Chatt om pandemin: Fem år sedan första dödsfallet i covid-19

Hur min rektor beordrade all personal på skolan att jobba på plats trots att eleverna var på distans. Tror ni på den där skiten!? kunde hon skrika. Kollegor som var rädda blev hånade och skrattade åt av rektorn. Vi mådde så dåligt och skulle bedriva undervisning. Elever förlorade anhöriga, personal blev sjuka eftersom många åkte kollektivt. En ständig oro.

Minns när folk kallade de som inte tog vaccin för fula ord....jag som ändå som tog vaccin är glad att inte ingick i den lynchgruppen.

För kallade protestanter och katoliker varandra ett och annat under Henrik VIII era...

Människan har inte kommit längre ...

Detta jäkla virus har förändrat mitt liv 😩 drabbats av post covid och haft skiten fem ggr. Hoppas vi som drabbats kan få hjälp , vaccin hjälper inte i mitt fall. Vill så gärna tillbaka till mitt liv innan covid.

Att min 33 åriga dotter dog i skiten och mitt barnbarn blev moderslös :(

Jag och många med mig, påminns fortfarande varje dag av pandemin. För oss som drabbats av post covid är varje dag fortfarande en kamp. Det finns rätt mycket kunskap om sjukdomen idag och det forskas en hel del, men det är få som får tillgång till specialiserad vård. Socialstyrelsens kunskapsstöd är slarvigt framtaget och innehåller fel och brister, som riskerar att människor får fel vård. Pandemin är över, men tusentals människor är långtidssjuka. Deras livskvalitet och ekonomi påverkas enormt mycket, liksom deras familjer och arbetsplatser. Varför är det så tyst om detta?

Minns? Jag lever av sviterna än idag, långtidscovid. Är 36 år, var fullt frisk o levde ett väldigt aktivt liv har gjort sen yngre tonåren med mycket sport o gym. Var aldrig still. Högsta betyg i allt jag läste. Men så fick jag covid och pang, hela min tillvaro rasade ihop och jag fick abrupt avsluta mina studier pga extrem fatigue och trötthet bland många andra symptom som gjort mitt liv och kropp till ett fängelse där jag måste avstå aktiviteter för att ens orka ta hand om små hussysslor. 100% sjukskriven, lever ett ovärdigt liv.

Kampen att överleva . April 2020 , 43 dagar på KSH ,33 av dom på IVA och 22 i respirator.

idag 50% av hälsa borta

Jag var operativ ledningssjukdköterska på en avdelning för bara covidpatienter. Ett av många minnen är all skyddsutrustning vi behövde: stridsmask som var inte helt lätt att andas i, långa plastförkläden och dubbla handskar.

Ett annat hur svårt sjuka patienter var. Aldrig haft så många som dött i mina armar på så kort tid varken före eller efter pandemin

Att jag var så himla rädd hela tiden! Jag har blivit en ändå snällare människa nu! Uppskattar att vi kan umgås och vara som vanligt igen! Hoppas aldrig mer att det blir en pandemi mer

Polariseringen i samhället var riktigt skrämmande och självcensuren blev ett faktum. Det var inte alls accepterat att välja att inte ta ett (nästan obeprövat) vaccin med ny teknik som påverkar vårt DNA.

Tegnell höll huvudet kallt, den bästa ledaren Sverige kunde haft, så tacksam för det!

Så fort man glömmer! När pandemin kom var det som en skräckfilm. Tomma gator, restauranger och butiker. Folk såg misstänksamt på varandra och höll avstånd. Jag o min man levde väldigt isolerat i två år. Vi träffade barn o barnbarn ute. Vi handlade mat på nätet. Vi jobbade hemma. Kl 14.00 var det kaffe och som vi sa Tegnells hörna, då man fick senaste nytt om pandemin. Hoppas vi aldrig behöver uppleva detta igen!

Hur hatad å så mycket fult man blivit kallad, för att man inte rättade in sig i ledet och tog vaccin. Alla har rätt till din egen kropp, å rätt att ta sina egna beslut.

Jag hade en svårt lungsjuk mor som åkte ut och in på sjukhus under första halvåret 2020. Att höra hur underbemannade såväl sjukvårdspersonal som på korttidsboende var, maktlöshet som anhörig att inte kunna vara nära, stötta och hjälpa p g a besöksförbud. Sorgen, förtvivlan och smärtan när jag inte fick vara med mamma när hon låg för döden,på grund av Allt blev extra tungrott även efter psykisk och fysisk vilket resulterade i misstänkt covid på hösten -20.Isolerade mig själv hemma. Van att vara mycket själv (introvert), men alla rutiner föll efter det.Utmattad.En lågintensiv mardröm.

