En kvinna dödas varje månad – var är skandalen?

Uppdaterad 2019-12-27 | Publicerad 2019-09-22

Det borde betraktas som en nationell skandal.

Fortfarande dödas minst en kvinna varje månad av en man hon älskat, litat på och i många fall fått barn med.

Hon mördas, fast hon i många fall bett om hjälp, och själv varit övertygad om att hon kommer att dö.

Lyssna på podden ”Dödade kvinnor” här! ⬇️
 
 På Acast  På Spotify

I tio år har vi granskat samhällets misslyckande att stoppa morden, trots att varningssignaler så ofta funnits.

Vi visste förstås inte i januari 2009 att arbetet skulle pågå under ett decennium. Vi var två nyhetsreportrar som fått ett uppdrag: Ta reda på hur många kvinnor som dödats av sin man under 2000-talet, vilka de var och hur de dog och varför.

Då var de 153, visade det sig.

När fakta låg på bordet var responsen och upprördheten så stark att vi inte kunde sluta. Det blev ett löfte att fortsätta räkna de dödade kvinnorna och granska bristerna som lett fram till morden.

Skandalerna har avlöst varandra de här tio åren.

  • Kim Hedberg mördades 2010 av sin ex-man, fast hon polisanmält och ständigt gick med larmnumret inknappat i telefon.
  • Susanne Hasselsjö blev skjuten i ryggen av en extremt svartsjuk man – hon hade nekats kontaktförbud.
  • Emma Tikka dödades förra hösten av sin pojkvän innan polisanmälningarna hann utredas.

Så ser det ut. Exemplen är många.

Lika många kvinnor dödas

Morden på kvinnorna ligger på ungefär samma nivå, runt 16 om året. Förra året var de minst 20, en fördubbling jämfört med året före. Ökningen väckte ingen särskild uppmärksamhet.

Vi noterar att när två kvinnor nyligen sköts till döds inom två dygn var det en nationell angelägenhet. Statsministern uttalade sig. Alla ledande partiledare satte ned foten: Det får inte bli en normalitet att kvinnor mördas på öppen gata.

Vi kan konstatera att beslutsamheten och kraftsamlingen inte är lika imponerande när det gäller de andra morden på kvinnor, fast det samhälleliga ansvaret brustit.

Det handlar om synen på brotten som ”familjetragedier”, enstaka olyckshändelser, ”privata”. Det blir ett hinder om samhället ska arbeta metodiskt och beslutsamt för att morden ska minska.

Brister har funnits

De anhöriga är väl medvetna om bristerna. Vi har genom åren talat med hundratals mammor, pappor, barn och syskon till en mördad kvinna: det är deras berättelser som fått oss att förstå. De delar med sig i hopp om att morden – ”familjetragdierna” – uppmärksammas och att det blir en press på makten att åstadkomma förbättringar.

Vi väljer att vara optimistiska. Vi ser att kunskapen ökat de här tio åren, det går framåt, om än väldigt långsamt.

Det borde vara möjligt att tala om brotten som nationella skandaler. Låt oss kalla det en förhoppning: att när civilminister Mikael Damberg nyligen talade om att samhällskontraktet kräver åtgärder förpliktar det. Han sa: ”Det handlar bara om att bestämma sig i samhället”.

PODD: Tio års granskning av dödade kvinnor

I nyhetspodden Aftonbladet Daily pratar vi med Kerstin Weigl och Kristina Edblom om deras långa granskning.

Lyssna:  iPhone  Acast  Spotify

Eller ⬇️ klicka på PLAY-knappen

Tio års arbete med att kartlägga mord på kvinnor har förändrat både Kerstin Weigl och Kristina Edblom. "Jag har slutat läsa deckare", säger Kerstin. "En del kontakter med anhöriga har pågått under så lång tid att de blivit en del av mig”, säger Kristina.