Winter, 20, räddades ur lågorna i sista stund
Publicerad 2022-01-10
NEW YORK. Winter Thomas, 20, var säker på att hon skulle dö och ringde sin flickvän för att säga farväl.
I sista stund räddades hon ur lågorna – men hennes barndomsvän överlevde inte storbranden som ses som en av de värsta i New York i modern tid.
– När jag blundar kan jag fortfarande se hennes livlösa kropp framför mig.
Winter Thomas spejar upp mot flerfamiljshuset. Ett skal är kvar. Från de krossade fönsterrutorna blåser vita gardintrasor i vinden.
Röklukten ligger fortfarande över hela kvarteret under söndagskvällen.
– Detta är allt jag har kvar, säger Winter och synar sina kläder.
Vita jeans, en hoodie och en dunjacka som blivit dyngsura i regnet. Bara ljusen från utryckningsfordon lyser upp hennes våta ansikte i mörkret.
Det har bara gått åtta timmar sedan hon låg nerbäddad i sängen och tog sovmorgon. Klockan var runt elva på förmiddagen, när hennes syster plötsligt gallskrek: ”Det brinner, det brinner”.
– Jag trodde först att hon skojade, för vi skämtar med varandra hela tiden. Ännu ett galet påhitt, tänkte jag.
Men när hon spanade ut genom fönstret såg hon hur orangea lågor slickade fasaden. Svarta moln bolmade mot himlen.
Winter snodde åt sig mobilen och ringde, i panik, till sin flickvän. Genom tårarna fick hon fram ett farväl.
– Jag sa: ”Jag tror att jag snart kommer att dö. Jag älskar dig”.
Räddades av brandmännen
Hon och familjen vågade inte ta sig ut i korridoren. Där var det fullt av tjock rök. Det dröjde inte länge innan brandmän dundrade in i lägenheten.
– De sa att de skulle få ut oss, att vi inte alls skulle dö. Men jag var så fruktansvärt rädd då, säger Winter.
Tillsammans med sina fem familjemedlemmar, lotsade av rökdykare, lyckades de fly flera våningar ner och ta sig ut. Längs vägen såg de livlösa kroppar. Dussintals. En av hennes barndomsvänner låg orörlig.
Winters ögon blir blanka när hon berättar. Hon får en klump i halsen.
– När jag blundar kan jag fortfarande se hennes livlösa kropp framför mig.
Allt känns som en mardröm. Vännen var jämngammal, de hade känt varandra sedan grundskolan, förklarar Winter.
– Jag kunde se att hon inte hade någon kampvilja kvar i sig. Det är så sorgligt, för hon var en fighter när hon var vid liv, men det var inget kvar.
På grund av de många offren i lägenhetshusen fanns inte tillräckligt med ambulanser i det skedet. Därför såg hon sin vän ligga kvar på samma golvyta samtidigt som räddningsarbetet fortsatte.
– Hon förtjänade inte det, säger Winter.
– Jag har aldrig varit med om något liknande. Jag har aldrig sett så många döda kroppar förr.
Startade i värmefläkt
Minst 19 personer har dött efter den massiva branden i stadsdelen Bronx, varav 9 barn. Ett av offren är endast fyra år gammal, enligt New York Post. Över 30 personer vårdas på sjukhus för livshotande skador.
New Yorks borgmästare Eric Adams sa under en presskonferens på söndagen att det var den svåraste branden i staden på 30 år.
– Detta är ett fruktansvärt, fruktansvärt smärtsamt ögonblick för staden New York. Det kommer ses som en av de värsta bränderna i modern tid.
New Yorks brandchef, Dan Nigro, förklarade i natt att teknikerna funnit orsaken till branden: en portabel värmefläkt, som fattat eld i ett sovrum på andra våningen.
Röken spred sig sedan genom de 19 våningarna i en rasande fart. Särskilt efter att dörren till lägenheten där branden startade inte stängts när de boende lämnade.
Men Nigro hävdar att rökutvecklingen i huset var exceptionell.
– Det var förmodligen människor som var fast i sina lägenheter överallt. Brandmän hittade drabbade på alla våningar, säger brandchefen.
Totalt arbetade runt 200 brandmän med att släcka lågorna. Guvernören Karthy Hochul har meddelat att staden kommer upprätta en skadeståndsfond för att hjälpa de drabbade.
– Vi är en stad i chock. Vi kommer göra allt vi kan, sa hon under presskonferensen framför det svartsotiga lägenhetskomplexet.
”Folk ropade: ’Rädda mina barn’”
En intilliggande skola har förvandlats till ett tillfälligt hjälpcenter för familjerna, och en hög pizzor levereras till skolgrindarna under kvällen.
Winter Thomas ser sig omkring vid avspärrningsbanden utanför sitt forna hem där glasskärvor fortfarande ligger på asfalten. Hon vet inte ännu vart hon och resten av hennes familj ska ta vägen i natt.
– Jag har ingenstans att gå, säger hon.
Borgmästaren har just hoppat in i en svart stadsjeep och lämnat presskonferensens strålkastarljus. Ett par hjälparbetare från Röda Korset rör sig i vimlet.
Winter Thomas är tacksam över all utlovad hjälp, men hon är arg över att huset med 120 lägenheter inte hade sprinklersystem.
– Jag är så skärrad just nu. Jag har sett döda människor, så jag kommer aldrig kunna sova i kväll.
Tankarna har fastnat vid kaotiska scenerna. Boende som sträckte sig ut genom fönstren, som vädjade om hjälp. Folk som firade ner rep de hade knutit av lakan.
– Jag såg hur bebisar kastades ut genom fönstren, och folk som ropade ”snälla, rädda mina barn”. Det är så sorgligt, säger Winter.
Grannar hon sett dagligen under hela uppväxten är helt plötsligt borta. Och dödssiffran kan stiga.
– Jag klarade mig. Min familj överlevde, tack och lov. Men jag tänker på alla barn som vaknade i morse och aldrig anade att de var så här de skulle dö.