Hemliga tvångsmedel ska stoppa gängvåld

Uppdaterad 2022-10-30 | Publicerad 2022-10-24

Polisen ska få använda hemliga tvångsmedel i preventivt syfte för att förhindra bland annat gängmord, föreslår en statlig utredning.

– De förslag som lämnas är i allt väsentligt bra, säger justitieminister Gunnar Strömmer (M).

Det handlar om att gängkriminella ska kunna avlyssnas utan att det föreligger en konkret brottsmisstanke.

Något som polisen lyft som ett viktigt verktyg för att förhindra mord och andra allvarliga brott.

Utredningen är enig om att det finns ett behov att få använda hemliga tvångsmedel i preventivt syfte mer än i dag.

Detta mot bakgrund av att den samhällshotande gängkriminaliteten blivit alltmer omfattande.

Polisen ska få använda hemliga tvångsmedel i preventivt syfte för att förhindra bland annat gängmord, föreslår en statlig utredning. Justitieminister Gunnar Strömmer (M). ”De förslag som lämnas är i allt väsentligt bra.”

– Det är viktiga steg som tas i utredningen. Vad det handlar om är att polis och åklagare ska få tillgång till samma verktyg som Säkerhetspolisen har när det gäller till exempel terrorbrott eller spioneri, men i väl avgränsade fall – det ska vara de allra grövsta brotten och personer som rör sig i den gängkriminella miljön, säger Gunnar Strömmer.

De brott som omfattas är sådant som mord, människorov, sprängningar och grova narkotikabrott.

Måste vara grupp

Utredningens förslag, som lämnas i ett delbetänkande, innebär att polisen ska få använda exempelvis hemlig avlyssning och hemlig dataavläsning om det bedöms finnas en påtaglig risk för allvarlig brottslighet.

Spaningen måste riktas mot personer inom en grupp eller organisationer som misstänks syssla med brottslighet.

Utredningen bedömer att preventiva tvångsmedel blir effektiva för att förhindra allvarliga brott i gängmiljö, som gängskjutningar.

– Det finns en tystnadskultur som man med preventiva tvångsmedel kan komma igenom, säger utredaren Inger Söderholm.

Information i ett tidigt skede har också visat sig vara avgörande för att förhindra allvarliga brott, säger hon.

Allt färre gärningsmän kan knytas till gängskjutningar.

Andelen har enligt utredningens direktiv minskat från 56 procent 2005–2012 till 25 procent 2013–2017.

”I elfte timmen”

Moderaterna har länge kritiserat den förra regeringen för att göra för lite mot gängen. Nu finns redan förslag om preventiv avlyssning på bordet. Justitieministern framhåller att Moderaterna drivit frågan sedan 2018.

– Vi har alltid fått nej i riksdagen på frågan. I elfte timmen tillsattes den här utredningen. Det är klart att när det väl är gjort kommer vi att använda resultatet om vi tycker att det är bra.

Utredningen tillsattes av den förra rödgröna regeringen och i Tidöavtalet slår de fyra högerpartierna fast att utredningen ska få nya direktiv. Men nu är det inte säkert att det behövs, enligt Gunnar Strömmer.

– Vi får se om utredaren genom de förslag som nu lämnas täckt in ytterligare aspekter som vi har haft med oss in i det här.

Rikspolischef Anders Thornberg vill gärna se att preventiv avlyssning kan komma på plats snabbare än planerat: ”Jag vet vilket bra instrument det kan vara”, säger han.

Integritetsrisker

Att tillåta till exempel hemlig avlyssning och hemlig kameraövervakning i förebyggande syfte innebär integritetsrisker.

– Men det finns också en skyldighet för staten att skydda medborgarna, säger Inger Söderholm.

Strömmer är inte oroad för integritetsrisken utan pekar på att det handlar om de grövsta brotten som också måste vara kopplade till gängkriminella sammanhang.

Polisen har för utredningen uppgett att man bedömer att preventiva hemliga tvångsmedel kan komma att användas i ett hundratal fall per år. Tullen bedömer att metoden kommer att användas 30-40 gånger per år.

Satsa på polisen

Ardalan Shekarabi, kriminalpolitisk talesperson för S, understryker att regeringen nu också måste satsa på polisen.

– Det är den tomma fläcken i deras avtal. Även om det är extremt detaljerat på kriminalpolitikens område lyser polisfrågorna med sin frånvaro, säger han.

– Det måste vara regeringens ansvar, dels att polisen får rätt förutsättningar, dels att arbeta med resursfrågan, men också att polisen och forskningen kommer närmare varandra så att vi får upp effektiviteten i brottsutredningarna.

ANNONS