Vår kära granne åkte iväg med ambulans en vintermorgon, barnen vinkade åt honom. Han kom aldrig hem igen. Flera kollegor blev svårt sjuka och hamnade på IVA. Jobbade själv på flertalet olika covid-IVA när vågorna drog fram. Brutalt första 1,5 år innan vaccinationerna kom igång. Minns hur lycklig jag var när jag fick min första spruta. Kram

Jag fick barnbarn precis när man började prata om coronan jag träffade honom samma dag han kom hem från BB sedan tog det nästan 2 år innan jag fick träffa honom igen jag minns också att min man blev sjuk ( ej i corona)och han fick åka ensam in till sjukhuset och få besked om lungcancer han fick åka ensam för att få behandlingarna han fick åka ensam till sjukhuset när han fick stroken som han inte klarade jag fick dispens att sitta med honom dom sista timmarna i livet.Jag minns också att vi ordnade studentfirande för 2 av våra barnbarn

ag va inlagd i sjukhuset två gånger, trots att jag hade fått vaccinationer, blev jag så dålig på dec.-21 att jag blev hämtad hemifrån men en speciell Corona ambulans. Ambulanspersonalens klädsel som såg ut som rymddräkt. Jag fick komma hem på Julafton men fick inte träffa nån. Så att den Julen va jag hemma ensam. Tacksam att jag hade klarat mig, men ledsen att inte kunde fira Jul med min familj. Men senare på Julafton kom mina barn och barnbarn utanför min dörr och lämnade mat och julklappar åt mig. Jag blev så tagen att började gråta och då förstod jag hur lycklig lottad jag är.

Jobbade i äldrevården på boendet fick de äldre vara isolerade på sina rum.3blev smittade o blev sjuka men endast en avled. Kommer i håg att jag förlorade lukten o blev snuvig när det inträffade i Mars månad. Min äldre syster blev sjuk i September o kämpade i 3 veckor på sjukhus i respirator men avled tyvärr.

Instämmer med emma85. Aldrig haft så friska barn på förskolan men har heller aldrig varit så långvarigt förkyld vid flera tillfällen. I augusti 2020 var jag hemma dunderförkyld i 3 hela veckor. Covid åkte jag på påsken 2022 och hade 40 graders feber. Som singel var det riktigt läskigt å vara ensam hemma, snurrig och yrslig. Tur att man hade fina vänner som hjälpte en.

Minns att jag skickade en artikel från aftonbladet till min dotter som då jobbade på äldreboende. Ni uppmanade folk att bära munskydd och använda handsprit regelbundet. Detta var precis den första tiden, och min dotter satte upp lappar på jobbet och rekommenderade sina kollegor att vara försiktiga. Hon blir inkallad till enhetschefen på äldreboendet och fick en allvarlig tillsägelse att detta vara bara nonsens,,, det tog alldeles gör lång tid innan personal inom vården fick dessa rekommendationer, såå många som dog i onödan,

Aldrig varit så frisk som under pandemin, inte en nysning. Tack alla som tvättade händerna och höll avstånd. Men varför sutades det med det när pandemin var över?

Kände sån rädsla när pandemin började sprida sig till Europa och det rapporterades om så många döda i bl.a Italien. Jag var 60+ och var så rädd att det skulle drabba mig eller min familj och närstående.

Minns att förskolan för första gången var fri från sjuka barn. Vilket var första gången. Föräldrarna insåg att sjuk inte bara var att man hade feber utan att det fanns något som heter allmäntillstånd. Nu är vi tillbaka till en värld där barnen kommer sjuka igen (inte bara en vanlig förkylning) utan riktigt hängiga igen och riktigt inte klarar med en dag på förskolan. Säger inte att man ska vara hemma för allt men klarar man inte en dag på förskolan så ska man vara hemma.

Blev sjuk i mars 2021. Var sjuk i sex veckor med många och mycket konstiga symtom. Luktsinnet som försvann helt har inte kommit tillbaka som det var tidigare och sedan dess har kroppen legat i "flyktberedskap"

Alla pressträffar

Visir förkläde dubbla handskar på jobbet

Slapp i alla fall bli sjuk själv

Minns alla som inte hade samma tur 💖💖

Det jag minns är avståndsutemiddag med vännerna 15min bort. Och att det gick alldeles utmärkt. Att man tog sig fram och fick gilla läget! Man fick glömma lyx ibland och vara tacksam för det man hade.

Kampen att överleva Covid .

Jobbade på covid enheten i kommunen, med fokus på lss och psykiatri.

Minns att alla sa "men detta var ju inte så farligt" samtidigt som vi i enheten bar ut lik i containrar nästan dagligen.

Blev aldrig sjuk sån tur jag hade

Min man låg i 10 månader på sjukhus. Ungefär 3 månader nedsövd på IVA. Min familjs värsta mardröm.