Ett Sommar på väg mot döden – det vackraste och mest smärtsamma jag har hört

Uppdaterad 2022-01-18 | Publicerad 2020-06-26

Döden.

Om den handlar den före detta buddhistmunken Björn Natthiko Lindeblads andra Sommar.

Och det är så klokt, så fyllt av visdom, så vackert, så sprött – och samtidigt så outhärdligt smärtsamt.

Hans ord och hans musik går rakt in i mitt hjärta.

Björn Natthiko Lindeblad.

Med jämna mellanrum måste jag stänga av och gå en sväng.

Hämta ett glas iskaffe eller ett glas kall saft.

Och andas.

För att orka fortsätta lyssna.

Ändå vill jag inget hellre än att fortsätta lyssna.

Björn Natthiko Lindeblads andra Sommar är ett av de bästa sommarprogram jag någonsin har hört.

Det är så viktigt, så naket och så fyllt av känslor och visdom.

Det går inte att värja sig.

Han börjar med att berätta om hur han en regnig höstdag, den 11 september 2018, får det chockerande beskedet av läkaren på neurologen i Lund:

– Björn, allt tyder på att du har ALS.

”Djävulens sjukdom”, den obotliga sjukdomen ALS, amyotrofisk lateral skleros, som innebär att nervcellerna dör och kroppens muskler förtvinas.

Läkaren ger honom mellan ett och fem år till att leva.

Bara sju veckor tidigare har han och hans bröder och deras mamma tagit farväl av pappa på en självmordsklinik i Schweiz, till tonerna av Evert Taube och skotska säckpipor.

Hans pappa, som har kol, har bestämt sig för avsluta sitt liv själv, innan sjukdomen gör det.

En självvald, smärtfri, läkarassisterad död i en säng på en självmordsklinik i Basel, med en droppslang i armen, som han själv styr, med familjen vid sin sida – och humorn i behåll, precis som sin son.

När Björn Natthiko Lindeblad beskriver sina föräldrars kärlek och deras ordlösa och tysta farväl brister hans röst.

Han beskriver sin egen sjukdoms fortskridande, tjugo kilo muskler fattigare på två år, och talar några ändlösa och känsloladdade minuter direkt till sin hustru och livskamrat, Elisabeth:

– Jag vill bli gammal med dig, Elisabeth. Jag vill att ditt leende lyser upp mitt liv, länge, länge än.

Då måste jag stänga av igen.

Och andas.

Andas djupt.

Ska du bara lyssna på ett Sommar i år – lyssna på det här.

Jag önskar av hela mitt hjärta att Björn Natthiko Lindeblad får möjlighet att göra om det igen. Och igen.

För, som den kloke bonden sa:

Kanske, kanske inte.

Uppdatering 220118: Björn Natthiko Lindeblad är död