Mejla

Lena Mellin

Det finns ljusglimtar - men få

I dag fyller Parisavtalet om klimatet fem år

Publicerad:
Uppdaterad:

KOLUMNISTER

D​å drog alla en suck av lättnad.

Sedan fortsatte larmrapporterna att avlösa varandra.

Nu, fem år efter att det globala klimatavtalet slöts i Paris, syns vissa ljusglimtar​.

Jag var där. På den nerlagda flygplatsen Le Bourget utanför Paris samlades världens klimathöjdare och entusiastiska klimataktivister.

Den svenska klimatministern Åsa Romson (MP) var bekymrad. Förhandlingarna om ett globalt klimatavtal som skulle begränsa jordens uppvärmning till två grader jämfört med förindustriell tid gick trögt. Vid den förra samlingen i Köpenhamn fem år tidigare hade de kraschat.

Men så plötsligt hände det. En överenskommelse inte bara slöts, den överträffade förväntningarna.

Temperaturhöjningen, som redan den skulle få stora konsekvenser, skulle begränsas till klart under, ”well below”, två grader enligt avtalet.

Bekymrade pannor ersattes av breda leenden. Äntligen, världen var på väg år rätt håll. Åsa Romson strålade.

Men för att uttrycka sig försiktigt har det inte gått så bra. Polarisarna smälter, permafrosten tinar, våldsamma bränder, tyfoner, torka och översvämningar har avlöst varandra i en hittills okänd takt och omfång.

Värmerekorden har avlöst varandra och vi har just upplevt den varmaste november som mänskligheten hittills uppmätt.

Men, så här på femårsdagen, finns anledning att påminna sig om att det trots allt finns vissa ljusglimtar.

Vattenfalls jättelika kolkraftverk i Moorburg utanför Hamburg läggs ner efter bara fem år. Det är inte lönsamt.
USA, som inte ratificerat Parisavtalet och dessutom lämnade det på initiativ av Donald Trump kommer att söka sig tillbaka till det när Joe Biden tar över presidentposten i januari.

På EU:s nyligen avslutade toppmöte enades stats- och regeringscheferna om att minska utsläppen av växthusgaser med minst 55 procent till 2030 jämfört med 1990. Den nuvarande målsättningen är 40 procent. Men EU-parlamentet är inte nöjt och driver på för 60 procent.

Kina är en av de värsta klimatbovarna och står för mer än en fjärdedel av världens samlade koldioxidutsläpp. Livslängden krymper i de mest förorenade städerna. Men tidigare i höstas lovade president Xi Jinping att utsläppskurvan ska vända före 2030 och att landet ska ha netto noll koldioxidutsläpp 2060. Kanske en för låg målsättning men trots allt ambitiösare än den tidigare.

Den gigantiska klimatfonden som ska hjälpa utvecklingsländerna med omställningen har nått sin stipulerade nivå – hundra miljarder dollar.

Men den riktigt stora kraften i omvandlingen kanske inte längre finns på den politiska arenan utan i näringslivet. Företagen har inte lust att stå med omoderna produkter när kunderna efterfrågar något helt nytt. Ett exempel är projektet ”stål utan kol” som SSAB, LKAB och Vattenfall står bakom. Man använder vätgas i stället.

Femårsdagen är inte värd att fira, bara uppmärksamma. Utsläppen ökar, effekterna av dem är mer omfattande än någonsin. Men det finns alltså vissa ljusglimtar – och dem får vi ta fasta på för att inte deppa ihop.


Gå med i vår opinionspanel

Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällefrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.

Av: Lena Mellin

Publicerad:

LÄS VIDARE