”Jag tror mycket på att skapa nätverk”

MELLANFÖRSKAP

En av tio svenskar har mixad bakgrund, har alltså föräldrar från olika födelseländer eller vuxit upp med två eller fler kulturer. Enligt SCB är vi nästan en miljon i den gruppen, och vi blir fler och fler för varje år. Men vilka är vi, och vad har vi för erfarenheter?
Vi har pratat med Hanna Wallensteen, psykolog med inriktning på rasism och minoritetsstress, om mellanförskap.

I egenskap av psykolog, vad har du för erfarenheter av mixade svenskar?

– Att ofta känna sig som den udda uppfattar jag har varit ett ganska centralt tema hos dem som kommit till mig. Många har vuxit upp med en förälder med svensk bakgrund och inte haft så mycket kontakt med den förälder som har en utländsk bakgrund. De växer upp i en väldigt svensk kontext och är ibland de enda som är avvikande till utseendet. Men när de mixade sedan träffar andra, som liknar deras utlandsfödde förälder, tycker de personerna ibland att de mixade inte beter sig som de förväntar sig. Andra mixade lever med båda föräldrarna närvarande i uppväxthemmet, med allt vad det innebär av kulturmöten.

– Vi har även alla mixade där båda föräldrar har olika utländska bakgrunder. Då har föräldrarna varken en gemensam svensk historia eller en gemensam historia från samma land att dela. Barnets historia börjar kanske i Sverige och ändå hamnar du i det här mellanförskapet. Det finns alla möjliga konstellationer och när jag träffar dessa olika personer slås jag av hur tyst det är. Det är en öronbedövande tystnad. Varför har vi inte pratat mer om den här gruppen, om de här människorna? Varför finns det så minimalt med forskning? Det är lite märkligt, tycker jag. Mixade svenskar är en grupp som jag skulle vilja lyfta.

Kan du förklara begreppet mellanförskap?

– Alla kan hamna i ett mellanförskap baserat på flera olika grunder, men om vi pratar om etnisk identitet så är det helt enkelt att ha minst två, ibland flera, kulturella tillhörigheter.

– Sedan är det otroligt olika hur vi upplever mellanförskap. Det har att göra med vad vi har utsatts för och mött, och vad har vi fått för hjälp att tolka det vi har mött. Hur har vår omgivning reagerat när vårt mellanförskap har synliggjorts eller aktualiserats? Vilken identitet tillskrivs den med ett mellanförskap av andra? Vilken identitet eller identiteter tillskriver den med mellanförskap sig själv? Är något bättre eller sämre? Är jag mycket av båda, eller bara lite av varje?

– I de här intersektionerna står väldigt många mixade personer och försöker navigera. Det är inte alltid så lätt.

Har du någon erfarenhet av hur det är att vara förälder till ett mixat barn?

– Det ser naturligtvis väldigt olika ut men jag tror att det finns en större medvetenhet bland föräldrar i dag än förr. Vi har gått från att mammor långt in på den senare hälften av 1900-talet förväntades skämmas om de fick barn med till exempel en afrikansk eller asiatisk man, till att de som blir föräldrar i dag oftast försöker förmedla en positiv bild av det utländska arvet. Och den positiva bilden är jätteviktigt för att inte den utländska bakgrunden ska uppfattas som en belastning som barnet då kan försöka undvika och tona ner. Vilja assimilera sig och vara så svensk som möjligt. Ju mindre vi vet om någonting desto mer hänvisade blir vi till våra stereotypa föreställningar. Det blir ju extra problematiskt om det är så att man vet väldigt lite om någonting som också är en del av sig själv eller om ens barn.

Har du erfarenhet av mixade svenskar där man till utseendet inte kan se deras mix?

– Ja, en del mixade som ”passerar” som vita svenskar tycker mest att det är praktiskt att kunna dra fördel av att uppfattas som normen. Andra mixade som passerar upplever att den utländska bakgrunden är en stor och viktig del av deras liv, men att andra varken ser eller förstår det. Folk kan prata om att uppleva rasism eller ha olika kulturer och utgå ifrån att du inte är en del av det. Det är ett bra exempel på mellanförskap. Att du å ena sidan hör till och å andra sidan inte hör till. Kommer mina erfarenheter att räknas eller ogiltigförklaras? Räknas mitt lidande och min stolthet?

Kan du se en röd tråd bland de mixade som du träffar?

– Det finns lika många olika erfarenheter av att vara mixad som det finns mixade. Men något som många har erfarit är att om någon del av ens identitet inte riktigt kan få plats, så kan det bli svårt att känna sig hel. Så fort vi börjar förneka eller överbetona någon del av oss själva, som en respons på yttre krav, så riskerar vi att få problem med vår psykiska hälsa.

Om man känner ett negativt mellanförskap som mixad, vad finns det för verktyg man kan ta till för att komma ur det?

– Jag är tror mycket på att skapa grupper, nätverk och möten för personer som delar likartade erfarenheter. Jag skulle önska att de som är mixade började söka upp varandra och skapa gemensamma forum där mixade personer som så önskar kan träffas och stärka det som är positivt med att vara just mixad. Att ge varandra stöd och kraft. Vi mår i allmänhet bra av få mötas och dela upplevelser och erfarenheter med människor som gjort en likartad resa som vi själva.

Text: Nicole Gustafsson, Mysia Englund Foto och video: Magnus Wennman Videoredigering: Mysia Englund, Nicole Gustafsson, Filip Meneses Onlineredaktör: Stefan Sköld  Digital redaktör: Sofia Boström Design/UX: Daniel Kozlowski Utveckling: Ulrika Andersson, John Carehag  Redaktionell utvecklings­chef: Titti Jersler Editionschef: Mia Carron