Äntligen lär sig Säpo av fiaskot med städaren
Säpo gjorde i morse diskretast tänkbara pudel.
Reträtten smögs ut i form av ett pressmeddelande med den intetsägande rubriken ”Säkerhetspolisen utvecklar skyddet av centrala statsledningen”.
Nyheten är en något senkommen reaktion på avslöjandet i januari om att en person som städade i statsminister Magdalena Anderssons villa hade gripits av polis.
Då det begav sig viftade Säpos kommunikationschef Nina Odermalm Schei bort journalisternas kritiska frågor med ett uttalande som snabbt blev något av en klassiker:
– När det gäller personer som ska utföra arbete hos en skyddsperson är det inte vårt uppdrag att kontrollera de personerna.
En häpnadsväckande förklaring, inte minst sett i ljuset av att Sverige har en statistik rörande mord på ledande politiker som skulle stå sig i jämförelse med delar av världen som är betydligt mer ansatta av våld och konflikter än Skandinavien.
Två mord som dessutom hade potential att leda till lika dyrköpta som värdefulla insikter i brister i skyddet av statsledningen.
Olof Palme gav som bekant livvakterna ledigt en fredagskväll i februari 1986 och valde att promenera hem genom Stockholm city efter ett biobesök.
Det hindrade inte att Anna Lindh 17 år senare, mitt under den polariserande valrörelsen om euron, en stridsfråga som utlöste starka känslor, kunde gå omkring utan skydd ute på stan på lunchrasten.
Ytterligare nästan två årtionden efter den skandalen hade Säpo alltså ingen aning om vem eller vilka som städar i statsministerns privata bostad.
Visst, den gripna var en fattig kvinna från Nicaragua som inte utgjorde någon som helst fara för eller hot mot Andersson.
Men ett annat sätt att uttrycka saken är att en person utan uppehållstillstånd och som efterlysts efter att ha hållit sig undan ett avvisningsbeslut hade tillgång till statsministerns hem.
Det är dock av underordnad betydelse vem personen i fråga är. Det väsentliga är att myndigheten som ska skydda nyckelpersoner i rikets ledning inte hade en susning om vad det var som pågick.
Att denna okunnighet är oacceptabel har nu gått upp för Säpo, även om högste chefen Charlotte von Essen försöker dölja den anmärkningsvärda klantigheten i ordridåer.
Smaka bara på följande harang:
– Säkerhetspolisen ser ett behov av en regeländring i säkerhetsskyddsförordningen om myndighetens möjlighet att besluta om registerkontroll när någon utför tjänster i bostäder som nyttjas av personer i den centrala statsledningen med särskilt skyddsvärda funktioner.
Det von Essen i praktiken gör är att snart två månader efter gripandet av kvinnan medge att det är en angelägenhet för Säpo vem eller vilka det är som utför tjänster hos politiska höjdare.
Nu måste bara en förordning ändras. Det borde regeringen kunna fixa snabbt. Det handlar ju inte om en lag som först ska beredas på departement och tröskas genom remissinstanser innan den voteras i den ständigt käbblande riksdagen.
Gott så. Personskydd består av många delar och är ett arbete som av nödvändighet måste vara i ständig utveckling.
Att pudeln smygs ut samtidigt som tidningar, radio och tv är fullt upptagna med Putins invasion av Ukraina är en omständighet som möjligen kan roa den konspirationsteoretiskt lagde.