Finns mycket att säga om ett så självklart livstidsstraff

I dag avslutades rättegången mot Rakhmat Akilov i Stockholms tingsrätt, och det var dags för försvarsadvokaten Johan Eriksson att hålla slutanförande. Eriksson talade långsamt, stadigt och pedagogiskt, och passade likt många andra på att tacka de inblandade aktörerna för en väl genomförd process.

Därefter gick han igenom en del juridiska teknikaliteter som tingsrätten bör ha med sig under sin överläggning: om krav på bevisningen, om försöksbrottets uppbyggnad, och om synen på skadeståndsfrågorna.

Avslutningsvis berördes påföljdsvalet, det vill säga frågan om Akilov ska dömas till livstid eller tidsbestämt straff. Men vad kan möjligtvis finnas att säga om vad som framstår som ett så självklart livstidsstraff?

En del ändå. I brottsbalkens 29 kapitel, 5 §, finns en rad förmildrande omständigheter som ska beaktas utöver brottets straffvärde. Även Rakhmat Akilov omfattas av dessa punkter, och han vill inte bli dömd till livstids fängelse. Således hade hans försvarsadvokater under denna rättegångs sista dag att belysa förmildrande omständigheter som talar för att påföljden istället bör bli ett tidsbestämt straff.

Straffvärdet för själva gärningarna är så högt, och omständigheterna så försvårande, att de i sig är värda livstids fängelse. Därom är nog alla överens.

Men vad händer om man därefter beaktar det faktum att Rakhmat Akilov ska utvisas till ett land som är känt för att tortera och förfölja extremister? Och vad händer om man därutöver beaktar det faktum att Akilov trots allt medverkat till utredningen på ett sådant sätt att den i delar underlättats, men kanske framförallt förkortats? Och vad händer, slutligen, om man beaktar det faktum att Akilov suttit häktad under drygt ett år, med ojämförligt hårda restriktioner?

Ja, livstid är ju livstid, och det går inte att dra av tid från ett straff som inte är tidsbestämt. Om så bara en dag dras av från straffet med hänsyn till dessa förmildrande omständigheter, kan det därför enligt försvarets mening öppna för ett tidsbestämt straff.

Eriksson argumenterade förvisso väl för detta, men jag tror inte tingsrätten kommer behöva fundera särskilt länge innan man kommer fram till ett livstidsstraff. Istället kommer andra frågor vålla verklig huvudbry när rättens ledamöter nu ska överlägga: hur ska alla dessa gärningar, mot alla dessa människor rubriceras, och vilka typer av skadestånd ska utgå i de olika fallen?

Svaren meddelas i dom den sjunde juni. Därefter lär hovrätten och eventuellt högsta domstolen också bedöma målet. Det kommer således dröja innan vi får veta vad det rättsliga efterspelet till terrordådet faktiskt landar i.

ANNONS