Kastas ut från hemmet och från Sverige

Av: Erik Wiman

Publicerad:
Uppdaterad:

Utvisningshotad och utkastad.

Sedan i måndags lever rullstolsburna Bayan Hassan som hemlös utan id-kort och pengar.

– Mitt liv är över, de har kastat ut mig på gatan, säger hon.

Migrationsöverdomstolen har sagt sitt.

Bayan Hassan har inte längre rätt att vara kvar i Sverige, hennes hem sedan nio år tillbaka. Hon kom hit på flykt från irakiska Kurdistan 2011. I sin asylansökan har hon berättat att hon blev våldtagen och därefter bortstött av sin familj. Enligt Bayan anser familjen att övergreppet var hennes eget fel och att hon vanhedrat familjen. Hon hotades till livet och tvingades på flykt.

Redan före våldtäkten ska hon ha ansetts vara en skam för familjen på grund av sitt handikapp. Bayan föddes med skolios och har varit delvis förlamad sedan födseln.

– Jag hamnade på barnhem när jag var sju år gammal, berättar hon.

Enligt Bayan tillhör familjen en klan som lever utifrån gamla hedersregler, men tre instanser – Migrationsverket, Migrationsdomstolen och Migrationsöverdomstolen – har avslagit Bayans asylansökan. Myndigheterna motiverar utvisningsbeslutet med att hon inte löper någon sannolik risk att utsättas för hedersvåld i hemlandet. Inte heller riskerar hon att utsättas för nya sexuella övergrepp.

– Men de har fel. Jag kommer att våldtas och dödas om jag återvänder till mitt hemland, säger hon.

Bayan Hassan
Foto: Privat
Bayan Hassan

I och med utvisningsbeslutet har Migrationsverket tagit ifrån Bayan hennes LMA-kort, den handling som visar att en person är asylsökande i Sverige. Hon får inte heller någon ekonomisk ersättning.

Sedan i måndags är hon hemlös. Sundsvalls kommun tar inte ansvar för hennes boende och inte heller Migrationsverket.

– Hon lever i ett gränsland, säger vännen Yvonne Johansson.

– Vi kräver att antingen kommunen eller migrationsverket tar ansvar för den här situationen. Hon är svårt handikappad och kan inte bo på gatan.

Någon utvisning går inte att genomföra. Det råder verkställighetshinder eftersom Irak inte tar emot återvändande som utvisas mot sin vilja.

– Det är en mardröm för mig. Jag kan inte resa dit, men jag har ingenstans att ta vägen här.

– Jag kan bo hos vänner en natt eller två, men sedan, vad ska hända?

Tillsammans med Yvonne Johansson sitter hon varje dag vid kommunhuset i Sundsvall för att få uppmärksamhet för sin situation.

– I dag är Bayan helt beroende av andra människors välvilja, det ska inte vara så i Sverige 2020, säger Yvonne Johansson.

– Vi förstår att hon befinner sig i en tung situation, men när det finns ett utvisningsbeslut som har prövats av Migrationsverket och domstolarna måste man återvända till sitt hemland, säger Fredrik Söderberg Bruce, tf presschef på Migrationsverket.

– När det gäller frågan om boende är det självklart att den här situationen inte är önskvärd för någon. Men den skärpning av lagen som gjordes i juli 2016 är tydlig, följer man inte utvisningsbeslutet som har prövats av alla instanser har man inte längre rätt till boende genom Migrationsverket. Behöver man stöd får man vända sig till kommunen som kan besluta om nödhjälp, säger Fredrik Söderberg Bruce.

Publicerad: