Julio, 91, bröt nacken och vägrades vård

Julio Villalobos Ramirez, 91, ramlade och bröt nacken.

Men äldreboendet skickade honom inte till akuten.

Några dagar senare dog han.

– De bara lät honom ligga där utan att kunna röra sig, säger hans barnbarn Carlos.

Han kom till Sverige för 33 år sedan från Chile, där han arbetade vid tågrälsen i Santiago. Sedan dess har han bott i Vårby gård i södra Stockholm.

Efter att Julio, 91, blivit dement flyttade han in på ett äldreboende i området, nära sin familj.

Bland medlemmarna i kvarterets föreningslokal var han en välkänd karaktär. Det är också där vi möter hans anhöriga, sonen Juan Carlos Villalobos Guzmán och barnbarnet Carlos Villalobos Madriaga några veckor efter hans död.

Sonen berättar om sin pappa med värme och saknad.

– Han var min kompis, inte bara min pappa, utan min kompis för hela livet, och han älskade verkligen livet, säger han.

helskärm

Han beskriver Julio som en humoristisk person, med stor passion för livet.

– Han var väldigt social och han älskade att dansa.

I en video ses Julio dansa bara några dagar innan sin död. Då hade han bott på äldreboendet i ungefär ett halvår.

Såg direkt att något var fel

Julio och Juan har alltid stått varandra nära och han och Julios särbo Magdalena besökte honom flera gånger om dagen för att se till att han hade det bra.

Men kvällen den 10 juli när han kom dit såg han genast att något var fel. Rummet var nedsläckt och hans pappa satt sovandes i en stol.

Han undrade varför han inte låg i sin säng och sov som han brukade göra vid den tiden på dygnet.

Dagen efter ringde Magdalena och berättade att Julio hade ramlat, men enligt sköterskan på boendet hade han bara fått ett par blåmärken och gjort illa armen.

Juan åkte genast dit. Vid det laget var Julio uppenbart medtagen och klagade konstant på smärtor i nacke och huvud.

– Jag sa du måste skicka min pappa till akuten, han har jätteont, säger Juan.

Men det gjorde inte äldreboendet och på eftermiddagen blev Julio sängliggandes.

Var på akuten i femton timmar

Juan bad om akutvård igen och ringde boendets ansvariga som bestämde att Julio, som blev allt sämre, inte behövde åka till akuten. Han skulle däremot köpa nya ”specialskor” på Huddinge sjukhus.

Juan såg sin chans och tog med sig Julio till akuten. Han hade så ont när han kom till sjukhuset att han knappt kunde gå, och trots att han klagade på smärtor i nacke och huvud röntgades bara nyckelbenet.

Först efter att Juan insisterat gjordes till slut en röntgen av nacken. Då hade de varit på akuten i över femton timmar och Juan var så trött att han bestämde sig för att åka hem och sova.

På akuten insisterade de på att sätta på Julio en nackkrage, trots att han skrek av smärta och gjorde kraftigt motstånd.

Vid midnatt kom röntgensvaret som visade att hans pappa brutit nacken.

Några timmar senare var Julio död.

Barnbarnet Carlos är upprörd över hur hans farfar ignorerades.

– De lämnade honom för länge och vägrade ge honom vård, de lät honom ligga där utan att kunna röra sig, med blåmärken i ansiktet och på huvudet. Han hade brutit nacken men de struntade de i, säger han.

Enligt honom kvävdes Julio till döds av inre blödningar, men familjen väntar fortfarande på obduktionsrapporten.

– Hur länge hade han legat där med bruten nacke om vi inte tagit honom till sjukhus? Hur många äldre ligger där och väntar, med andnöd eller något brutet? Vi alla är på väg dit, man blir ju rädd. Är det så vi vill ha det i vårt samhälle? Vad är det som händer?

”Händelsen under utredning”

Linda Wahlberg, verksamhetschef på äldreboendet som drivs av Vardaga, vill inte kommentera Julios fall.

– Jag kan tyvärr inte uttala mig om enskilda personer på våra boenden medialt, men jag har full respekt och förståelse för att närstående har frågor och det är svårt att mista en nära anhörig. Händelsen är under utredning och vi kommer vidta åtgärder vid behov och rapportera det enligt gällande regelverk till berörda myndigheter.

Karolinska i Huddinge har startat en intern utredning som ännu inte har avslutats om händelsen, vilket Sveriges radio var först att rapportera om.

Snart hålls en minnesceremoni för Julio. Efter det ska familjen försöka uppfylla hans sista önskan om att begravas i Santiago, bredvid Juans mamma, som dog för många år sedan.