Publicerad 2022-09-17

Östen säger att vargen har skrämt i väg älgen från skogarna här, gjort den så skygg att den knappt går att jaga.

En varg som stryker runt, river får och tar rådjur intill barnens sandlådor.

Myndigheter som står handfallna och tittar på.

Är det så här det går till – när Sverige slits i sär?

FALUN. Det är sent på kvällen och kallt och blött ute, men hundar behöver rastas i alla väder.

Den pensionerade skogsarbetaren Östen Haglund vandrar byvägen fram med gråhunden Turbo i koppel, men hinner inte mer än ett femtiotal meter innan hunden ylar till. Han vänder sig om. Förväntar sig att se en hare, men stirrar in i något annat.

En varg.

Det är samma djur som gäckat Linghed i veckor, dag och natt, den här vårvintern 2020. Som strukit fram mellan hus, korsat trädgårdar och hoppat över sandlådor. Som tagit får och rådjur och fått mammor och pappor att inte våga släppa ut sina barn.

Djuret följer dem på nära avstånd. Östen har mött varg förr och är inte rädd för egen del, men vill skydda sin hund. Turbo är skräckslagen, skäller oavbrutet.

Östen stannar upp och vargen gör detsamma. Han fortsätter gå och märker att djuret följer efter. Stannar på nytt med samma resultat.

Är det nu rovdjuret ska gå till attack?

Vi har färdats genom Sveriges längsta by Lumsheden, sju kilometer av gårdar och faluröda dubbelgarage, nästan utan att se en själ.

Fortsatt genom skogar med svajande mobil­täckning, över asfalt med sliriga däck­spår.

Låga berg reser sig, bortom åkerplättar med hästar och kor. Mellan två sjöar sträcker den ut sig.

Byn Linghed.

Valdistriktet i Falu kommun där Sverige­demokraterna har fått allra störst stöd i riksdagsvalet. Det är hit vi ska.

Efter vargincidenten längs byvägen har Östen Haglund fått nog. Han lämnar en namnlista vid den lilla butiken. Efter bara en timme är A4-pappret fullt.

För första gången på länge gör Länsstyrelsen ett undantag, och beviljar skyddsjakt.

Han leder själv jaktlaget. Den 29 april 2020 träffas djuret av en kula. Men skottet dödar inte.

Skadeskjuten och blödande linkar tiken i väg.

Länsstyrelsens jurister tolkar jaktförordningen som att det inte är tillåtet att spåra upp och skjuta djuret. Ansökningarna om ny skyddsjakt avslås.

Och snart är Lingheds­vargen tillbaka i byn, oskyggare än någonsin.

Valåret 2022 ökar både Sverigedemokraterna och Social­demokraterna stort i Falu kommun. Men stödet är allt annat än jämnt fördelat.

I Linghed får SD 35 procent, medan S stannar på 18. I centrum är resultatet det omvända.

Mönstret går igen i kommun efter kommun, region efter region, i Sverige.

SD rycker fram i periferin. Socialdemokraterna växer i centrum.

Vi har rest hit för att förstå något om vad som håller på att hända i Sverige. Om vårt land är på väg att splittras.

Och i sådana fall varför.

Jag är också djurvän, vi ska ha varg, men inte nära människor.

 

På byföreningens hemsida kan man läsa om jägarna och fiskarna som först sökte sig till Linghedstrakten på 1300-talet.

Om sågverket som restes 1917. Småhusfabriken 1938.

Den lilla Tempobutiken, där namnlistorna fylldes, rear ut tacosås, två för 25 kronor.

Turbo drar i kopplet.

Östen Haglund, 73, tar efter viss tvekan emot oss i huset han byggde åt sin familj för fyrtio år sedan, ett stenkast nedanför bondgården där han växte upp.

Himlen drar ihop sig över oss. Inne i huset står radion på.

P4 Dalarna rapporterar om ett misstänkt dubbel­mord söderöver i landet. Östen bläddrar i telefonen, bland jaktlagets bilder på de gråa vargar han menar blivit byns stora plåga.

PLUS: Så blir Sverige med en högerregering

I ytterligare åtta månader hann den skade­skjutna Lingheds­vargen linka runt innan Länsstyrelsen omprövade beslutet, fann att lagens kriterier var uppfyllda och gav Östen Haglunds jaktlag tillstånd att spåra upp och skjuta den.

– Jag är också djurvän, vi ska ha varg, men inte nära människor. De måste bort. Det händer att de kommer i flockar om sju, åtta djur. Och ändå har vi inte haft licensjakt här på många år. Det har skrämt i väg älgen från skogarna, gjort den så skygg att den knappt går att jaga.

