Brunkolet rör upp känslor i Miljöpartiet

Publicerad 2015-09-30

I debatt efter debatt viftade Gustav Fridolin med sin medhavda kolbit.

Gustav Fridolins kolbit har satt sig som en kil mellan S och MP.

Många miljöpartister ute i landet är frustrerade över att partiet fått lägga sig i hjärtefrågan – andra är öppet kritiska.

– Det känns fruktansvärt. Att partiet inte strider mer för det här är en stor besvikelse, säger Diana Cederholm, ordförande i Jönköpings län.

Frågan om Vattenfalls tyska kolgruvor har följt Miljöpartiet sedan valrörelsen. Språkrören Gustav Fridolin och Åsa Romson viftade med kolbitar i debatter – för att markera hur miljöfarlig den tyska verksamheten är.

Miljöpartiets krav var att avveckla Vattenfalls verksamhet och låta brunkolet vara kvar i marken.

Men sedan dess har partiledningens röster tystnat i frågan.

– Man gjorde en felavvägning i valrörelsen och underskattade svårigheterna med ägarstyrning och statliga bolag som Vattenfall. Nu har man förstått hur komplicerat det är, säger en MP-källa.

Viktig symbolfråga

När Vattenfall i förra veckan meddelade att man kommit närmare en försäljning slog Åsa Romson fast att de gröna tänker fortsätta kämpa för att brunkolet ska ligga kvar i marken – men att man saknar majoritet i riksdagen och därför kommer få svårt att vinna.

Något som fick V-ledaren Jonas Sjöstedt att anklaga MP-ledningen för att ha sålt sin gröna själ och med ”noll trovärdighet i klimatpolitiken” som följd.

Att frågan är svår för Miljöpartiet är dock tydligt. Aftonbladet har ringt runt bland en rad gröna företrädare och beskedet är samstämmigt: Kolkraften är en oerhört viktig symbolfråga.

Samtidigt uttrycker man förståelse för att partiledningen har tvingats kompromissa i regeringssamarbetet.

– Det känns väldigt svårt att vi inte längre kan styra över en försäljning. Men är man ett litet parti så måste man svälja vissa saker, säger Kerstin Lundh, ordförande i Dalarna.

Vill se aggressiv strid

Kerstin Åkesson, ordförande i Västmanland, är också besviken, men tycker inte att frågan är värd att lämna regeringen för.

– Det hade jag tyckt var en dålig idé. Då skulle vi sitta och slåss om brunkolet men ge upp kampen om att stänga kärnkraftverk och göra miljösatsningar. Även om man skulle räkna i utsläpp så tror jag att vi vinner på att vara kvar och påverka.

Andra anser att MP-ledningen har varit för vek i frågan. Diana Cederholm, ordförande i Jönköpings län, vill se en mer aggressiv strid för att motverka en försäljning.

– Det är väldigt olyckligt att det har blivit så här. Det strider mot allt man kämpar för och tycker, säger hon.

Hur tror du det påverkar förtroendet för Miljöpartiet?

– Väldigt negativt. Det är en så stor fråga att vi kan förlora väljare på detta.

Insåg tidigt att slaget var förlorat

Enligt källor inom MP insåg ledningen redan tidigt att slaget var förlorat. Andra strider ansågs viktigare, som den om Saudiavtalet och skogsområdet Ojnare på Gotland.

– Tyskland är längre bort och lättare för väljarna att glömma, säger en miljöpartist.

Att partiet nyligen kunde presentera en budget där tyngden lades på klimat, jobb och skola framhålls som något som räddar ansiktet på MP-ledningen.

– Trots brunkolet kan vi visa att vi sätter avtryck på riktigt, säger en källa.

Uppgifter till Aftonbladet talar om att brunkolsfrågan löstes i förhandlingar mellan MP och Socialdemokraterna redan innan man bildade regering. Detta motsäger dock MP:s energipolitiska talesperson Lise Nordin bestämt.

Hon framhåller samtidigt att partiets egen utredning visat svårigheter.

– Om man vill ha en helt annan riktning för Vattenfall, där man kan fasa ut brunkolet, behövs nya ägardirektiv. Där har vi undersökt möjligheterna till en riksdagsmajoritet men inte sett att den finns i dag, säger hon.