Mordrättegången påminner om ett antikt grekiskt drama
Det är lika mycket en tragedi som påminner om ett antikt grekiskt drama som en rättegång om två påstådda mord.
Kvinnan som tittar sig nervöst omkring i säkerhetssalen innan hon börjar berätta hade ett förhållande med mannen som dödade hennes söner.
Dag två i Helsingborgs tingsrätt, åhörarläktaren är än en gång fylld till sista plats.
Brödernas mor, jeansjacka, lockigt hår, yngre medelåldern, snyftar när åklagare Anna Broomé frågar hur hon mår.
"Jag känner skuld".
Nej, det är inte hennes fel att pojkarna en natt i oktober åkte hem till mannen hon hade ett förhållande med, utrustade med järnrör och kniv. Lika lite som det är hennes fel att mannen plockade fram sitt hagelgevär och sköt dem.
Men hon vet att det var missnöje med hennes relation med mannen som fick dem att beväpna sig och söka upp honom.
Han är åtalad för två mord och han sitter i ett medhörningsrum under hennes vittnesmål. Hon ville att det skulle vara så.
Hon minns inte riktigt att hon i sms varnat mannen för sönerna eller att hon i polisförhör innan den ödesdigra natten då skotten föll berättat att hennes pojkar är mycket farliga och att de hotat åka hem till honom, vandalisera hemmet, misshandla och "tända fyr".
Modern vittnar inte under ed och hennes lojalitetskonflikt måste vara hopplös. Å ena sidan mannen hon blev kär i. Å andra sidan en överlevande familj som bär på smärtan och sorgen och saknaden.
Kanske är det mot den bakgrunden vi ska se minnesförlusten.
Såväl åklagaren som försvarsadvokat Lars Kruse är omtänksamma och försiktiga i sina förhör och även om kvinnan inte vill eller kan komma ihåg så är hon tydlig med att mannen var vänlig och att sönerna hade sina sidor.
Det är, givet omständigheterna, ett imponerande vittnesmål.
Hon får en kram av brödernas pappa när det är över. De har flyttat ihop igen, de försöker starta om.
Framåt eftermiddagen är det dags för det förhör som kan bli avgörande för hela den här processen, med den åtalade 68-åringen.
Advokat Kruse har under förmiddagen skickligt byggt upp en bild av faran hans klient befann sig i den fasansfulla natten.
Juristen vet att han mer riktar sig till nämndemännen än till rådman Karolin Fridolf då han påpekar att den ena brodern bara tre veckor innan skotten föll anmäldes för att ha mordhotat en hotellägare med kniv och för att ha knivskurit en gäst.
Klädd i mörkblå pullover, ljus skjorta, hörapparat, en gammal men klar röst, inleder den åtalade med att berätta själv.
Han vet att rättegången nu går in i en avgörande fas. Kommer han att kunna övertyga rätten om att han inte hade någon annan utväg än att skjuta? Att även om effekten blev fasansfull så var det ett berättigat nödvärn?
Eller kommer åklagarna hitta luckor, mala ner hans motstånd så att det till slut inte återstår några andra alternativ än två mord?
Vi har under en och en halv dag i rätten hört det mesta av det han nu redogör för: trakasserier, vandalisering, två unga män som av åklagare förbjuds kontakta honom.
Om skräcken då fönstret slås sönder mitt i natten. Skränandet utanför. Klädd i kalsonger låser han upp vapenskåpet och hämtar hagelgeväret. Två skott.
Så inleder åklagare Kerstin Eriksson sin utfrågning. Men efter någon timme har hon ännu inte kommit många millimeter. Oräkneliga antal frågor om allt från hur länge han har bott i sitt hus till hur de vuxna döttrarna mår.
– Hur gammal är din hund? frågar åklagaren.
– Det är med hundar som med kvinnor, de verkar inte bli gamla, svarar mannen.
När klockan har passerat 16 utan att förhöret är framme vid händelserna som detta mål handlar om tröttnar rådman Karoline Fridolf och bryter för dagen.
Hur kommer detta att sluta? Om det har jag ingen aning. Men jag vet att jag får svårare och svårare att finna två mord i denna tragedi.