Östen Haglund bläddrar i telefonen, bland bilderna på de gråa vargar han menar aldrig fanns i byn förr.

Östen för en hand genom det spretiga håret. Han växte upp i ett hem där det bara fanns ett parti, Centern. Men i det här valet har han röstat annorlunda.

– Jag skäms inte att säga att jag röstar på SD. Och jag vet att många här tänker likadant.

SD vill se ett maxtak för hur stor den svenska vargstammen ska få bli. Även Kristdemokraterna talar om att kraftigt minska stammen.

Östen stryker en hand över träbordet, funderar över om han verkligen vågar tro på en förändring. Radiorösten talar om den ekonomiska krisen, hyper­inflationen och prisökningarna.

– … Det är mycket valfläsk. Vi får får väl se …

Det bor 60 000 människor i Falun. SCB:s siffror målar upp en bild av kommun som på punkt efter punkt skuggar rikssnittet.

Medellönen är 29 200 kronor i månaden före skatt – jämfört med 29 500 kronor i hela Sverige.

Andelen invånare med eftergymnasial utbildning på minst tre år ligger på 31 procent – jämfört med rikets 30 procent.

Genomsnittsvillan kostar 3,7 miljoner – jämfört med 3,8 miljoner.

Så kan man fortsätta, genom statistiken.

Men siffrorna berättar inte allt. De tar inte hänsyn till sprickan som klyver kommunen på tvären. Där centrum står mot periferi, kvinnor mot män, högutbildade mot lågutbildade.

En strid om vad Falu kommun – och i förlängningen Sverige – ska vara.

Zeth Isaksson, doktorand i sociologi vid Stockholms universitet, talar om en tydlig stad- och landkonflikt.

– Den är visserligen inte ny, men det vi märker nu är att SD ökar också i landsbygdskommuner där de tidigare varit ganska svaga samtidigt som S gör ett väldigt bra val i storstäderna.

De suckar. Säger det är så hutlöst dyrt. Men att de inte har något val

 

Husen följer åsen.

Varje by går över i en annan by. Det är vatten åt alla håll.

Envikens mittpunkt utgörs av en vägkorsning. Där finns Gulfmacken som Lars Cedervall, 71, drivit i 43 år.

Förändringarna har varit fler än han kan räkna upp. Verkstaden är sedan länge nedlagd. Och inte hade han trott att han en dag skulle sälja lika mycket korv som bränsle.

Men inget skifte är större än det här. År 1979 kostade bensin två kronor litern. Och i dag …

Han kastar en blick genom mackfönstret, mot pumpen.

– … 18.88 kronor.

Arbetskamraten Gia Wallner, 35, vittnar om att kunderna pratar om den dyra bensinen. Och om reduktionsplikten. Hur hela bränslepolitiken de senaste två åren har blivit galen.

– De suckar. Säger det är så hutlöst dyrt. Men att de inte har något val, säger hon.

Vad de själva röstar på?

– Blått, svarar båda.

Man kan färdas genom statistiken, men landskapet befolkas av riktiga människor av kött och blod, som aldrig kan reduceras till bitar i statsvetarnas pussel.

Himlen öppnar sig, regnet vräker ner, men också den här dagen måste Turbo ut.

Den blå oljerocken glider på utanpå flanellskjortan. Östen Haglund talar om allt det andra som upprör. Stigande soptaxor och nedlagda byskolor. Och jättelika vindkraftverk, även om han själv är ganska positiv just till dem.

– I stan kan man ta bussen och tunnelbanan.

Han drar in den fuktiga septemberluften. Betraktar de fallande plommonen och rödlysande paradisäpplena, gräsmattan som han säger täcks av vargspår om vintern.

PLUS: Så blir Sverige med en högerregering

Turbo nosar på kameran, drar i kopplet och vill vidare. Östen kliar sig på hakan, håller emot.

– Det handlar inte så mycket om invandringen. Den har aldrig varit ett problem här. Det handlar om allt det andra. Politikerna har glömt oss.

Östen växte upp i ett hem där det bara fanns ett parti, Centern. Men det här valet har han röstat annorlunda.

Vi fortsätter genom bygden, förbi valaffischer som ännu inte tagits ner.

”En levande landsbygd” (C)

”Vi lyssnar på dig!” (KD)

I sin forskning har Zeth Isaksson undersökt hur skolnedläggningar och vindkraftprojekt påverkar polariseringen.

– I USA pratar man om en ”revenge of places that don’t matter”, men utvecklingen pågår i många länder. Även här i Sverige.

