Narkotikabrotten minskar dramatiskt i Rinkeby centrum
Framgångsmetod kan bli modell för andra problemområden
Publicerad 2020-06-16
För två år sedan skedde knarkhandeln öppet i tunnelbanan i Rinkeby.
Men tack vare samhällsinsatser har narkotikabrotten minskat dramatiskt.
– Våra spanare får ibland frågor från folk som kommer hit var man kan köpa knark. ”Va, kan man inte göra det här längre?”, säger polischef Therese Rosengren.
Det nya polishuset reser sig som ett fort i Rinkeby centrum. Flaggorna vajar vid entrén. Det är nästan något amerikanskt patriotiskt över det. Therese Rosengren skrattar lite vid tanken.
– Ja, vi får klä in huset med blommor eller nåt, säger hon.
Invånarna uppskattar dock lugnet som den nya byggnaden har fört med sig.
– Det har tagits emot jättepositivt. När vi har burit flyttkartonger har människor kommit fram och erbjudit sig att hjälpa till att bära. Vi får höra ”kul att ni är här”, säger Therese och tillägger:
– Majoriteten av de som bor här vill bara leva sina liv.
Det doftar fortfarande nytt om inredningen och huset som togs i bruk så sent som i förra veckan.
Men för Therese Rosengren är området välbekant.
– Vi har jobbat här i flera år, fast vi har utgått från Solna. Nu flyttar hela den verksamheten hit, säger hon.
Insatserna i Rinkeby är en solskenshistoria. 2009 ansågs området så farligt att polisen åkte dit med dubbla patruller.
– Gängkrigen eskalerade. Vi kunde inte åka in hit i radiobil.
2018 var situationen med den öppna knarkhandeln och kriminaliteten så allvarlig att SL övervägde stänga tunnelbanestationen. Personalen la skyddsstopp av rädsla för sina liv och väktare tordes inte patrullera området. Polis och andra samhällsaktörer stod inför ett val – lägga ner eller lösa problemet.
– Och vi ville förstås lösa det, säger Therese Rosengren.
Tillsammans med SL, väktarbolag och andra aktörer försökte man att analysera läget. Vad var grundorsakerna till att allt hade spårat ur så fullständigt?
– Orsaksanalysen visade att det var otryggt, att vanliga människor inte vågade vara där. Drogförsäljningen skedde öppet, man försökte inte ens dölja det.
Lösningen blev att visa större närvaro i tunnelbanan och successivt tränga undan ”de onda krafterna”, som Therese kallar narkotikaförsäljarna.
– Vi placerade poliser på ståndpost i tunnelbanan. Sedan startade vi ett tätt samarbete med väktarna och överförde sedan successivt ansvaret till dom. Vi har fortfarande ett tätt samarbete men i dag arbetar väktarna även utan polisens närvaro.
Narkotikabrotten har nu minskat dramatiskt.
– 2018 hade vi 256 narkotikabrott. Hittills i år har vi haft 7.
Det händer fortfarande att människor åker till Rinkeby för att köpa knark. Det kan dock sluta snöpligt.
– Det blir nästan komiskt. Vi ser köpare irra omkring som inte hittar någon att köpa knark av, säger Therese Rosengren.
Satsningen på samverkan har inte bara lett till mindre våld och färre droger. Förtroendet för polisen har också ökat bland medborgarna. Invånarna har i högre grad lärt sig att lita på rättsväsendet. Tack vare ett nära samarbete med socialtjänst och skola kan polisen möta invånarna på alla nivåer och tidigt upplysa om hur svenska samhället fungerar, vad som händer om man vittnar och hur man kan bli skyddad.
Men allt är inte frid och fröjd. Gängkriminaliteten kvarstår och de grova brotten – som skjutningar, mord och mordförsök – har inte minskat. De strukturerna tar betydligt längre tid att förändra, menar Therese Rosengren.
– Det finns hela tiden en nyrekrytering bland barn och unga. Barn i 10-årsåldern får springa ärenden åt de äldre. Det kan vara att springa med ett vapen eller hålla utkik.
Gängen vet att barnen inte åker fast och utnyttjar dem hänsynslöst.
– Det har blivit en insocialisering. Är du tre-fyra år gammal och handlar med mamma har du kanske sett folk som dealar knark eller har vapen. Det blir vardag för dem.
När intervjun genomförs pågår våldsamma Black lives matter-demonstrationer i både USA och Sverige. Men Therese Rosengren känner ingen oro för att turbulensen ska sprida sig till Rinkeby.
– Inte som det känns i nuläget. Vi försöker ha extra koll på vad som händer och håller örat mot rälsen. Vi följer lägesutvecklingen och är förberedda ifall det skulle bli oroligt här.
Inte heller tror hon att den strukturella rasismen som debatterats hårt i USA existerar inom den svenska poliskåren.
– Jag kan inte uttala mig om den separata händelsen [i USA, red. anm], men vår verksamhet tar avstånd från allt våld och all brutalitet eller rasism. Jag hoppas att det inte förekommer.
– När det gäller individuella möten med medborgarna försöker vi ge varje enskild polis verktyg att bemöta dem på ett bra sätt.
Själv hoppas hon att framgångssagan från Rinkeby kan bli modell för arbetet i andra problemområden, som Tensta och Husby.
– Samverkan är nyckeln och jag hoppas man kan spinna vidare på det. Jag är jättestolt över det arbete vi gjort, säger hon.