Patrick Ekwall om sorgen: Kan jag verkligen skratta?
Publicerad 2021-05-30
För lite mer än tre månader sedan förlorade Patrick Ekwall, 55, hustrun Hannah Ekwall i bröstcancer.
Nu berättar han om det nya uppdraget för Bröstcancerförbundet, den svåra sorgen och att han vågar vara ledsen inför dottern Tindra, 7.
– Även om hon tycker att det är lite jobbigt när jag gråter tror jag att hon börjar vänja sig.
Det var i mitten av februari som Hannah Ekwall gick bort i bröstcancer. Hon var bara 39 år och lämnade efter sig maken Patrick Ekwall, gemensamma dottern Tindra, 7, och vuxna bonusdottern Wilma.
”Jag vet att hon ville att jag och alla andra i hennes närhet skulle göra allt för att se fortsatt ljust på livet, inte minst för vår gemensamma dotter Tindras skull. Men vi står förstås mitt i en overklig bottenlös och chockartad sorg just nu. När vi har tagit oss igenom den ska vi göra allt för att låta Hannahs minne och smittande livsglädje lysa vidare”, skrev Patrick Ekwall då till Aftonbladet.
Nu har han tackat ja till att bli den första manliga ambassadören för Bröstcancerförbundet – ett ideellt uppdrag som gör honom både stolt och hedrad.
– Det här är verkligen ett uppdrag som jag gör med hjärtat. Det är så otroligt många människor som hör av sig till mig hela tiden och som är drabbade på något vis. Antingen är det någon som har drabbats av bröstcancer, eller så kan det vara pappor eller män vars fru har drabbats av det i någon form. Äldre barn har också hört av sig. Det är många som är berörda och som tackar mig för min öppenhet. Jag vill verkligen kunna hjälpa folk och det vet jag att Hannah hade velat jättemycket. Hon mådde verkligen pissdåligt, men var ändå levnadsglad.
”Försöker leva som vanligt”
I samband med mors dag har den första insamlingskampanjen ”För alla mammors framtid” dragit igång och Patrick Ekwall hoppas också på att kunna göra kampanjer inom idrotten framöver.
– Varje dag diagnostiseras 20 kvinnor med bröstcancer, och det kan förstås även drabba män. Men det innebär också att x antal människor i deras närhet drabbas, det kanske rör sig om totalt 200 människor.
Hur mår du idag?
– Någonstans mår jag ändå helt okej. Man är mitt i vardagen och jag har Tindra att ta hand om. Jag jobbar också lite vilket hjälper en del. Men det är upp och ner. Vi försöker leva som vanligt i den mån det går, men sedan är det ju stunder som är mindre roliga.
– Jag skulle kunna dra ner rullgardinen och sätta mig i sängen och glo in i en vägg, men jag tror inte det hade blivit bättre för vare sig mig eller Tindra. Framför allt hade Hannah blivit vansinnig där hon sitter och tittar på oss. Jag är förstås medveten om att man inte kan välja hur man hanterar sorg, alla är olika. Men jag tror det finns någon sorts bild av att man måste vara jävligt deprimerad om man är i sorg, och det kan vara tufft. Jag känner ändå att vi är här och vi lever – och vi måste leva.
Dåligt samvete
Patrick Ekwall har tidigare förklarat att han ibland kan drabbas av dåligt samvete när det framstår som att han är glad.
– Det är visst vanligt har jag förstått efter att ha varit i kontakt med andra. Men ska jag vara glad och skratta eller se fram emot någonting när man förväntas må dåligt? Kan jag verkligen stå här och skratta och vara glad när Hannah inte längre lever?
Du är ensam nu med er dotter Tindra, hur tar hon det här?
– Det jag kan säga är att det går upp och ner. Hon mår både bra och dåligt, det är tufft. Det är också komplicerat hur man hanterar barn med sorg. Man brukar kalla barns sorg för randig, det skiftar mycket och på olika sätt hela tiden.
Vågar du vara ledsen inför Tindra?
– Ja, av den enkla anledningen att det inte finns några alternativ. Man bara blir det vilket är svårt att stoppa. Även om hon tycker att det är lite jobbigt när jag gråter tror jag att hon börjar vänja sig.
Du jobbar en del, hjälper det i sorgen?
– Jag vill jobba lite för att det är en del av vardagen, men det är också kul och jag har ett hus som ska betalas. Men man får nu vara lite försiktig så man inte jobbar för att fly undan något.
Patrick Ekwall poängterar att han är djupt rörd och tacksam över all den kärlek som har strömmat in till honom och familjen.
– Jag känner stor tacksamhet och värme och skulle vilja tacka alla. Framför allt känner jag mig stärkt av att människor blir hjälpta och får styrka av att jag är som jag är. Jag brottas ju också med sorg och ledsamhet, men det blir lite lättare när man känner att man gör något bra för andra.