Kent var ett dygn från döden – nu är han tillbaka på jobbet

Låg 61 dagar i respirator – kallades Sveriges sjukaste covidpatient av läkarna

Publicerad 2020-11-16

Tjugofyra timmar. Så nära var coronaviruset att ta livet av Kent Östling, 47.

I 35 dygn låg brandmannen nedsövd och kopplad till en ecmo, en konstgjord lunga, som höll honom vid liv.

– Jag hade mycket tur i oturen, det hade kunnat vara värre, säger han.

Den 20 mars, drygt en vecka efter att WHO klassat corona som en pandemi, var Kent Östling en frisk, vältränad brandman på brandstationen i Luleå.

– Jag var inte orolig för mig själv, jag var ung och vältränad. Jag var orolig för mina föräldrar och hade sagt att vi fick vara ifrån varandra ett tag, berättar han.

Den extrema tröttheten kom smygandes den 21 mars. Dagen efter vaknade han upp med feber. Som fortsatte att stiga.

– Jag hade 41 graders feber tillslut och orkade inte äta och dricka. Men vården avfärdade mig eftersom jag bara hade feber.

Sjukvårdsteam flög från Stockholm

Men efter nio dagar blev han inlagd, nu med andningsproblem. Han testade positivt för covid-19 och hade fått en svår lunginflammation.

– Det var så jobbigt att andas och jag vet att jag någon gång tänkte att jag inte orkade, och att jag ändå levt i 47 år, berättar Kent.

Sedan gick det snabbt. Han lades in på intensivvårdsavdelning i Piteå där han sövdes ner och kopplades till respirator. Men han blev inte bättre.

– De bedömde att jag hade mindre än 24 timmar kvar att leva.

Ett specialteam flög in från Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm på några timmar. De kopplade honom till en ecmo, en maskin som syresätter blodet utanför kroppen när lungorna inte klarar det.

– De kallar det sista chansen, säger Kent.

Hade tappat 28 kilo

Många som legat nedsövda på iva vittnar om hallucinationer och mardrömmar, något som också drabbade Kent.

– Jag drömde att jag hade dött och låg i kistan. Jag tog med mig min fru och mina barn i kistan och flög och försökte förklara för dem att jag kunde flyga nu, berättar Kent.

Först den 13 maj – efter 35 dagar – kopplades ecmon ur och Kent väcktes. Då hade han varken duschat eller sett sig i spegeln på 75 dagar. Han kände inte igen mannen han såg.

– Jag såg ett spöke. Jag vägde 28 kilo mindre, hade inga muskler och inget fett. Jag var som en grå gestalt.

I juni skrevs han ut. Då gick han 200 meter med rollator och behövde syrgas.

Nu är det november och Kent är tillbaka på brandstationen i Luleå på halvtid.

– Jag åker inte ut på jobb än, men det går framåt.

”Känner mig som en överviktig gamling”

Kroppen är inte läkt. Rehabtiden för en patient som legat nedsövd i respirator i två veckor är mellan sex och tolv månader. För Kent som var nedsövd i två månader kommer det att ta längre tid.

Smak- och luktsinnet är borta, han har domningar och har fått sämre lokalsinne. Han har ärr på lungor och hjärta och diafragman, muskeln som får lungorna att andas in är halvt förlamad.

– Jag blir fort flåsig och känner mig som en överviktig gamling. Men vissa dagar är bättre, andra sämre.

Hans första mål var att kunna dansa med sin fru igen. Det andra var att bli av med syrgasen. Båda målen har han klarat av. Nu sätter han inga konkreta mål.

– Läkarna tror att jag kanske inte kommer att bli helt bra, de vill att jag ska ställa in mig på det. Målet nu är bara att var en så bra pappa och medmänniska som möjligt.

Kallas Sveriges sjukaste patient

Totalt blev det 61 dagar i respirator och 35 i ecmo för Kent. Han har kallats Sverige sjukaste covidpatient av läkarna. Och Kent tycker ändå att han haft tur. Han har sluppit blodproppar och muskelskador som andra drabbats av.

– Intensivvården är fantastisk, det är tack vare den jag sitter här nu. Jag berömde vårdpersonalen varje dag om hur bra de var som höll humöret uppe.

Sverige har gått in i en andra coronavåg med fler inlagda på sjukhus och ökande dödstal. Kent har varit rädd att smittas igen och vill varna dem som tror att de inte kan drabbas hårt av viruset.

Han uppmanar alla att ta restriktionerna på allvar.

– Många tänker att de måste sluta leva nu. Jag tänker att vi lever annorlunda nu och får mer kvalitetstid med våra närmaste.