Elin, 22, är döende i cancer – planerar både bröllop och begravning

Får massivt stöd i sociala medier

Publicerad 2022-11-26

Elin Holmsten berättar om hur hon fick cancerbeskedet: ”Det var som att jag redan visste”.

22-åriga Elin Holmsten har bara ett halvår kvar att leva.

Samtidigt som hon och fästmannen spikar sista detaljerna inför bröllopet sker en annan planering – den för Elins begravning.

– Det kommer att bli en hejdå-fest till alla våra nära och kära.

Elin Holmsten skulle egentligen ha levt sitt liv som vilken 22-åring som helst, med framtidsdrömmar, lärarstudier och stundande bröllop.

Men för Elin är ingenting som det skulle vara.

I stället hoppas hon att det kommande halvåret blir så bra som möjligt.

För det är tiden hon har kvar att leva, enligt läkarna.

De första tecknen på att något var fel började i maj 2021, då i form av kraftiga magsmärtor, illamående och förstoppning.

– Jag kände att jag inte riktigt blev tagen på allvar utan det var först tredje gången som en läkare sa att nu går vi till botten med det här, berättar Elin för Aftonbladet.

Efter en utredning fick Elin beskedet att hon hade tjocktarmscancer.

– Jag hade skrivit till mina kompisar dagen innan att ”tänk om det är cancer”. Så när de sa att det var det, så var det som att jag redan visste.

Elin Holmsten och hennes Albin träffades strax innan Elin fick sitt första cancerbesked.

”Kändes som att min kropp dog”

Operation och tunga cellgiftsbehandlingar sattes in för att bromsa sjukdomen.

– Det var extremt jobbigt då jag fick alla biverkningar man kan få. Jag kunde inte ens dricka rumstempererat vatten då jag var så köldkänslig. Det var som att hela min kropp dog.

Efter ett tufft halvår friskförklarades Elin i januari i år.

– Egentligen ska det ha gått fem år innan man blir helt friskförklarad men läkarna sa att jag kunde räkna mig som frisk.

Livet efter beskriver hon som pånyttfödelse. Hon och pojkvännen flyttade ihop och skaffade katt och Elin återupptog sina studier till grundskolelärare.

– Det var som att jag fick mitt liv tillbaka. Det var den bästa nyheten jag någonsin fått, att äntligen kunna få leva mitt liv igen.

Men bara några månader senare, i oktober, fick Elin återigen ett mardrömsbesked. Cancern var tillbaka, och hade spridit sig. Den här gången fanns det ingenting att göra. Hon hade fått en dödsdom.

 

Krama dina nära och kära en gång extra för mig

 

– Min mamma, pappa och fästman var med när jag fick beskedet. Alla bröt ihop och började gråta, men jag var helt tom. Jag kunde inte tänka överhuvudtaget. Jag ville bara veta allt praktiskt, hur länge jag skulle leva.

– Jag tror ärligt talat inte att jag har processat det än. Det är jättesvårt att ta in. Vissa dagar kan jag fortfarande komma på mig själv med att tänka på när jag blir gammal. Och sen kommer jag på att jag inte kommer att bli det.

Elin Holmsten har valt att berätta om sin sjukdom. Och gensvaret har varit enormt. ”Jag saknar ord för all kärlek jag har fått genom att vara öppen med detta”, säger hon.

”Saknar ord för all kärlek”

Samtidigt har Elin valt att tacka nej till cellgiftsbehandling, som i bästa fall skulle kunna förlänga hennes liv med två år. I stället får hon strålbehandling för att dämpa smärtan.

– Jag landade i att jag kommer att må så fysiskt och psykiskt dåligt av det att det inte är värt det. Dessutom handlar det inte om flera år och då lever jag hellre ett kort liv men med underbara minnen och att jag mår bra så länge jag kan, än ett längre liv men där jag mår konstant dåligt.

Förutom stöd från fästmannen, vänner och familj så har Elin valt att öppna upp om sitt liv och sin sjukdom i sociala medier.

– Det har varit terapeutiskt att inte vara tyst om detta. Att få stöd utifrån. Länge kände jag att jag skämdes för att jag var sjuk, men när de sa att cancern var obotlig så kände jag att det inte fanns något att skämmas över.

– Detta är mitt liv och jag är den jag är, oavsett cancer eller inte.

Och stödet har varit massivt, berättar Elin.

– Jag saknar ord för all kärlek jag har fått genom att vara öppen med detta, och jag tror ärligt talat inte att jag hade orkat gå igenom detta utan allt stöd. Det får mig att känna att jag har en viktig plats här på jorden. Att mitt öde inte är att dö i cancer, utan att sprida det här budskapet.

En annan viktig person är fästmannen Albin. De träffades strax innan Elin fick sitt första cancerbesked, och samma dag som Elin fick reda på att cancern var obotlig så friade Albin.

– Det var det mest självklara ja jag sagt i hela mitt liv, berättar Elin.

”Om det är något jag vill skicka med till dem som läser detta så är det att livet kan tas ifrån dig på en sekund. Så krama dina nära och kära en gång extra för mig.”

Håller hejdå-fest

Och den 3 december ringer bröllopsklockorna. En dröm som Elin har haft sedan hon var barn. Samtidigt kommer festen troligtvis bli hennes sista.

– Vi har bestämt att vi ska fokusera på kärleken och lyckan just den dagen, även om det säkert kommer vara tuffa stunder med då det kommer att bli en slags hejdå-fest till våra nära och kära. Jag har alltid velat gifta mig och ha ett stort bröllop och få känna mig som en prinsessa. Så det känns väldigt skönt att jag i alla fall hinner uppfylla en av mina stora drömmar.

Detta är mitt liv och jag är den jag är, oavsett cancer eller inte

 

För den andra stora drömmen – att bli mamma – har Elin förstått inte kommer att bli av.

– Det är min största sorg, att jag aldrig kommer få uppleva mina egna barn. När jag tänker på det känns det väldigt tufft, jag kan inte riktigt acceptera det. Jag har drömt om barn sedan min lillebror föddes för 18 år sedan.

Planerar sin egen begravning

Samtidigt som bröllopsplaneringen är i full gång pågår även en annan planering parallellt. Elins egen begravning.

– Jag har hunnit fundera på hur jag vill att den ska vara och skrivit ned det i stora drag. Men först ska jag fokusera på bröllopet. Så först efter jul och nyår får vi ta tag i det praktiska. Just nu vill jag bara vara i nuet och i den lyckan.

Trots det kommer stunder av hopplöshet och uppgivenhet.

– Jag är verkligen jättearg, och tycker att det är så orättvist att just jag fick det här. Jag har hela livet framför mig men ska dö. Det känns så orättvist.

Hur tänker du kring din sista tid?

– Jag vill vara med min familj och vänner så mycket som möjligt och fokusera på att må så bra jag bara kan. Göra det jag känner för om det så är att gå en promenad eller titta på tv. För mig handlar det inte om att göra världens utlandsresa utan mer om att få äta den bästa tacosen på fredagen.

– Att njuta av de små stunderna i livet är gott nog. Och kramas. För om det är något jag vill skicka med till dem som läser detta så är det att livet kan tas ifrån dig på en sekund. Så krama dina nära och kära en gång extra för mig.

Följ ämnen i artikeln