Domen om IS-resan är unik
Åtta månaders fängelse.
Den första domen enligt en ny lag om terrorresor tarvar en förklaring.
Dagens dom från Göteborgs tingsrätt ger en intressant inblick i en värld bestående av utländska agenter, bevisning som besvärande nog delvis hålls hemlig för de åtalade och annat smått och gott som skulle stå sig i en Netflix-serie.
Två bröder greps i februari i år på Landvetters flygplats i Göteborg. De hade köpt biljetter till Antalaya i Turkiet, varifrån de tänkt resa vidare.
Så långt är syskonen och åklagare Henrik Olin överens. Men sedan går berättelserna isär.
Männen säger att de hade tröttnat på Sveriges mörka vintrar och tänkt bosätta sig i Libyen med sina familjer.
Besvärande för bröderna och deras förklaring till utlandsresan är emellertid en chatt som omfattar hundratals sidor från krypterade kommunikationschattar som åklagaren presenterade under rättegången.
En av bröderna påstår att han har samtalat med personer han trodde med ärligt uppsåt berättade om hur det är att bo i Mellanöstern.
Dessvärre visade sig dessa samtalspartners vara agenter tillhörande en utländsk säkerhetstjänst.
Mannen hade under huvudförhandlingen uppenbara problem med att förklara varför han skrivit att han inte tänkte ansluta till någon annan organisation än IS och att han ville ut i strid och inte ägna sig åt trist administrativt arbete.
Och inte blev det bättre av att brodern medgav att jo, kanske hade de pratat en del om att hjälpa just den terrorgruppen, men det berodde bara på att han ville sätta stopp för Syriens blodbesudlade diktator Assad.
Och till råga på allt återfanns i duons packning axelremmar till gevär, knä- och armbågsskydd och annat som de flesta av oss inte primärt förknippar med en utlandsflytt med fredliga avsikter.
Att Göteborgs tingsrätt landar som den gör är med andra ord ungefär lika sensationellt som att Tre Kronor nyligen enkelt städade av Norge i det pågående världsmästerskapet i ishockey.
Med det sagt återstår frågetecken och egendomligheter i den här historien.
Som exempelvis att inte ens åklagaren vet vilka de utländska agenter är som en av bröderna kommunicerade med.
Eller att buntarna med chattmeddelanden som serverades Säpo av annan nations säkerhetstjänst – oklart vilken, den uppgiften är hemlig – är kraftigt maskade.
De åtalades advokater hade onekligen poänger i att deras händer var bakbundna och att möjligheten att presentera ett vettigt försvar var begränsad.
Att domstolen viftade bort dessa invändningar förvånar dock ej. Den hovrätt som detta mål lär hamna i kommer inte heller att protestera nämnvärt.
Rättssäkerhet är nämligen inte vår tids terrorlagars mest utmärkande drag.
Återstår då att säga någonting om straffet. Ribban för detta brott ligger på två års fängelse. Det blev åtta månader för vardera broder i den första domen med denna lag.
Mesigt, misstänker jag att många tycker.
Till saken hör dock att männen inte var åtalade för mord eller andra grova terrorbrott. De kom inte längre än till Landvetter.
En av principerna inom juridiken är att ju längre bort från den skadliga handlingen ett brott är, desto lägre blir straffvärdet.
Det är en rimlig princip.