När ska EU börja våga tala klarspråk?

EU håller i dag toppmöte med ledarna för Nordmakedonien, Montenegro, Serbien, Kosovo, Albanien och Bosnien-Hercegovina.

Hur länge kan EU fortsätta hålla fram medlemskap som en morot för länderna på Balkan trots att de inom överskådlig tid inte har en chans att bli insläppta i unionen?

EU vågar inte tala klarspråk av rädsla för att länderna i stället vänder sig mot Ryssland och Kina.

I stället upprepar EU:s ordförande Ursula von der Leyen ständigt att de sex Balkanländerna hör hemma inom EU, att de tillhör "Europas hjärta". När EU i dag håller toppmöte med ledarna för Nordmakedonien, Montenegro, Serbien, Kosovo, Albanien och Bosnien-Hercegovina på ett slott i Slovenien hörs samma tongångar.

Men i praktiken händer så gott som ingenting när det gäller deras EU-medlemskap. Inte ens en bortre tidsgräns finns. Det beror främst på två saker.

Länderna uppfyller inte kraven för medlemskap och deras tempo för att förbättra sig när det gäller demokrati, ekonomiska reformer och att komma tillrätta med korruption är inte precis imponerande.

Men i hemlighet är det inget som EU sörjer. Det är helt enkelt inte rätt läge att utvidga unionen, särskilt inte med länder vars ekonomiska och demokratiska vandel är klart tveksam.

EU vill inte riskera att få in nya länder som i likhet med Bulgarien och Rumänien egentligen inte var redo för medlemskap. Eller länder som Ungern och Polen som mest är ute efter att inkassera bidrag men inte vill leva upp till EU:s grundläggande principer om demokrati och rättsväsendets oberoende.

Detta är givetvis inget som EU säger offentligt. Där heter det i stället att man gärna vill ha med de sex Balkanländerna men först när de genomfört nödvändiga reformer.

Blockerar medlemskap

Men inte ens om Balkanländerna skulle uppfylla EU:s krav vore det i nuläget aktuellt med medlemskap. EU är med sina 27 medlemsländer en oerhört trög koloss och ytterligare sex länder med stora ekonomiska och politiska problem är inte vad EU behöver i nuläget.

Därför är det många länder som utåt klagar över att Bulgarien på grund av en intern konflikt blockerar medlemskap för Nordmakedonien men som i hemlighet är rätt nöjda med det. Det räcker att ett land lägger in veto mot ett annat lands medlemskap för att det ska vara stopp.

Ändå fortsätter charaden om det medlemskap som de sex länderna så hett eftertraktar. Rivna handelshinder skulle bli en skjuts för deras ekonomier. Visumfria resor till hela EU och möjligheten att jobba i ett EU-land är något som skulle uppskattas av medborgarna. Att alla länderna skulle få mer i bidrag än vad de skulle få betala i medlemsavgift är givetvis ingen nackdel för dem.

EU vill säkert i en avlägsen framtid att de ska bli medlemmar men fram till dess gäller det att förhindra att de sex länderna hamnar i klorna på Vladimir Putins eller Xi Jinpings.

Serbien har redan ett omfattande samarbete med Ryssland. Det forna Jugoslavien, där de flesta av länderna ingick, var del av Sovjetimperiet om än i utkanten. Kina har erbjudit flera av länderna billiga lån.

Vill splittra Europa

När coronapandemin bröt ut var det inte EU som i första hand såg till att Balkanländerna fick tillgång till vaccin. Det var Kina och Ryssland. Med syftet att flytta fram sina egna positioner.

För EU vore det säkerhetspolitiskt olyckligt med alltför nära band mellan Ryssland, Kina och de sex länderna på västra Balkan. Både Kina och Ryssland försöker redan aktivt att splittra EU eftersom det är lättare att få enskilda länder att foga sig efter deras vilja än hela unionen. Balkanländerna skulle kunna få samma roll som trojanska hästar även om de inte är medlemmar i EU.

Därför fortsätter EU hålla fram medlemskap som en frestande hägring medan frustrationen växer på Balkan. Under tiden erbjuder EU olika former av andra samarbeten och ekonomiska bidrag om länderna fortsätter anpassa sig till EU:s normer.

Balkanländerna är givetvis medvetna om spelet och påminner med jämna mellanrum EU om att Rysslands och Kinas dragningskraft finns där om unionen drar benen efter sig alltför mycket.

För EU handlar det också om att undvika nya krig på Balkan. Såren efter krigen i Bosnien och Kosovo är långtifrån läkta. Tanken är att moroten om medlemskap ska påskynda läkningsprocessen och förhindra nya skärmytslingar.

Hur skör freden är såg vi senast för någon vecka sedan när ett bråk om registreringsskyltar på bilar ledde till oroligheter på gränsen mellan Serbien och Kosovo.

Men frågan är hur länge EU:s taktik fungerar om man inte levererar på sina löften.