Hur kan vi tillåta att ekonomin styrs av en riggad marknad?
Om ICA skulle ta 15 kronor för en flaska vatten ena dagen och 150 kronor tre dagar senare skulle nog en och annan höja på ögonbrynen. Man behöver inte ha läst en enda poäng företagsekonomi för att förstå att en sådan marknad måste ha spårat ur. Om det ens kan kallas för marknad.
Ändå har den typen av extrema prisrörelser blivit vardag när det gäller elektricitet.
Det är mycket snack om elstödet just nu. Vilka ska få pengar? När kommer de? En viktigare fråga är varför det behövs något stöd överhuvudtaget.
Den enda orsaken är nämligen den mekanism som används för att bestämma priset på el, en modell som borde få huvudet att koka på alla som omfamnar kapitalism och marknadsekonomi. På alla andra också för den delen.
Allt kretsar kring den i normala tider ganska obskyra handelsplatsen Nordpool. Där matar kraftbolagen varje dag före kl 12 in hur mycket el de vill leverera och till vilket pris timme för timme under det kommande dygnet. När dessa uppgifter möter efterfrågan från aktörer i Sverige och utomlands sätts priset baserat på den sist handlade kilowattimmen. En briljant lösning. I teorin. I en krigsekonomi: inte lika lyckat.
Systemet kan liknas vid att 99,99 procent av alla vattenflaskor i landet byter ägare för 15 kronor. Men eftersom en uttorkad maratonlöpare köpte en butelj för 150 kronor på ICA Nära i Alingsås precis före stängning gäller detta pris automatiskt för samtliga konsumenter i hela Sverige.
Detta leder av lätt insedda skäl till groteska övervinster.
Det är inte ovanligt att vattenkraft som kostat några tioöringar per kWh att producera har sålts för tjugo gånger den summan. Resultatet är en förmögenhetsöverföring på hundratals miljarder kronor från medborgarna till elindustrin. En hel del av pengarna skeppas utomlands eftersom Fortum och Eon har finska respektive tyska ägare.
Denna marknad är dessutom vidöppen för manipulation.
Handeln på Nordpool domineras av några få aktörer. Att de genom sitt agerande kan påverka priset är något som Nordpool självt medgivit.
Incitamenten för kraftjättar och de avdelningar på bolagen som sysslar med elhandel att utnyttja situationen är stora och uppenbara. Det är faktiskt svårt att förstå varför de skulle avstå.
Bilden kompliceras ytterligare av att staten, vars ansvar det är att stävja marknadsmissbruk, är stor vinnare på miljardcirkusen kring elen via moms och avgifter till Svenska Kraftnät.
Inflationen i Sverige var i december 12,3 procent, högst i västvärlden. Den i särklass största enskilda faktor som drog upp siffran var elpriset.
Det påverkar också priset på en lång rad andra varor som exempelvis livsmedel. Vilket i sin tur styr hur mycket Riksbanken måste höja räntan. Något som slår igenom på alltifrån bostadspriser till antalet konkurser.
Allt baserat på en dysfunktionell marknad.
Om ni orkat läsa så här långt har kanske många av er konstaterat att inget av detta är nytt. Problemet med prissättningen på el har förts fram länge av bland andra energiveteranen Bengt Ekenstierna som lanserat en rimligare modell som också plockats upp av bland andra LO och Vänsterpartiet (känd som “Sverigepriser”).
Energibranschen gillar den inte (vilken chock) och andra har framfört legala invändningar.
Men vilken lösning som är bäst är inte det intressanta. Mest fascinerande är att inget har hänt, trots att problemen varit uppenbara så länge. Medan stor möda lagts på att hantera de kostsamma symptomen på elfiaskot, har inget skett för att komma till rätta med problemets kärna: artificiellt uppdrivna priser.
Det finns dock en sak som många politiker inte verkar förstå. För varje dag som går eroderas medborgarnas förtroende för den marknadsekonomi som samma politiker sålt in som universallösning på alla samhällets problem.
När branschorganisationen Energiföretagen på sin hemsida ska förklara hur dagens prismodell fungerar går det att läsa som ett försvar.
“Alla alternativ till marginalprissättning innebär att någon i praktiken måste bestämma priset.”
Tanken är nog att läsaren ska inse det orimliga i ett sådant system.
Det är ingen djärv gissning att en hel del svenskar som precis betalat sitt livs dyraste elräkning istället undrar: när kan vi sätta igång?