Inte mammaskammande att tycka jackan är ful
Mammakorvar finns det många av där jag bor.
Om du missat vad det är: En dunjacka som går långt ner på benen, i vissa fall ända ner till ankeln.
Den är formlös och håller dig garanterat behagligt varm i minusgrader.
Perfekt till ett par curlingkängor, antar jag.
Nu är jag inte modeskribent, men jag läste roat SvD-skribenten Alice Aveshagens text.
För dig som inte läst: Hon tar heder och ära av plagget och knyter ihop det med dunjackans historia.
Uppfriskande tyckte jag, men det tyckte inte internet.
Till höger och vänster vräktes där ett av de ord jag ofta ryggar tillbaka av: Mammaskam!
Om vi inte ens kan diskutera ett plagg – som i detta fall faktiskt inte säger något om dig mer än att du köpt något alla andra har – utan att någon ska bli kränkt så har Sveriges vuxna ett stort problem med ömma tår.
Att bli skammad är väl att någon säger: Du är en usel mamma.
Att säga att du har valt den enkla vägen i din stil är ju ingenting.
Ord betyder något.
Skam är en fruktansvärd känsla.
Att känna skam är att vilja sjunka genom jorden, att typ inte veta hur man fortsatt ska existera. Skam är att tro att du blir utesluten ur gruppen, för det du har gjort, för hur du ser ut, för det du sa.
Om det är känslorna som väcks av att någon inte tycker att det är ”sex on legs” att bära en sovsäck som ytterplagg så beklagar jag.
Känslorna blir kanske så stora om man aldrig egentligen upplevt ett verkligt motstånd? Eller så här: Om alla alltid ska lindas in i bomull är det läskigt när någon tycker annorlunda. Och det är svårt att skilja på fakta (som ju Aveshagen presenterade) och åsikter (det jag nu skriver).
Trigger warning!
Jag älskar inte mammakorvar.
Men har absolut velat ha en, och skrollat Sellpy i timmar efter en.
För jag ser dem gå i tåg till skolan varje morgon med små barn vid sidan av, mammakorvarna. Det ser varmt och enkelt ut, behagligt. Ingenting behöver matchas riktigt. En kortare jacka kräver mer tankeverksamhet: Passar den till skorna? Och byxorna? Plötsligt kan du förmedla något med din stil. En mammakorv går att gömma sig i – och bara det låter ju ljuvligt. Särskilt under vintern. Vad ska man ens ha för stil i Sverige i februari? Jag vill vara inkognito.
Och lite het. I en drömvärld skulle min vinterkappa gärna få se ut som sex on legs, är det så fel? Fast jag är mamma?
Ah, en utvikning.
Det är oavsett knappast mammaskammande att tycka att den är ful.
Du får ju ha den ändå. Vem bryr sig.