Välkommen till livet som pensionär, Löfven!
Välkommen till pensionärslivet, Stefan Löfven!
Du kommer garanterat inte att ångra dig.
Nu kan allt bara bli bättre.
Jag kunde verkligen identifiera mig med Löfven när han stod där och sa att han skulle sluta. Jag gjorde precis samma sak när jag var lika gammal.
Stefan, 64 är en bra ålder för pension.
Jaha, nu invänder ni att jag ju inte har varit statsminister? Förvisso sant, men jag kände ändå igen mig när jag hörde Löfven berätta om vägen till beslutet.
”Man funderar ju på det, och kommer till en punkt när man känner att det är rätt. Det är ett beslut som mognat fram”.
Precis.
Vägen mot pension är för många en djup, inre resa. Det tar tid att komma fram till att nu är det dags att sluta.
”Man måste äga beslutet själv”, som Stefan Löfven säger. Alltså vi som kan det. Som inte blir uppsagda, sjuka eller utslitna. Vi som en dag måste välja. Ska jag gå i pension eller inte?
Vi ska ju jobba till 68, som det är nu, helst ännu längre. Och det kanske Stefan Löfven kommer att göra. Själv hade jag tänkt lägga undan jobbdatorn för gott när jag gick i pension från Expressen 2019.
Men vips dök Aftonbladet upp med erbjudandet att skriva om mitt liv som pensionär.
Och det gör jag så gärna, i sensommarsolen vid matbordet utomhus vid fritidshuset.
Friheten i att inte vara anställd, inte behöva vara på kontoret, inte vara på pass för andras krav är himlastormande underbar.
Att ändå jobba och få arbetsinkomster då och då är bara kul. Grejen är att man äger sin tid, det kommer du att njuta stort av tror jag, Stefan. Liksom din fru Ulla, 70.
Något jag känner igen från mitt eget arbetsliv är en känsla av att det man gör är så viktigt, att man inte får släppa det. När Stefan Löfven fick frågor om det svarade han bara:
”Jag kan inte vara statsminister i all evighet. Någon gång tar det slut”.
När jag i våras åkte förbi min gamla arbetsplats för första gången sen jag slutade övermannades jag till min förvåning av lyckokänslor. ”Tänk vad mycket roligt jag har haft där ändå!”.
Det krävdes lite avstånd till den ändå långa och bitvis svåra processen där man förstår att ”någon gång tar det slut”, för att inse det.
Så det kan du se fram emot, Stefan. Lyckan över det du har åstadkommit. Om du inte känner den nu, kan den komma när det gått ett år eller två.
”Det känns så klart vemodigt också”, sa Löfven. Och visst fanns det pensionärsblues att hantera, särskilt när man som han, och jag, slutar på hösten.
Här är tre ord på vägen till pensionär Löfven:
- Njut av alla snälla ord på avtackningen. De återkommer inte förrän du är död, och då kan du ju inte glädjas åt dem.
- Ta vara på din partner. Är du lycklig nog att ha en lång och kärleksfull relation, så väntar en fin tid nu. Amerikanerna kallar dem ”the golden years”, de gyllene åren. Visst kan man se guldglittret runt Stefan och Ulla?
- Ta dig tid att landa. Första tiden är en berg- och dalbana. Saknad ena stunden, lättnad den andra. För mig kom en pandemi i vägen, och först nu njuter jag helhjärtat av mitt nya liv.
Under pandemin steg medelåldern för pensionering kraftigt. Den har sedan 2011 legat på mellan 64,4 och 64,6 år. År 2020 var den 65,0 år. Då har medelsvensken jobbat i 42,5 år.
I Sverige i dag har man rätt att ta ut allmän pension från 62 års ålder, och rätt att ha kvar sitt jobb tills man är 68. Av min årskull (1955) var det bara 39 procent som gick i pension vid 65.
De flesta som är födda samma år som Stefan Löfven, 1957, arbetar alltså fortfarande. Och 40 procent av pensionärerna mellan 62 och 66 arbetar samtidigt som de tar ut pension.