Så här hårt blir det nya Sverige
Anonyma vittnen, visitationszoner och ungdomsfängelser.
En inte oväsentlig del av förändringen som Sverige står inför kommer ur kriminalpolitiken.
Sverigedemokraterna lär sätta hård press på regeringen och därigenom få ett betydande inflytande över utvecklingen.
Jag tror dock att såväl olyckskorpar till vänster som hårdingar till höger överdriver omfattningen av det straffrättsliga skifte vi har att vänta oss.
Men låt mig få återkomma till spekulationer om hur detta politikområde kommer att utformas och inleda med en fundering om vem som blir justitieminister.
Vilka partier som nu än kommer att ingå i den nya regeringen, är detta en klassisk moderat post som partiet inte kommer att släppa.
Den normala ordningen är att ett riksdagspartis rättspolitiske talesperson också är dess justitieministerkandidat. Det skulle innebära Johan Forssell. Men så blir det inte.
Justitieminister blir nuvarande partisekreterare Gunnar Strömmer, en före detta advokat som brunnit för rättssäkerhetsfrågor och bland annat tagit initiativ till Centrum för rättvisa, en ideell organisation som kämpar för att upprätthålla individens friheter och rättigheter.
Detta är hyfsat goda nyheter, även om Strömmer numera är mycket mer politiker än jurist och ägnar aktningsvärt mycket tid åt at dölja att han i grunden har anständiga värderingar.
Justitiedepartementet har under Morgan Johanssons tid inte direkt legat på latsidan, straffskärpningar har producerats i samma takt som nya Volvobilar lämnar det löpande bandet, men tjänstemännen kommer sannolikt få ännu mer att göra under den nya regeringen.
En del dumheter får vi naturligtvis räkna med.
Samtidens kriminalpolitik kännetecknas inte primärt av intelligens och moderater påminner om socialdemokrater i den bemärkelsen att de är mer intresserade av röstfiske än reformer grundade på vetenskap och beprövad erfarenhet.
Inom några år har vi därför anonyma vittnen. Detta trots att en sådan ordning försämrar rättssäkerheten utan att det finns någon nämnvärd vinst att hämta. Domstolarna kommer nämligen att slänga sådan bevisning i papperskorgen.
Ett annat elände är visitationszoner. Polischefer har varit öppna med att sådana är långt nere på listan över önskade nya verktyg. De vet att poliserna på fältet redan i dag har rätt att muddra folk utan att ha särskilt mycket till misstanke om brott.
Men vad gör väl det. Högern har ju gått till val på dessa zoner.
Kokainisterna och ekobrottslingarna på Stureplan har dock inget att frukta. Det är de redan utsatta förorterna som drabbas.
Det finns skäl att befara ökad misstro mot staten hos befolkningen i dessa områden, vilket är det sista polisen behöver.
Men vår tids grova brottslighet måste bemötas. Och en del av de moderata straffskärpningarna för våldsbrott är välmotiverade.
För att inte tala om de nuvarande reglerna för mängdrabatt för den som döms för flera brott, som kan behöva den översyn som är i vardande.
Kristersson & co har dessutom ett ambitiöst brottsförebyggande program, som de i och för sig inte med någon större iver har marknadsfört. Satsningar på socialtjänst, skola och missbrukarvård.
Så långt Moderaternas politik. Den vet vi på ett ungefär var vi har. Mer svårbedömt är vilket inflytande Sverigedemokraterna får.
Det partiet varvar skarpa förslag med luddigheter och direkta fånigheter som att Kriminalvården ska byta namn till Straffverket.
Åkesson har varit tydlig med att han kommer att kräva en detaljerad överenskommelse med en ny regering innan den släpps fram. Och många av SD:s krav handlar om just brott och straff.
Av detta ingår redan en hel del i Moderaternas arsenal. Fler poliser, nationellt tiggeriförbud, kriminalisering av deltagande i gäng.
En fråga jag misstänker blir viktig är fler utvisningar på grund av brott. Regeringen har nyligen skärpt reglerna, men det är nog inga problem att få med Moderaterna på en ännu tuffare linje.
Sverigedemokraterna har dock professionaliserats. Det är inte länge sedan som ledande företrädare led av samma slags feberyra som en del ledarskribenter på högerkanten och krävde utvisning även för personer som riskerar tortyr eller att bli avrättade.
Numera vet partiet, i varje fall toppgarnityret, att svensk lag och Europakonventionen dessbättre sätter stopp för sådant. Förslagen handlar i stället om ”avtal om diplomatiska garantier” och liknande dimmigheter.
Vi ska inte göra oss några illusioner om vad Sverigedemokraterna vill göra med Sverige.
Rättsstaten såsom vi känner den ska stöpas om, domstolar sättas under politisk kontroll, det lagstadgade skyddet för mänskliga rättigheter förhandlas om.
Men partiet behöver över 50 procent av rösterna i två val i rad och omskrivna grundlagar för att åstadkomma allt det de drömmer om.
Det är min fasta övertygelse att Moderaterna kommer att värna rättsstaten och respektera de internationella konventioner som Sverige har åtagit sig att följa.