Giftet i marken splittrar fyrabarnsfamiljen: ”Vi var totalt ovetandes...”

Uppdaterad 2020-09-25 | Publicerad 2020-09-23

Den giftiga marken splittrade Jönköpingsfamiljen och drev paret Gudbrand till skilsmässa efter 17 år tillsammans.

Nu tvingas de bor kvar under samma tak med sina fyra barn – i ett osäljbart hus.

– Just nu lever inte vi, vi bara existerar, säger Beatrice Gudbrand, 39.

Aftonbladet har tidigare granskat fallet med sex familjer som bor på giftig mark i Mariebo, Jönköping. För sju år sedan upptäckte länsstyrelsen höga halter av bland annat det idag förbjudna klorerade lösningsmedel från en kemtvätt som var verksam till mitten av 70-talet.

Marken har klassats som ”mycket stor risk för människors hälsa och miljö” och föroreningarna tränger in i det kommunala avloppet och vattnet.

Nedanför platsen där den drygt 300 kvadratmeter stora kemtvättsbyggnaden en gång låg bor familjen Gudbrand. I samma hus som ägaren av kemtvätten bodde i fram till 1986.

Fyrabarnsföräldrarna Beatrice, 39, och Tony Gudbrand, 56, flyttade in i september 2014.

– Vi var totalt ovetandes. Vi hade inte köpt huset om vi fått en indikering på något sånt här eller informerats om att en utredning pågick hos kommunen, säger Beatrice Gudbrand.

Det dröjde innan de ska ha informerats av kommunen om de konstaterade föreningarna i området.

– Först förstod vi inte omfattningen. Vi lade ner vårt hjärta i huset, renoverade köket och tvättstugan i källaren. Mitt uppe i allt sjönk det in att vi är fast i den här skiten, vi kommer inte härifrån. Det känns inte som ett hem längre, säger Tony Gudbrand.


”Det är horribelt att man kan agera så här mot människor. Vi lever i en mardröm”.

Tony Gudbrand



”Vi anser att vår situation strider mot barnkonventionen och så som barns rätt till rent dricksvatten. Kommunen går själva omkring och letar lagstöd för att de inte kan köpa ut oss, samtidigt som vi anser att de bryter mot en annan lag”.

Beatrice Gudbrand


”Undanhöll information”

Efter att kemtvättsverksamheten lades ner 1975 styckade kommunen marken och beviljade bygget av tre villor, där länsstyrelsen initialt upptäckte föroreningarna och informerade ägarna 2013. Två av dem var Urban, 56, och Marie Wikander, 65, som flyttade till dit 1996.

De anser att myndigheterna undanhöll information från närliggande grannar.

– När vi informerades tänkte vi direkt på våra grannar, bland annat barnfamiljen som bor nedanför oss och att det finns risk att gifterna spridit sig. Marken sluttar säkert tio meter här ner mot deras tomt, säger Urban Wikander. Vi var på kommunen och länsstyrelsen om att även informera grannarna och hela kvarteret, men det gjorde de inte i första taget.

Kommunen: ”Hade ingen vetskap”

Enligt Jönköpings kommun, som tog över huvudmannaskapet efter att länsstyrelsens uppdrag avslutades 2013, fick de information från länsstyrelsen om de misstänkta föroreningsområden först i juni 2014. Då ska de inte ha vetat om föroreningarna i angränsande mark.

I september 2015 visade undersökningarna på bland annat höga halter av det klorerade lösningsmedlet.

Varför informerades inte fler fastighetsägare som bor på tomterna nedanför den före detta kemtvätten om de misstänkta föroreningarna och att utredningen pågick?

– Vi kan ju inte ge information om något vi inte vet vad det är, det kan vi tyvärr inte. I slutet på 2015 informerades alla sex fastigheter om resultatet efter att vi hade fått en första bekräftelse sommaren samma år. Vi hade inte kunnat göra något annorlunda, säger David Melle, enhetschef/miljöskydd på Jönköpings kommun.


