Det oroväckande glappet mellan löften och handling
En ny rapport slår fast att inga nya olje- och gaskällor kan tas i bruk om utsläppsmålen ska nås.
Ändå fortsätter västregeringar att ge licenser till nya fält.
Ett oroväckande glapp växer fram mellan avgivna löften och praktisk handling.
Den senaste tiden har en rad länder kraftigt höjt sina klimatambitioner och ställt ut löften om att vara koldioxidneutrala senaste 2050. Många säger också att de ska halvera utsläppen till 2030 eller 2035.
Det råder rena halleluja-stämningen i klimatarbetet.
Att länder lovar att de kraftigt ska skära ner sina klimatutsläpp är givetvis bra. Men hur många kan egentligen hålla vad de lovar?
En ny rapport från IEA, International Energy Agency, visar på ett oroande gap mellan de löften som länder avger och hur de agerar i praktiken.
IEA har gjort en beräkning på vad som måste till om världens ska nå nettonoll utsläpp (att koldioxidutsläppen är så låga att de kan kompenseras med exempelvis lagring av koldioxid) till 2050. Och det är inte lite.
Enligt energibyrån får inga nya olje- och gasfält tas i bruk från och med i år. Inte heller får nya kolgruvor öppnas eller nya kolkraftverk tas i bruk.
Ändå är det flera av de länder som håller hög profil i klimatfrågan som fortsätter att sälja licenser för exploatering av nya olje- och gasfält.
Storbritanniens premiärminister Boris Johnson har det senaste halvåret plötsligt låtit som rena miljöaktivisten. Förmodligen för att han ska stå som värd för FN:s stora klimatmöte i Glasgow, Cop26, i november då man ska bedöma hur mycket länderna uppfyllt av de löften som utfärdades i Paris 2015.
Men man kan undra hur djupt Johnsons engagemang i klimatfrågan egentligen sitter. För samtidigt som han ska arrangera klimatmötet så fortsätter den brittiska regeringen av ge tillstånd för licenser för att leta efter mer olja och gas i Nordsjön.
Slår sig för bröstet
Även Norge brukar slå sig för bröstet för sitt klimatarbete men några tankar på att sluta utvinna olja eller ens sätta stopp för nya licenser för att hitta fossila bränslen finns inte. Tvärtom.
När statsminister Erna Solberg fick frågor om IEA:s nya rapport slog hon ifrån sig. Hon tänker minsann inte basera norsk klimatpolitik på enstaka vetenskapliga rapporter. Norge har en plan för sin energipolitik och den ligger fast, meddelade hon.
Något som fick Greenpeace att anklaga henne för att inte lyssna på vetenskapen.
Kina ska starta ett stort antal nya kolkraftverk de närmaste åren vilket även det rimmar väldigt illa med de löften som kommunistregimen i Peking utfärdat.
Vad vi ser är ett mycket vanligt mönster när det gäller lösningen av internationella problem som kräver kollektiva uppoffringar.
Det går bra att utfärda löften men när dessa går ut över det egna landets industrier eller energiförsörjning så är det plötsligt stopp. Då är det andra länder som förväntas göra grovjobbet medan var och en vill rädda sin egen industri.
Ändå visar IEA i sin rapport att det är lönsamt för världen att satsa på grön energi. Inte bara för att det hjälper oss att möta klimathotet. Det skapar dessutom jobb.
I det framtidsscenario som energibyrån ritar upp försvinner fem miljoner arbetstillfällen i olje-, gas- och kolindustrin. Samtidigt skapas 30 miljoner nya jobb på grund av klimatomställningen.
Ren förlustaffär
Svårigheten här är själva övergången. De som förlorar sina jobb har inte nödvändigtvis rätt utbildning för de gröna jobben. Här krävs utbildningsinsatser.
På många sätt är det hål i huvudet av länder och företag att göra stora satsningar i den fossila industrin. IEA spår att den globala efterfrågan på olja kommer att minska från dagens 90 miljoner fat till bara 24 miljoner fat 2030. Det innebär att många av dessa satsningar sannolikt kommer att vara rena förlustaffärer.
För vissa länder hotar ekonomisk ruin. Ta Ryssland. Inkomsterna från export av olja och gas står för en mycket stor del av statsbudgeten. Mycket lite arbete pågår för att skapa nya industrier som kan generera motsvarande intäkter.
När inkomsterna från olja och gas försvinner innebär det sänkt levnadsstandard för ryssar, mindre pengar att satsa på militären och troligen en politiskt instabil framtid.
Så det är lätt att förstå att många regeringschefer hellre fortsätter att blunda än ta till sig nya vetenskapliga rapporter om vad som krävs för att möta klimathotet.