Att konstatera klimatnödläge är inte tillräckligt

Klimatnödläget har kommit till Malmö.

Men kommer det att göra skillnad?

Klimatkrisen kan inte avhjälpas med ord utan intentioner - den kräver handling.

Det var i onsdags som kommunstyrelsen beslutade att klimatnödläge råder. Förslaget skickades in till Malmöinitiativet i mars förra året. Regeln lyder att alla medborgarförslag som får minst 100  underskrifter skickas vidare till den berörda nämnden som ett informationsärende.

Just det här förslaget fick 860 underskrifter och har lobbats för av framförallt företrädare för aktivistgruppen Extinction Rebellion bland annat genom upprepade aktioner framför stadshuset. Att tala klarspråk om klimatkrisen genom att utlysa klimatnödläge är också ett av Extinction Rebellions tre grundkrav, tillsammans med att få politiker att åta sig att fasa ut växthusgasutsläppen till 2025, samt införa ett medborgarråd. 

Just att utlysa klimatnödläge har många redan anammat. Närmare bestämt 1200 städer runtom i världen och 5 hela länder. Klimatrörelsen jublade när C40-städerna, ett nätverk av världens 94 största städer, i höstas utlyste klimatnödläge. 

Framgångar ska, med rätta, firas. Men vilken framgång innebär det egentligen att en stad eller ett land utlyser klimatnödläge? I teorin, eller snarare inbäddat i kravet, handlar det om att klimatkrisen överordnas allt annat, i varje politiskt beslut som tas.

Att politiken ska utgå från faktumet att klimatkrisen är akut, ja, helt enkelt att nödläge råder. Men som vi vet behöver ord i praktiken inte innebära särskilt mycket. I till exempel Kanada tog det mindre än 48 timmar från det att premiärminister Justin Trudeau utlyste klimatnödläge tills han godkände utbyggnaden av en  massiv oljeledning. Så mycket för att klimatkrisen skulle vara överordnat allt annat. 

Och då ska vi komma ihåg att kommunstyrelsen inte utlyst klimatnödläge, utan sonika konstaterat att klimatnödläge råder. Skillnaden mellan dessa två snarlika formuleringar tycks handla om - rätt gissat - pengar.

“Att utlysa ett nödläge där vi som kommun binder oss att ta kompensatoriskt ansvar för högre nivåers misslyckande är ekonomiskt omöjligt”, säger miljökommunalrådet Simon Chrisander (L) efter kommunstyrelsens omröstning.

I och med det miljöprogram som håller på att tas fram, med målet att Malmö ska försörjas helt av förnybar energi, tycker man inte heller att det trots nödläget behövs en klimatnödlägesplan. Skillnaden mellan att låta det råda och utlysa klimatnödläge kan tyckas vara främst semantisk, men det är en semantik som friskriver Malmö stad från några egentligen nya åtaganden. 

I en tid då ord inte längre betyder särskilt mycket och i en kris där intentioner utan handling är verkningslösa kanske den viktigaste lärdomen av kommunstyrelsens beslut är denna: det finns ingen anledning att slappna av och luta sig tillbaka. De klimatpolitiska besluten i Malmö behöver fortsätta granskas och politikerna påminnas om att det finns en växande opinion som inget hellre ser än att klimatkrisens existens tas i beaktning vid varje kommunpolitiskt beslut som fattas. Från idag fram tills dess att staden är både fossilfri och anpassad till de klimatförändringar vi redan lever med.