Anna fick ett löfte från Kristersson – dottern fortfarande utan hjälp
Publicerad 2023-03-21
En lagstadgad vårdgaranti på 30 dagar ska gälla för barn – det lovade statsminister Ulf Kristersson Anna i september.
Trots det väntar hennes dotter fortfarande på hjälp från BUP.
– Hade det inte varit för att det är min unge hade jag fan gett upp. Det är en sådan uppförsbacke och man blir nedputtad hela tiden, säger Anna till Femina.
Närmare 24 000 barn står i dag i kö till Barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, runt om i Sverige.
Över hälften av dessa har väntat i över tre månader. En av dem är Annas 17-åriga dotter.
I höstas medverkade Anna som publik i SVT:s statsministerduell, och fick då möjlighet att ställa frågor till nuvarande statsminister Ulf Kristersson.
Hon undrade vad som krävs för att barn och unga ska få det stöd de har rätt till. Anna fick då svaret att en lagstadgad vårdgaranti på 30 dagar skulle gälla för barn – och en bättre samordning.
Men ett halvår senare befinner sig Annas 17-åriga dotter fortfarande i kön till BUP och har inte fått påbörja någon behandling.
– Det gör ont att det fortfarande inte är någon förändring. Det är precis samma situation nu som när jag stod där, säger Anna till Femina, som publicerar intervjun i samarbete med Aftonbladet.
Känner sig dum
Anna, som bor i en liten ort utanför Umeå, berättar hur hon efter Ulf Kristerssons svar hoppades att just han skulle vinna valet, men att hon nu känner sig dum som gick på ”de fina orden” från makthavarna.
– Jag kände att han kom med något konkret och sa att vårdgarantin på 30 dagar skulle vara lagstadgad. Jag tänkte att min dotter nu kanske skulle få hjälp.
I en intervju med Aftonbladet säger Ulf Kristersson att han förstår att de som fortfarande står i kö är frustrerade, och att frågan fortfarande är högaktuell. Han vågar dock inte ge något datum för när vårdgarantin, som finns med i regeringsförklaringen, kan vara på plats.
– Vi tar den här frågan på väldigt stort allvar och vi kommer att visa resultat under den här mandatperioden.
”Kommer införa detta” – läs hela Kristersons svar här
För Anna och dotterns del började dock kampen för rätten till vård för flera år sedan. Närmare bestämt när dottern gick i femte klass, och Anna insåg att det var något som inte stämde.
– Hon kom ofta hem och sa att hon hade ont i magen. Varje dag var det som att hon kom på olika anledningar till att hon skulle få gå hem, säger Anna och beskriver hur läget eskalerade när dottern utsattes för mobbning.
– Hon blev extremt utsatt i skolan. Det var första gången jag fick höra orden: ”Mamma, jag vill inte leva”. Det är det värsta man kan få höra som förälder.
För Anna, som har ensam vårdnad om dottern, påverkades den redan ansträngda situationen ytterligare av att hon själv var svårt sjuk. Ett brustet tarmvred ledde till allvarliga komplikationer och hennes då 10-åriga dotter fick se sin mamma sväva mellan liv och död.
– Hon har sett mig åka ambulans fler gånger än vad många hundraåringar har sett någon nära åka ambulans under en hel livstid, konstaterar Anna och menar att det inte är konstigt att det satt sina spår hos dottern.
Fick panikångestattacker
De traumatiska händelserna i dotterns barndom ledde till att hon drabbades av svår separationsångest, något som i sin tur ledde till sömnsvårigheter och panikångestattacker.
Anna och dottern fick då kontakt med BUP och en kurator på BUP-mottagningen i Lycksele. Året var då 2016.
– Det gick bättre i skolan och saker och ting lättade lite. Hon diagnostiseras med ptsd, posttraumatisk stress, och kuratorn tyckte att en adhd-utredning skulle genomföras, berättar Anna.
Men i samband med att kuratorn blev sjukskriven uteblev de stöttande samtalen, och en lång kamp för rätten till vård inleddes. Anna berättar hur dottern genom åren ”bollats runt” bland olika stafettläkare och hur de känt besvikelse kring den adhd-utredning som gjorts på dottern. Hon menar att utredningen var undermålig, och inte uppfyllde kriterierna.
I stället fick Anna ett intyg från BUP där det framgår att dottern har vissa svårigheter, vilket kan kräva särskild anpassning och stöd i skolan. Men enligt Anna har det inte hjälpt någonting.
– I och med att hon inte har någon diagnos får hon inte sitta i mindre klassrum, hon får inte tydligare instruktioner, inga mikropauser. Intyget är totalt meningslöst, säger Anna.
– Vardagen är stressfull. Jag vet aldrig riktig hur hon mår, hur dagen har varit i skolan. Om det är något som har gjort att hon fått panikångest.
Under samma period har familjen väntat på en plats till traumabehandling för dotterns ptsd. Dock flyttades fallet under tiden från BUP i Lycksele till Umeå, vilket innebar att dottern förlorade sin köplats och behövde börja om på nytt.
Region Västerbotten har bland de längsta BUP-köerna i landet. I januari 2023 togs endast 12 procent emot inom vårdgarantins 30-dagarsgräns för första besöket. Barnen som söker vård prioriteras på en skala mellan ett till fyra. Ettan är de mest akuta fallen.
– Min dotter prioriteras som en trea, vilket betyder att om det kommer in ett barn som är en tvåa så hamnar den före. Så kommer det fortsätta i evigheters evighet, säger Anna.
Det är därmed oklart när dottern kan få hjälp.
– Det spelar ingen roll vad jag säger eller hur mycket jag ringer, det är som att springa i motvind hela tiden, säger Anna.
Marknadsfördes av Moderaterna
Hon berättar hur hon själv har erfarenhet av psykisk ohälsa från barndomen.
– Hade jag fått rätt hjälp i tid hade mina förutsättningar sett helt annorlunda ut. Min absolut största rädsla är att mitt barn inte kommer få de förutsättningar som hon förtjänar. Jag vill inte att mitt barn ska ha samma problem som jag hade.
Hon är kritisk till att Moderaterna efter statsministerdebatten i höstas valde att publicera klippet med henne och Ulf Kristersson på sina sociala medier. Klippet har i dagsläget, sex månader senare, fått över 800 000 visningar och över 68 000 gilla-markeringar på Instagram och Tiktok.
Ulf Kristersson anser dock att frågan fortfarande är högaktuell.
– Vi har till och med skrivit in detta i regeringsförklaringen. Så viktig tycker jag att den här frågan är, säger han i en intervju med Aftonbladet.
Men ingenting har förändrats för Anna eller dottern.
– Jag hade verkligen förhoppningen att det skulle ha blivit startskottet för förändring, men det har inte hänt någonting. Det känns till viss del som om de använder min person och min historia i marknadsföringssyfte, säger Anna.
– Hon har fortfarande inte fått den hjälp hon behöver, och det gör så ont. Det gör så förbannat ont.