Klassamhället är the original bum fight
”Kan vi förlåta Margaux?” heter en film om influencern som nu ligger uppe på SVT Play. Eller jag vet inte om det är en film. Det är som ett reportage fast lite mer reklam och unga ska kolla på det. Typ som ett samarbete!
Margaux publicerade under hösten en uppseendeväckande vlogg. Det var också så hon slog igenom, 2017, genom att publicera en uppseendeväckande film från sin förlossning. Sedan dess har hon vuxit sig större än typ public service, vilka hon nu tvingas använda sig av för att återfå sin trovärdighet.
För trovärdighet behöver hon. Höstens uppseendeväckande vlogg ansågs vara uppseendeväckande på fel sätt. Och det som är tvunget att någon gång hända, när man försörjer sig som hovnarr åt massorna, hände. Margaux blev cancelled.
Hon och hennes barn vaknade en morgon och upptäckte en däckad man i trapphuset, utanför lägenheten. Mannen var blodig i ansiktet och vaknade inte när man petade på honom, vilket Margaux fick reda på eftersom hon petade på honom. Istället för att ringa polis ringde hon sin personliga tränare.
Eller det är i alla fall såhär det ser ut i den färdigklippta vloggen, komplett med roliga ljudeffekter.
Uppenbart dålig idé till innehåll! Följarna blev galna, hon blev både polisanmäld och anmäld till soc, förlorade sponsorer och även gammelmedia nåddes av fiaskot. Egentligen är det sjukt, att man inte får ha en enda dålig dag på jobbet.
Att göra innehåll av utslagna människor är faktiskt inget nytt internetfenomen. Bumfights blev stort i början av 00-talet, filmer i vilka hemlösa människor clownade sig blandat med slagsmål. Bumfights var ett format inspirerat av Jackass. Jackass gick på MTV och handlade om en massa low key-funktionella missbrukare som slog varandra på kuken och hoppade ner från höga byggnader, för att se om de överlevde.
Människor roas helt enkelt av att se människor lida. En nackdel för Margaux är att hennes publik har svårt att erkänna den längtan, eftersom Margaux publik gillar trevliga grejer. Margaux ska vara girl next door, inte verklighetsfrånvänd miljonär.
Men hur mycket vanlig tjej Margaux än försöker vara finns klassamhället. I SVT:s film sprutar pengar ur öronen på henne. Hon fixar håret med en Dyson Airwrapper (ca 5 000 kr). Hon gjorde 12 miljoner i sitt företag förra året. Hon bor vackert, i stan. Hon har en Bottega Veneta-väska (22 000 kr och uppåt).
Margaux är alltså, trots krisen, på topp. Och om någon är på toppen måste det betyda att någon är på botten? Som den avsvimmade mannen, utanför hennes dörr.
Antagligen är han bara någon rik alkoholiserad granne men när vi ser honom ligga på marken med Margaux över sig minns vi plötsligt… Klassamhället finns?
Klassamhället är the original bum fight. Och eftersom vi inte är Margaux måste det betyda att vi är the bum. Den utslagna stackare som de rika roar sig med.
Ingen vill vara luffare. Därför är alla arga på Margaux och tycker det är rätt att hon lider och vi njuter av att hon lider. Människor roas av att se andra människor lida!
I strikt mening är det inte Margaux fel, varken att människor lider eller att vi dövar vårt lidande genom att konsumera andras lidande. Det är kapitalismens fel. Men den är mycket svårare att göra innehåll om. För Margaux men också för SVT.