Kan man glädjas över värmen? Svaret är – ja

Temperaturer över 30 grader.

Ett klimathot som rycker allt närmare.

Kan man glädjas över värmen trots den krypande känslan av obehag?

Svaret är helt klart: Ja.

”Vi går som sömngångare mot klimatkatastrofen”.

Orden kom från FN-chefen Antonio Guterres den 21 mars, i ännu ett allvarstyngt tal om klimathotet och den stigande koldioxidhalten i atmosfären.

"Att hålla 1,5-gradersmålet vid liv kräver en 45-procentig minskning av de globala utsläppen till 2030 och att vi är koldioxidneutrala i mitten av seklet", sa generalsekreteraren.

Uppgiften är svindlande, det säger sig självt. Att klara av den kräver systemförändringar av ett slag som är svårt att föreställa sig.

Den är delvis också ångestframkallande, eftersom den till stor del ligger utanför ens egen kontroll. Dels på grund av den kraftfulla dynamiken i beslut fattade i det förgångna, som nu utgör en tät väv av komplexa samband som tycks nästan omöjlig att bryta sig ur.

Men också på grund av att stora stater långt borta, en del av dem diktaturer eller semidemokratier, knappast agerar så kraftfullt som krävs. Det verkar inte som att vi gör det själva heller.

Och är det då så konstigt att glädjen över den efterlängtade värmen, som nu tagit ett fast grepp över landet, får en bitter bismak?

Men att känna ångest över vädret är förstås verkningslöst. Det är meningslös och onödig känsla eftersom den är passiv. Det bästa sättet att kanalisera sin ångest och omvandla den till något annat är att aktivera sig och engagera sig mot det som utlöser ångesten. Det är att se verkligheten – och utmaningarna – som de är och göra vad man kan för att framtiden ska bli så bra som möjligt.

Klimatpsykologen Kata Nylén beskriver i en intervju hur viktigt engagemanget, gärna tillsammans med andra: ”Man får hopp och stöd, man agerar och man känner mening.”

Och om man trots allt dras mot mot avgrunden, ska man komma ihåg att till och med en superpessimist som Nietzsche manade till handling. Nietzsche vill att vi ska vara starka pessimister som bejakar livet snarare än att avstå från det.

Nietzsches svar på livets tragedi är inte uppgivenhet, utan en livsbejakande pessimism.

Sociala normer kan förändras med överraskande hastighet. Forskning kan visa hur människor inte alls är obenägna att ändra sig om en ny norm är i antågande även om den nya trenden drivs av en minoritet – men det krävs att gruppen som skapar den nya normen är engagerad.

Vackert väder? Inga problem. Njut av det, och agera sen.

Som Tage Danielsson en gång skaldade:

”Hör upp du sorgset kvidande, se här din svåra roll: Att inse världens lidande, med glädjen i behåll”.

Följ ämnen i artikeln