Vad tycker Staffanstorps starke man om granskande journalistik?

Christian Sonesson (M), kommunstyrelsens ordförande i Staffanstorp.

MARTIN SCHORI: Han nobbar Sydsvenskan – men ställer upp i SD:s partiorgan

Politiker säger ofta att de ”välkomnar granskning” och lyfter fram mediers betydelse för en levande demokrati.

Det är ju positivt.

Men när de själva utsätts för granskning kan den tonen lätt ändras.

Då är det inte längre oberoende journalistik, nej i stället måste det ligga politiska motiv bakom.

 

I Staffanstorp sitter en stark man, Christian Sonesson, och skriver just detta på sin Facebook-sida. Han är moderat, kommunstyrelsens ordförande och kandiderar till riksdagen i nästa val.

Han är nu arg på Sydsvenskan efter att de synat Microsofts etablering i Staffanstorps kommun (hela artikelserien kan du läsa här).

Sydsvenskan är inte bara en dålig tidning. Det är dessutom en dålig tidning med en agenda om att driva Sverige fortsatt vänsterut rent politiskt, skriver Sonesson, som kallar Sydsvenskans granskning för ”en häxjakt”. I en kommentar passar han också på att håna journalisterna på tidningen för deras klädstil.

 

Sonesson är inte okunnig om hur media funkar. Jag tror inte att jag ens behöver påpeka att det är löjeväckande att hävda att drivkraften bakom att Sydsvenskan granskar det mäktigaste partiet i kommunen är för att de är politiska motståndare.

Tvärtom har Sonesson varit med länge, han vet hur det funkar. Han är själv skicklig på att använda medierna och medielogiken för spektakulära utspel, något som genererat honom en supporterskara långt utanför Staffanstorp.

Han vet också, som Sydsvenskans chefredaktör Jonas Kanje påpekar här, att ”mediekritik” är del av en framgångsrik global politisk rörelse, som ofta dömer ut relevant journalistisk granskning som ”häxjakt” och seriösa medier som politiska fiender.

 

Sonessons aversion mot Sydsvenskan är inte ny, tidigare har han sagt att han inte vill prata med tidningen, bland annat för att de har en betalvägg. I samma inslag säger han att han är ”för öppenhet” och i stället ”kommer kommunicera med andra medier”.

I sin iver att hitta en opartisk aktör valde Sonesson i veckan att ge en lång intervju till Riks, Sverigedemokraternas Youtube-kanal. Ett partiorgan, alltså. De kritiska frågorna haglade inte direkt, om man ska uttrycka sig diplomatiskt (SD och M i Staffanstorp har ett långtgående samarbete).

 

Så frågan är väl hur stor anhängare av att bli granskad Sonesson egentligen är? Efter nästa val kommer han kanske få en plats i riksdagen. Då kommer han, precis som hans kollegor – av alla färger! – med stor sannolikhet att bli föremål för ännu mer granskning. Eller som Sonesson kanske skulle sagt, häxjakter.