Malala gjorde Nobel intressant på riktigt

Frida Söderlund

Aftonbladets Frida Söderlund på nobelt uppdrag

Nobel blev intressant först i år.

Men inte tack vare mina egna stapplande steg mot banketten och Blå hallen.

Det var tack vare Malalas.

I oktober kastade jag mig över sociala medier och hyllade det faktum att 17-åriga Malala Yousafzai tilldelats Nobels fredspris tillsammans med Kailash Satyarthi, 60.

För första gången kände jag någonting för Nobelpriset på riktigt.

För första gången ville jag vara en del av det själv.

Komma närmare hennes värld även om det, i den här utsmyckningen, är så långt ifrån hennes man kan komma.

Men tack vare hennes mod och kamp blev den hennes. Och någonstans på grund av något annat fick jag en möjlighet in.

Och där, i skuggan av alla stora förändringar och prestationer, har jag förberett mig inför Nobels finrum på helt andra sätt. Lärt mig att inte ha armbågarna på bordet. Att en ordentlig skål är lite som att gå över gatan. Att Nobelbanketten är en dröm för många.

Att det där kuvertet med gyllene sigill är så förbannat igenklistrat på alla sätt.

Vilka som bjuds in debatteras varje år. Bakgrunderna hos dem som prisas, portas eller släpps in är alla olika. Det är som att singla slant med noggrant utvalda mynt och livsprestationer.

Vissa år landar de rätt. Vissa år faller de ner som en pollett hos en 23-åring där intresset legat latent.

Vad händer när man buntar ihop drygt 1 300 personer runt en middag? Där det känns som att ingenting får gå fel? Där ytan är polerad och centimeteranpassad. Där inte ens tallrikarna diskas i en disk­maskin. Där allas förbered­elser och prestationer är olika.

Vad händer på en bal på slottet? På en fest för Malala Yousafzai?

Vad händer när man går själv? Efter danslektioner, klänningspanik och prestationer i etikettskola?

I morgon vet vi.

Mamma, du får hålla andan bara.

Följ Frida Söderlunds förberedelser inför Nobelfesten här och under hashtaggen #fridapånobel i sociala medier.