävdade först USA och sedan Frankrike att de hade bevis för att det var den syriska regimen som låg bakom. Men några sådana bevis har inte presenterats ens i efterhand för att motivera bombningen.

Därmed bidrar även USA och dess allierade till att göra dimman tätare.

Frustration

Frustrationen över användningen av kemiska vapen i Syrien gör att västvärlden känner att man måste agera även om inga hundraprocentiga bevis finns. Så var det för ett år sedan när kemvapen användes i Idlib-provinsen. Regimen nekade. Trump bombade. Ett drygt halvår senare pekade OPCW ut den skyldige: Assadregimen.

Siffrorna varierar men drygt 50 kemvapenattacker har inträffat i Syrien under kriget. I de fall oberoende utredningar pekat ut någon part som skyldig är det alltid Assad-regimen. Men inte i ett enda fall har regimen erkänt.

Det är mycket svårt för andra än stater att tillverka kemiska vapen.

I teorin kan man tänka sig att någon av rebellgrupperna kommit över lager som tillhör regimen och använder dem mot sin egen befolkning för att skylla på Assad och därmed utlösa amerikanska bombningar. Men det är tämligen långsökt och inte ett särskilt troligt scenario.

Varför kemvapen?

Assad är på väg mot en militär seger i kriget så varför då använda kemvapen? En bra fråga. Ett troligt svar är att han trots allt tjänar på att använda massförstörelsevapen.

Dagen efter attacken i Douma gick de islamistiska rebellerna med på att bli evakuerade och regimen kunde ta kontroll över området för första gången på sex år.

Kemvapen har använts många gånger utan att väst svarat med straffbombningar. Så det har lönat sig.

Hundraprocentiga bevis för vem som använder kemvapen är inte lätta att få fram. Det tar tid och det finns alltid osäkerhetsfaktorer.

Det är den syriska regimen som tjänat på det. Inte rebellerna eller västvärlden.

Följ ämnen i artikeln