Josefina hade precis fött sitt andra barn – då fick hon cancerbeskedet

Uppdaterad 2021-10-25 | Publicerad 2021-10-24

Två dagar efter hemkomsten från BB fick Josefina Nicklasson veta att hon hade bröstcancer.

Sedan dess har hon opererat bort bröstet.

– Jag ville bara bli av med det. Jag gillade verkligen inte det här bröstet jag hade, för det förstörde mitt liv, säger hon.

Det var i oktober förra året som då 32-åriga Josefina Nicklassons högra bröst opererades bort.

Knölen i bröstet hade hon sökt för i nästan två års tid. Men läkaren på vårdcentralen i Flen tog henne inte på allvar, utan gav henne lugnande besked.

Den hann därför växa till sig och bli 4,5 centimeter stor, innan den blev ordentligt undersökt.

Knölen var inte alls ofarlig, som läkaren på vårdcentralen hade påstått, utan i allra högsta grad livsfarlig.

Aggressiv cancer

I maj förra året fick Josefina diagnosen bröstcancer – bara två dagar efter att hon hade fött sitt andra barn, Loa.

Cancern var aggressiv och tre veckor efter förlossningen fick Josefina påbörja behandlingar med cellgifter.

Josefina Nicklasson, 33, blev tvungen att opererade bort sitt högra bröst  på grund av cancer och väntar nu på en bröstrekonstruktion.

Det som skulle ha varit en fin föräldraledighet blev i stället en omskakande och turbulent sjukdomstid med otaliga cancerbehandlingar.

Sambon Robin, 36, var den som fick vara föräldraledig, medan Josefina var sjukskriven.

Josefina Nicklasson berättade i Aftonbladet förra oktober om allt hon hade gått igenom.

– Jag försökte bara hålla ihop och fokusera, säger hon.

”Känns nästan overkligt”

Nu har tillvaron stabiliserats och Josefina har återvänt till sitt arbete som lärare på mellanstadiet på en skola i Flen.

– Det är full rulle. Det är ganska skönt faktiskt att slippa tänka efter och att livet återgått till det normala, säger hon.

I dag har hon svårt att förstå att allt detta har hänt just henne.

– Det känns nästan overkligt. När jag får tid för reflektion tänker jag, ”gud, vad jag har varit med om”.

Hemma i villan i Flen leker Livia, 3, och Loa, som hunnit bli 1,5 år.

Josefina Nicklasson förlorade inte bara bröstet i sjukdomen, utan även håret av cellgifterna. Nu har det blonda håret vuxit ut igen och fått lite extra volym med extensions (hårförlängningar).

”Det känns nästan overkligt vad jag varit med om”, säger Josefina Nicklasson, 33, som två dagar efter att hon fött sitt andra barn fick hon veta att hon hade bröstcancer.

Tufft med hormonskiftningarna

Josefina har vad som kallas för HER2-positiv bröstcancer, något som drabbar 15 procent av alla kvinnor med bröstcancer och som är vanligare bland yngre.

Hon fick därför en målinriktad antikroppsbehandling (herceptin), som riktar in sig mot HER2-proteinet för att krympa tumören och minska risken för återfall.

Eftersom hennes cancer är hormonkänslig får hon sprutor med antihormoner som hämmar tillväxten av cancerceller.

Behandlingen försatte henne i klimakteriet.

– Det var ganska tufft – hormonpåslaget från att ha varit gravid till att gå direkt in i klimakteriet vid 33 års ålder, säger Josefina.

Hon levde länge i ovisshet om behandlingarna skulle hjälpa.

– Läkarna sa att det här var ingen bra diagnos.

”Det var bara en befrielse”

Det var först när bröstet hade opererats bort som det stod klart att cancern inte hade spridit sig till lymfkörtlarna och att den nu var borta.

– Läkarna sa att jag var cancerfri. Det var ju det beskedet jag hade väntat på.

Det var en otrolig lättnad.

– Jag känner mig så extremt tacksam. Jag är bara glad att jag fått mer tid och speciellt när man har småbarn, säger Josefina.

Josefina Nicklasson, 33,  och sambon Robin tillsammans med dottern Livia när hon var nyfödd. Detta var innan Josefina hade fått diagnosen bröstcancer. Sedan dess har paret även fått sonen Loa, 1,5 år.

Är du orolig för återfall?

– Det är klart att jag är rädd.

Att hon förlorade sitt bröst är ingenting hon beklagar.

– Nej men alltså, helt ärligt, det var bara en befrielse. Jag ville bara bli av med det där, jag ville inte ha kvar det. Jag kände mig fri och jag har bara känt mig fri efter det.

Vill ha ett nytt bröst

Men Josefina Nicklasson vill gärna ha ett nytt bröst och väntar nu på en bröstrekonstruktion.

Är det viktigt för dig?

– Jag tror att det spelar roll kanske på grund av min ålder. Det känns viktigt där jag befinner mig just nu. Det har pendlat lite. Ett tag kände jag att jag aldrig mer ville lägga mig under kniven, säger hon.

– Förhoppningsvis kan jag känna mig lite mer som mig själv och känna igen min kropp.

”När jag får tid för reflektion tänker jag, "gud, vad jag har varit med om", säger Josefina Nicklasson, 33. .

Hon berättar att hon inte fick någon information om bröstrekonstruktion innan bröstet togs bort, utan bara fick höra av läkarna att man skulle kunna göra något efteråt – ett år efter operationen.

– Läkarna ville att jag skulle göra min mammografi först. Men jag måste nog säga att det är jag som legat på och frågat.

Behövde tid att sörja bröstet

Samtidigt har hon inte känt någon brådska, eftersom tillvaron varit turbulent nog.

– Jag tror att jag behövt den här tiden faktiskt, till återhämtning och att få landa i allting. Jag behövde sörja bröstet och få tid för reflektion.

Hur länge tycker du att det är rimligt att få vänta på ett nytt bröst?

– Jag skulle nog säga, för egen del, att 1,5 år är en ganska rimlig tid, just för att man ska hinna landa, säger Josefina, som hoppas på ett nytt bröst till sommaren.

När Aftonbladet intervjuade henne förra året hade hon svårt att sätta ord på allt som hon hade gått igenom.

– Det har varit en hård resa, säger hon i dag.

– Det var ju väldigt tufft, det var fruktansvärt. Men jag känner en väldig tacksamhet att allt gått så bra.

Det har varit en mycket tuff tid för Josefina Nicklasson sedan hon fick diagnosen bröstcancer. I stället för att vara föräldraledig med sonen Loa, i dag 1,5 år,  var hon sjukskriven och genomgick alla behandlingar mot sin cancer.