En timmerbil dundrar fram, med rikedomar från det Ebba Bush döpt till det svenska hjärtlandet.

Vi går in på en öde pizzeria. Ägaren vill inte prata.

– Jag har för många problem och för få kunder, säger han.

Jack Vegas-maskinerna blippar ut i tomma intet.

Man kan färdas genom statistiken, men landskapet befolkas av riktiga människor av kött och blod, som aldrig kan reduceras till bitar i statsvetarnas pussel.

Hösten bryter igenom. Träden skiftar, allt är i förändring.

En man går längs landsvägen, med blicken mot skyn. Ska det någonsin spricka upp?

Den mystiska valskylten utan avsändare vid infarten till Ica.

Residensstaden möter oss med rutnätsgator, joggare och cyklister med barn därbak. Lingheds motpol heter Slätta, ett område med prydligt planerad radhusarkitektur mitt i Falun som hämtad från tv-serien ”Svensson, Svensson”.

Här fick Socialdemokraterna 42 procent. SD slutade under 10.

Ica har extrapris på ekologisk kyckling. Vid parkeringen står en handmålad valaffisch utan avsändare:

”Hur skulle dina barnbarn önska att du röstade 2022?”

Det är sant att folk på landsbygden röstar mycket mer konservativt nu än förr.

Å ena sidan: världen är som den är. Väljarna ser problemen i sitt samhälle och lägger sin röst på den man tror kan lösa dem.

Å andra: det finns de som fruktar att den känsla av samhörighet och tillit som en gång präglade Sverige är på väg att gå förlorad.

I Expressen skriver Jonas Gardell om sorgen av att vi svenskar glider ifrån varandra. På Instagram varnar artisten Timbuktu mörkhyade svenskar för hat och våld.

Hur ska vi kunna leva tillsammans i Falun? I Sverige?

Kvinnan som ska besvara frågan tar emot oss i ett renoverat trähus i ett kulturkvarter på gångavstånd från jobbet i kommunhuset. Ögonen är en aning trötta. De fyra dagar som förflutit sedan valet har kantats av långa möten och ändlöst många kaffekoppar.

Liza Lundberg, 42, är Socialdemokraternas starka kvinna i Falun – och om förhandlingarna över partigränsen går som hon hoppas tar hon över från de borgerliga och blir nästa kommunalråd.

Som kvinna, akademiker och stadsbo har hon knappast en profil som står den typiska SD-väljaren nära. Ändå tror hon att de går att vinna tillbaka.

– Det är sant att folk på landsbygden röstar mycket mer konservativt nu än förr. Men jag köper det ändå inte fullt ut.

Hon för undan den mörka luggen, vilar blicken på en affischbild på Magdalena Andersson.

– Det handlar mer om en besvikelse. Man väljer SD ”för att röra om i grytan”. Jag tror vi måste bli mycket bättre på att lyssna på människorna. Att möta dem mycket mer och visa att vi bryr oss.

Mötte du väljarna i Linghed?

– Inte i den här valrörelsen.

Så hur ska du vinna tillbaka dem?

– Äldreomsorgen och hemtjänsten måste fungera. Skolorna vara bra. Vi ska ge stöd till bygdeföreningar och idrottsföreningar och lyfta fram kraften som finns.

Har Linghedborna glömts bort?

– Jag vet inte hur man ska uttrycka sig …

Liza Lundberg hejdar sig. En politiker måste vara inkännande och begriplig – samtidigt som en enda felsägning kan sänka en karriär.

– … helt uppenbart är känslan sådan. Och det behöver man ta på allvar. Annars växer den. Och då blir det väldigt polariserat. Alla vill känna hopp och framtidstro. Men det finns inga ”quick fixes”. Det här kommer att ta tid.

Och vargarna i Linghed, vad vill du göra med dem?

–  Människor känner oro med rätta. Samtidigt vill vi ha en vargstam. Det är en jättesvår avvägning, men jag tänker att det här måste gå att kombinera … att det på något vis måste finnas ett sätt.

Det är dags att bryta upp. Utanför porten väntar SVT:s lokalnyheter på att få ställa frågor om förhandlingarna.

Vi går ut på den lugna gatan, blickar åt vänster och sedan åt höger. En elbil rullar tyst förbi.

Vargarna är långt borta.

Publisert:

LÄS VIDARE

OM AFTONBLADET

Tipsa oss: SMS 71 000. Mejl: tipsa@aftonbladet.se
Tjänstgörande redaktörer: Stefan Sköld, Sandra Christensen, Mattias Kling
Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
Redaktionschef: Karin Schmidt
Jobba på Aftonbladet: Klicka här

OM AFTONBLADET