Trump sitter fast i Rysslandspåret

Om Donald Trump trodde att avskedandet av FBI-chefen skulle döda utredningen om hans kampanjs ryska kontakter så lär han bli grymt besviken.

Rysslandspåret kommer att följa honom som en ilsken kardborre som vägrar lossna.

Tills sanningen kommit fram.

Trumps senaste kris handlar inte om ifall James Comey var en bra FBI-chef eller inte.

Kärnfrågan är det extremt olämpliga i att som president avskeda den person som leder en brottsutredning mot presidentens egna medarbetare.

Trump verkar helt oförberedd på de kraftiga protesterna mot hans beslut att sparka Comey.

Många demokrater var förbannade på Comey efter hans hantering av Hillary Clintons e-postskandal i valrörelsens slutspurt. Trump hånar dem för att de nu byter fot och fördömer hans avskedande av Comey.

Trumps problem är att han inte verkar begripa de mest grundläggande beståndsdelarna i hur det amerikanska systemet fungerar. Det faktum att han är president gör honom inte enväldig.

Leka diktator

Det som skiljer en amerikansk president från Rysslands Vladimir Putin och Turkiets Erdogan är att det finns andra maktcentra som balanserar presidentens vittgående befogenheter.

Putin och Erdogan kan leka diktator för att dessa balanserande maktcentra inte längre existerar. Bit för bit samlar de allt mer makt hos sig själva och allt färre finns kvar som kan hindra dem.

Nu verkar det som Donald Trump försöker föra USA i samma riktning och förvandla USA till ett land där presidenten är allsmäktig och domstolar och parlament hans lydiga tjänare. Blind lojalitet verkar vara den egenskap Trump värderar främst hos sina medarbetare.

Frågan är hur länge hans eget republikanska parti är beredda att stötta honom i den deformering av den amerikanska staten som han genomför. När Trump avskedade Comey gick han över en gräns.

Rysslandsspåret

FBI-chefen sitter på ett långt mandat just för att han ska agera oberoende av presidenten. Att han sparkas har bara hänt en gång tidigare och då beroende på personligt missbruk av sin ställning.

Att genom att avskeda den ansvarige chefen försöka stoppa en brottsutredning mot presidenten är något som envåldshärskare brukar ägna sig åt.

Redan har ett flera republikanska kongressmän reagerat mot avskedandet. Inte för att de gillar Comey utan för att de ser faran för demokratin i Trumps handlade.

Vad vi vet om Rysslandspåret är att det redan före valet inleddes en utredning om de kontakter Trumps valkampanj hade med företrädare för Ryssland och Trumpkampanjen och Ryssland eventuella samarbete i försöken att hacka den amerikanska valrörelsen och påverka utgången. Att Ryssland hackade valrörelsen har hela det amerikanska underrättelseväsendet slagit fast.

Lämna ut dokument

Om några av Trumps medarbetare och ytterst hans själv var involverade i detta är det extremt allvarligt och ansvar kommer att utkrävas. Senast i går krävde ett senatsutskott att Michael Flynn, Trumps förre nationelle säkerhetsrådgivare, ska lämna ut dokument om sina ryska kontakter.

Om Trump inte har något att dölja borde han rimligen uppmana alla sina medarbetare, inklusive sig själv, att samarbeta med de utredningar som pågår. Istället ägnar han sig på twitter åt att förlöjliga det faktum att utredningen fortsätter och smutskasta de som är involverade.

Avgörande blir nu vem Trump väljer att tillsätta som ny FBI-chef. Om han vill tysta kritikerna utser han någon som är känd för sin självständighet och inte ingår i fastighetsmiljardärens kompisnätverk. Blir det en politruk stärks misstanken att han försöker begrava Rysslandsspåret innan det är utrett.

I det senare fallet kommer kraven på att tillsätta en särskild utredare för Rysslandsspåret att nå orkanstyrka.

Fördelen med den amerikanska demokratin är att sanningen förr eller senare brukar komma fram.