Putins jakt på syndabockar

Ju längre kriget pågår utan tydliga ryska framgångar desto större blir president Putins behov av syndabockar.

Försvarsminister Sergej Shojgu verkar ligga särskilt illa till.

Man måste alltid vara försiktig när man ska värdera uppgifter om vad som händer i Putins inre cirkel. Få personer har insyn och när uppgifter läcker ut så är det ofta svårt att kontrollera källan.

Med det sagt är det ändå intressant att ta del av det brittiska försvarsdepartementet uppgifter om att Putin är missnöjd med sin försvarsminister.

Tidigare var det Shojgu som rapporterade direkt till Putin om läget på slagfältet. Nu uppges Putin ha sidsteppat sin försvarsminister och får i stället rapporter direkt från generalerna som leder kriget.

Uppenbarligen, om uppgifterna stämmer, litar inte Putin på att han får korrekt information eller att hans order återges i sin helhet av försvarsministern till generalerna.

Rysslands försvarsminister Sergej Shojgu.

Kriget har nu hållit på i över ett halvår och det har inte precis varit någon uppvisning av rysk dådkraft och skicklighet på slagfältet.

Den initiala framryckningen mot den ukrainska huvudstaden Kiev fick överges och följdes av en förödmjukande reträtt. Ryssland fick en liten revansch när man lyckades inta hela Luhansk-provinsen men sedan har framgångarna varit små om än inte obetydliga för den forna supermakten.

Tvärtom har Ukraina delvis lyckats slå tillbaka med hjälp av mer avancerade och kraftfulla vapen från väst.

Allvarlig motgång

Vi vet fortfarande inte exakt hur det gick till men Ukraina har den senaste tiden lyckats attackera två ryska baser på det ockuperade Krim. Det har ställt till med stor skada i form av förstörda stridsflygplan och ammunitionsförråd. Men det har också varit en allvarlig motgång för den ryska moralen. Ryssarna har ansett sig vara osårbara på Krim-halvön.

I takt med att kriget fortsätter utan att Putin kan visa på segrar behöver han kunna skyllda ifrån sig. Annars kan ju det ryska folket få för sig att det är Putin som är ansvarig för debaklet.

För även om Putin kontrollerar alla medier i Ryssland och hans tv-kanaler är skickliga i sin propaganda går det inte helt att hålla undan sanningen från det ryska folket.

Många begriper att de ryska förlusterna varit smärtsamt stora och att kriget inte går bra.

Så det gäller att hitta rätt syndabockar.

Explosion i staden Saky på Krimhalvön, tisdagen den 9 augusti.

I länder som utvecklas till rena diktaturer uppstår ofta en personkult runt ledaren. Kinas Xi Jinping har numera fått rollen som allvetande och ofelbar, i paritet med Mao Zedong. Även Xis visdomscitat finns utgivna i bokform.

Därför kan Kina inte ändra sin nolltolerans mot coronapandemin trots att det kostar landet enorma summor i försämrad ekonomi. Då skulle det se ut som Xi haft fel.

Ryssland är på väg att förvandlas från en auktoritär stat till en ren diktatur där Putin bestämmer allt. Då gäller det att skydda hans anseende. Andra får ta på sig misstagen för att den store ledarens image inte ska fläckas inför medborgarna. Samtidigt minskar kretsen av personer som Putin vågar lita på.

Ensam och isolerad

Han blir alltmer ensam, isolerad och kanske paranoid. Putin har gjort det till en konstart att förnedra sina närmaste medarbetare inför andra som ett sätt att sprida skräck och respekt. Den som säger obehagliga sanningar eller försöker tillfredställa chefen kan råka illa ut.

Vi kunde se redan kort efter invasionen hur flera höga FSB-chefer försvann från sina poster och uppges ha satts i husarrest för att de skulle ha vilselett Putin om Ukrainas förmåga att försvara sig.

Efter någon månad försvann även försvarsministern ur rampljuset. Han som annars ses framträda i tv tillsammans med presidenten nästan dagligen. Då spekulerades det om att Shojgu hamnat i onåd. Men efter en tid började han åter synas tillsammans med Putin.

Kanske ville Putin bara markera sitt missnöje. Kanske var det en tillfällig schism. Vi vet helt enkelt inte.

Vladimir Putin och Sergej Shojgu.

Ryska journalister som flyttat sin verksamhet utomlands men har kvar sina källor i landet står för mycket information. Men den är svår att verifiera.

Den brittiska och amerikanska militären har goda möjligheter att avlyssna den ryska militären. Mycket viktig informationen kommer den vägen. Men är svår att kontrollera och släpps i strategiska syften lika mycket som för att hålla allmänheten informerad.

Läget i Ryssland börjar bli som under Sovjetunionens era då utländska korrespondenter fick tolka maktintrigerna genom att följa vilka i ledarskapet som, fanns på bild i kommunistpartiets organ Pravda och vilka som försvann ur offentligheten. Denna gissningslek kallad kremlologi är på väg tillbaka i det alltmer slutna Ryssland där få utländska journalister numera kan verka.

På Sovjettiden fanns det ett kollektivt ledarskap. Nu verkar allting kretsa kring Putin vilket gör det ännu svårare att vet vad som egentligen pågår i Kremls inre.

Men alla i Putins närhet har skäl att oroa sig.