Kapplöpning mot Mars – al-Amal tros bli först

Troy Enekvist/TT

Uppdaterad 2020-07-17 | Publicerad 2020-07-16

Tre rymdsonder står redo för att under de kommande veckorna skickas till Mars. Förenade arabemiraten ser ut att bli först ut trots en senarelagd uppskjutning på grund av dåligt väder.

– Jag tror att det är en ganska stor chans att det blir ett framgångsrikt vetenskapligt projekt, säger Stas Barabash, föreståndare för svenska Institutet för rymdfysik.

Sommarens race till Mars är snart i gång. Trots att Europas och Rysslands gemensamma Marssond har senarelagts på grund av corona och tekniska problem så hindrar inte pandemin tre andra länder – Kina, USA och Förenade arabemiraten – från att skicka sina rymdsonder mot den röda planeten.

För Förenade arabemiraten, som ser ut att bli först ut, handlar det om landets första planetära expedition någonsin – med namnet al-Amal (arabiska för hopp). Om allt går enligt plan så kommer al-Amal att nå Mars efter sju månader och lagom till landets 50-årsfirande.

Goda chanser

Trots att Förenade arabemiraten är nya i branschen tror Stas Barabash, professor i experimentell rymdfysik och föreståndare för Institutet för rymdfysik, att chanserna är goda då de inte ska landa på planeten.

– De har samarbetat mycket med USA och Nasa så trots att det är deras första mission så tror jag de kan lyckas, säger han.

Stas Barabash poängterar att det också har en politisk betydelse då Emiraten vill visa att landet inte bara utvecklas på grund av olja och handel, utan att det också blir mer och mer aktivt inom högteknologisk forskning.

– Det är väldigt stort för hela regionen.

Planen är att al-Amal ska cirkulera runt Mars för att förstå hur bland annat atmosfären fungerar. Det är en del i landets rymdstrategi, som innehåller en plan om att inom 100 år ha planetens första stad färdigbyggd.

"Launch window"

Att tre länder planerar att skicka i väg sina sonder just nu, med kanske bara någon dags mellanrum, har att göra med att planeterna inom kort kommer att ligga som närmast varandra, på samma sida solen. Avståndet är nu 5,5 miljoner mil. När avstånden är som störst handlar det om 40 miljoner mil.

– Det är ett "launch window" på ungefär en månad. Då kräver resan minst energi och man kan placera den tyngsta satelliten vid Mars. Det händer en gång var 26:e månad, säger Stas Barabash.

Den 6 oktober, när Jorden och Mars ligger som närmast varandra, ska rymdsonderna ha kommit ungefär halvvägs. Totalt ska al-Amal tillryggalägga 49 miljoner mil.

Landa på Mars

De två andra sonderna, från Kina och USA, ska båda landa på Mars. Den amerikanska sonden har med sig den största och mest teknologiska rovern, ett obemannat terrängfordon, någonsin. Med den ska de fortsätta sitt sökande efter liv och även samla in markprover som kommer att hämtas tillbaka under en senare resa.

Det kinesiska projektet består av en satellit som ska sättas i omloppsbana kring Mars samt en landare med en liten rover. Det är Kinas första försök att landa på planeten – någonting som är väldigt svårt. Att ta sig till planeten ställer höga krav på navigering och kommunikationsutrustning för att hålla kontakt med rymdsonden och helt enkelt inte missa planeten. Men det svåraste börjar när man närmar sig Mars.

– Det räcker inte att bara flyga förbi Mars. Man måste komma i bana och bromsa i rätt tid med rätt mängd bränsle, vilket inte är så enkelt. Och att sedan landa på Mars är väldigt svårt. Mycket svårare än att landa på jorden, säger Stas Barabash.

Svåraste i rymdbranschen

Anledningen är att atmosfärtrycket på Mars bara är omkring en hundradel av det på Jorden, vilket gör att man inte kan använda en vanlig fallskärm. Det är också svårt att bromsa med en raketmotor eftersom trycket är så lågt att landningen blir instabil.

– Det är den absolut svåraste proceduren i rymdbranschen just nu och som bara amerikanerna har lyckats med fullt ut, säger Stas Barabash.

Om det här kommer att ta oss närmare att sätta en människa på Mars återstår att se. Men Barabash tror att det säkert dröjer 30 år.

– De som jobbar i branschen och kanske vet lite för mycket är mindre optimistiska. Ju mer man vet desto mindre optimistisk blir man, säger Stas Barabash.