”De har förstört vårt liv. Hade kommunen informerat oss när vi flyttade in hade kanske situationen varit annorlunda. Det är mänskliga liv det handlar om här, vi lever och andas i det här”.

Tony Gudbrand.


Återvändsgränd

Drygt ett år efter att familjen Gudbrand flyttat in upptäckte de fuktskador i källaren och behövde dränera marken. Men gifterna i marken satte stopp.

I ett brev från miljöenheten i Jönköping till nio hushåll i området, daterat juni 2015 står det uttryckligen att det ”råder förbud mot gräv- och schaktningsarbeten inom er fastighet till dess att det är kartlagt att marken är tillräckligt ren”. Ett grävarbete kan förvärra situationen genom spridning av föroreningarna.

Familjen tvingas leva med både föroreningarna och svartmögel.

– Vi tjatade och tjatade på att vi skulle få dränera ändå, säger Beatrice Gudbrand. I dag är det så fuktskadat i källaren att man kan känna det blöta i väggen. Man kan till och med trycka in fingret i väggen. Det är så mycket svartmögel där nere.

Hon fortsätter.

– För drygt två år sedan sa kommunen att vi ändå fick dispens att gräva, men då var det för sent. Banken sa nej till att låna oss pengar eftersom huset inte är värt något längre. Det är en återvändsgränd som kommunen satt oss i.

– Dessutom hade jag aldrig velat att någon hantverkare skulle ta på sig det där och gräva där. Vem hade velat gräva i gifter som kan orsaka cancer?, säger Tony Gudbrand.

Konstant oro

Beatrice och Tony Gudbrands dotter och tre söner är i dag mellan fyra och fjorton år gamla. De känner en stor oro för familjens hälsa. Precis som flera av deras grannar har de fått tillåtelse av kommunen att spola vatten i kranen dygnet runt.

Föroreningarna i marken tränger bland annat in i vattenrören och för att de ska kunna använda vattnet måste de spola ur.

– Vi mår skitdåligt och vill helst bort härifrån för ungarnas skull. Man är efter ungarna hela tiden när de är ute och leker, en konstant oro att den yngsta ska gräva i jorden och äta något eller att de ska äta frukt från träden, säger Beatrice Gudbrand.


”Jag vill vara den mamman som jag var innan vi flyttade hit, jag är inte den mamman längre. Man känner sig skyldig själv fast man är totalt oskyldig”

Beatrice Gudbrand.


Beatrice och Tony Gudbrands son Caspian vid kranen som de och flera andra grannar tillåts spola dygnet runt. Föroreningarna i marken tränger bland annat in i vattenrören och för att de ska kunna använda vattnet måste de spola ur.

”Förutom dricksvattnet är det ju farligare att andas in ångorna när vi duschar och mina barn gillar att bada. Nu får de bara bada och duscha bara en kort liten stund. Vi måste hela tiden vara på vår vakt. De yngsta vet inget annat än att mamma och pappa mår dåligt i det här huset”.

Beatrice Gudbrand


”Slitit oss isär”

De sex drabbade familjerna har vädjat till kommunen om att lösa in deras fastigheter eftersom de är osäljbara, då de anser att kommunen bär ansvaret för att bostäderna fick lov att byggas på en hälsofarlig plats.

Men i slutet av sommaren kom kommunens besked, som var ett nej.

Situationen tär på familjen och på förhållandet. Tony och Beatrice Gudbrand ligger i skilsmässa efter 17 år tillsammans, men eftersom de inte kan sälja huset så länge marken fortfarande utreds och innan det skett en sanering har ingen av dem råd att flytta därifrån. Under saneringen kan det bli tal om att husen rivs eller att de sex drabbade familjerna måste evakueras under vissa perioder.

– Det här har slitit oss isär. Jag har blivit deprimerad och är inte den jag var innan. Det här ligger över oss och trycker ner våra axlar i avgrunden, vi kan inte fortsätta leva tillsammans längre. Just nu så lever inte vi, vi bara existerar, säger Beatrice Gudbrand.