Jag är inte en bajskorv

”Du kan inte leva i en stickad klänning”, skriver Malin Wollin.

Hata är ett starkt ord. 

Människan ska inte hata. Det låter som en utmaning och när det kommer till den stickade klänningen så är hata ett tämligen kraftlöst ord. 

Jag står som så många andra fullkomligt handfallen inför sådant som pågår utanför mitt eget universum. Ormar som springer ute om natten, krig som rasar, förtryck och polarisering och nu är till och med de som uppfann samban sura. 

Inget av detta kan jag påverka, jag är så liten i det stora, jag har knappt inflytande där jag bor och när jag hämtar mitt yngsta barn så klättrar han och hans vänner upp i en lekställning och säger att jag är en bajskorv. 

Jag är inte en bajskorv, jag är opinionsbildare. Jo tack. Överallt omkring mig sågar människor av grenarna de sitter på, grenar som skjuter ut från min plånbok. 

Men jag har min plats i Nordens största tidning och nu jävlar ska här spridas budskap och bildas opinion. 

Kring den stickade klänningen. 

 

Alla kvinnor mellan trettio och femtio ska ha ett par köttiga kängor, stamp stamp, och till dessa kängor ska alla kvinnor utan undantag klä sig i en stickad klänning. Jag vill knappt att mina stickade tröjor ska vara stickade och om jag var ensamstående så skulle jag skaffa mig en man enbart i syfte att lägga sin varma arm om min nacke så att jag slipper halsduk. Kvinnor stannar i dåliga äktenskap av ekonomiska skäl, jag skulle stanna för att slippa mohair närmast huden. 

Och nu ska alltså även klänningen vara stickad. Och alla ska köpa en, även de kvinnor som aldrig bär klänning ska i höst gå runt i en klänning i materialet som kvinnoguden vill glömma att hon skapat. 

Den stickade klänningen ska vara lång, gärna ner till ankeln, ärmarna ska vara hellånga och lyssna på den här förlängda mardrömmen: den stickade klänningen ska krönas med en polokrage. 

Kvinnomodet är så trasigt och jag är rasande. 

 

För ett par somrar sedan, vi kan säga att det var den första coronasommaren, så fladdrade en rosa klänning från Hennes och Mauritz runt på Instagram. En lång voluminös skapelse med volang nertill och puffiga ärmar. Vävd av ekologisk bomull var den. Ekologiska älvor hade vävt den vid en ekologisk vävstol. 199 ekologiska kronor tog de för det ekologiska besväret. HM alltså. Vad vävarna fick vet jag inte. Corona kanske. 

Klänningen var lätt att fotografera, en cerise smällkaramell som exploderade över skärmen. En färgglad dagsslända som ingen, och nu menar jag verkligen ingen, kommer plocka fram igen. 

Den kommer säljas på Tradera och i köp- och säljgrupper med motiveringen ”slutsåld på Hennes och Mauritz!” Ja, två år gamla plagg brukar inte finnas kvar i butik. 

Och nu lanserar marknaden en kliande kroppsstrumpa för hela dig, en kondom av ull för kvinnor som dricker te och har stampande skor. 

 

Du kan inte leva i en stickad klänning, du kan inte springa i en stickad klänning. 

Jag har inte sprungit sedan 2005. 

Men jag behöver känna att möjligheten finns. 

Rannsaka dig själv. 

Du har tjugo procent på Lindex och vackra kvinnor försöker intala dig att det är en god idé. 

Hejda dig. 

Stampa ut i full frihet med spridda ben. 

Drick vin för pengen. 

Följ ämnen i artikeln